Nu har jag precis gjort det roligaste på hela månaden, betalat räkningar. Underbart. En massa roliga räkningar denna månaden också som bredband och gatuhållning. Så nu blir det en snål månad eftersom jag fick min första lön från Agnes och jag jobbade bara 86 timmar i februari så det var ju inte så mycket. Kalle får inte heller full lön då det var något som skulle dras från denna månadens lön. Men något som gjorde mig överlycklig var att jag fick mitt skattebesked idag och jag kommer få tillbaks nästan 18000 kronor! Helt sjukt mycket. Min första tanke var att jag ville göra en resa för de pengarna men om jag får dem till midsommar så är det ju i slutet av juni och bebisen kommer ju bara en månad efter plus att det är ju så fint i Sverige på sommaren. Så det kanske blir en racer-barnvagn istället från nåt flashigt märke.

Underbart väder är det idag! Jag var ute hos kaninerna och städade, gav dem nytt hö och tittade på snuttarna. Idag var de väldigt trötta och ville bara sova och se ut som små korvar.

Jag satte mig utanför Hildes bur och solade, den värmde så skönt och jag somnade där jag satt. När jag vaknade till låg Hilde och vilade och vi hade en lång mys- och klappstund. Det är så härligt när det börjar bli varmt och man kan sitta ute i kaninhagarna utan att frysa och kaninerna ligger och solar sig och mår gott.

Ikväll ska Kalle på en pappaträff i Lund så jag ska nog bädda ner mig i soffan och se en film och ha lite mysig egentid. Jag ska göra våfflor eftersom det är våffeldagen idag och det ska bli riktigt gott.

Även om ni kanske tycker det är sjukt tråkigt så måste jag ju göra ett kaninbebis-inlägg idag med. Jag var nyss ute hos kaninerna och alla ungar växer och mår bra. Men det ser ut att bara vara en helfärgad, jag kanske såg fel innan? När jag kollat ungarna så gick Hilde in till dem och så fick jag se när de diade! Och ljudet av ett tiotal små kaninbebisar som smackade i sig mjölk var det mysigaste jag hört. Det måste ju betyda att Hilde är väldigt trygg med mig som kan visa att hon har ungar framför mig eftersom kaninmammor annars inte låtsas om som någonting. Jag försökte räkna dem och fick det till 11 stycken idag.

6 dagar gamla idag

SNÖ??? Hur i helvete kan det få för sig att snöa i Skåne i mitten av mars? Alla vårkänslor försvinner, det känns så tråkigt. Det är bara lite snö iallafall och med ett par plusgrader kommer den försvinna och i helgen är det vår igen. Tänk positivt.

Fotade magen idag och kom fram till att jag inte tycker den har växt ett skit den sista veckan.

Känner mig trött och håglös men ska väl försöka rycka upp mig och ha en trevlig dag fram tills jag ska åka och jobba.

Jag är så trött idag! Sov dåligt på jobbet inatt och känner mig lite psykiskt trött av allt som är luddigt och ostrukturerat. Plus allt ansvar som bara blir mer och mer. Jag ska inte klaga men idag är jag trött så jag ska gå och vila en stund så jag inte är helt död ikväll.

Tittade såklart på kaninbebisarna när jag kom hem. Så fina de är. Fick med en av de helfärgade på bilderna också.

Det ska bli lite kallare denna veckan och det känns ju lite tråkigt men till helgen ska våren vara tillbaks och det längtar jag efter. Då ska jag köpa årets första penséer och plantera i krukor på framsidan.

Och just det ja, min egen bebis har jag ju nästan glömt bort. Han sparkar och grejar som sjutton och gör så jag måste kissa hela tiden. Nu är jag i v 22 och har börjat få ont på sidan av ryggen, ganska högt upp och det är lite jobbigt när jag varken kan sitta eller ligga på något sätt utan att det känns jätteobehagligt.

Från och med den 22:a veckan kallas det lilla livet "barn" istället för "foster". Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Barnet dricker och kissar som en del av fostervattnets rening. I vecka 22 är kroppslängden omkring 22 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 510g.

Okej, jag tjatar om mina små kaninungar men jag kan inte rå för det! De är så söta och jag längtar till den gången på dagen då jag får gå ut och titta till dem. Jag tänker på dem hela tiden och blir så glad av de små korvarna.

Jag och Marika var ute nyss och de har fått lite mer päls än igår, och har blivit lite mer lika kaniner tycker jag. Duktiga Hilde är lugn när jag tittar till dem men jag klappar henne och tar i hennes bajs och hö för att inte det ska bli alltför konstiga lukter.

Vad jag kunde se lever alla ungarna. Jag försökte räkna men det är sån fart på dem att det är svårt. Jag tyckte jag räknade till elva stycken men då såg jag bara en av de helsvarta/gråa så det är en till iallafall. Men som de krälar runt är det lätt att missa någon eller räkna någon två gånger.

HUR ska jag kunna göra mig av med dem??? Våra grannar ville ha tre stycken till sina barn och det är jätteroligt för då flyttar de bara några meter bort, men sen då? Jag vill ha kvar ett par stycken. Kalle kommer säga att jag bara får behålla en. Jag vill egentligen behålla alla som inte någon jag känner tar hand om.

Dag 4

Nu är Marika här och vi sitter som två nördar i soffan med varsin laptop i knät och en skål chips mellan oss. Hon kom igår kväll och då kollade vi på Let´s Dance och åt plankstek med älgkött. Lite läskigt då jag inte ätit det på flera år men det gick bra, åt inte så mycket till att börja med. Har tänkt börja äta lite vilt men klarar inte av tanken på att äta ko eller gris.

Vi tittade till kaninungarna imorse och alla lever fortfarande! Hilde är en duktig kaninmamma som tar han dom sin stora kull så bra. Hon låtsas verkligen inte som om det finns nåt där och vill inte gå i närheten av buren. Men idag kollade hon vad jag gjorde och klättrade lite på mig när jag tittade till ungarna. De har redan blivit lite ludna men det är nog för att det varit ett par kalla nätter. Ska ta en bild imorgon så ni får se sötnosarna. Jag blir så glad av dem!

Vi har tagit det lugnt och slappat hela dagen och har inga planer på vad vi ska göra ikväll. Äta chips och ostbågar i soffan känns som en bra plan!

Idag är jag uppe tidigt och färgar håret. Fast det som fick upp mig var ju keninbebisarna. Jag har varit orolig över att Hilde inte ska ta hand om dem eftersom jag inte såg henne vara hos dem en enda gång innan jag åkte till jobbet. Men en snäll uppfödare berättade att kaniner bara tittar till ungarna några gånger per dygn och ger dom mat för att inte röja sitt bo för rovdjur. Så jag hoppas att hon ska ta hand om dem och att de klarar sig allihop. Jag var ute och tittade till dem för en stund sen och då kravlade och pep dem när jag kikade in bland all päls. Som det ser ut idag lever alla iallafall, men det är så svårt att se.

Igår var det riktigt härligt vårväder ute och solen skiner idag med så jag hoppas det blir en lika fin dag. Helst får hela helgen fortsätta på samma sätt. Jag klämde in mig i en klänning jag precis kunde ha men det var nog sista gången jag kunde använda den på ett tag.

I skuggan

Gissa vad jag hittade när jag kom ut efter att ha skrivit förra inlägget? Små krälande kaninbebisar! Jag räknade dom så gott jag kunde och jag tror det är minst tio stycken, helt rosa med fläckar och streck och ett par som är svarta/grå. Det är ju ingen tvekan om vem som är pappan när jag tydligt såg streck över ryggen på flera stycken.

Jag är så glad, detta var verkligen en rolig överraskning! Vilken underbar vår det kommer att bli med en massa ulliga små kaninungar!

Hilde är inte alls aggressiv eller nervös över att jag är där ute och det är jättebra. Leo är helt tokig och hoppar runt, han känner väl lukten av vad som har hänt. Han ser väldigt stolt ut och är mycket nöjd med sig själv.

Grattis Leo och Hilde!

Minns ni att jag skrev för en månad sen att jag trodde Hilde var skendräktig? Nu tror jag att hon håller på och göra sig redo för födsel! Hon har boat mer och springer runt runt huset och viftar på svansen. Hon har blivit tjock men jag trodde det var för att hon åt så mycket. Jag messade Marie som kan mycket om kaniner och avel och hon trodde definitivt det var ungar på gång. Herregud, jag är inte redo för sånt här, men det ska bli roligt. Hoppas allt går bra och att ungarna lever, och helst vill jag hon bara ska få två stycken men det blir säkert 12 eller nåt.

Nu ska jag gå ut och sätta Dino i en annan bur så han inte har ihjäl de stackars små ungarna när de kommer. För antagligen kommer de komma, när som helst eftersom kaniner är dräktiga 28-32 dagar. Vilken jävel Leo är!

Jag kallar ju bebisen Runar, och idag läser jag detta i Expressen:

Är det okej att bli nervös nu???

Idag gick jag upp kl 8 och det är sjukt duktigt av mig. Har redan slängt i en tvätt och sen har jag suttit här och slöat. Var ute och släppte ut kaninerna och de låg och solade sig. Jag ska tvätta en massa har jag tänkt, och städa badrummet. Och bara slappa, ta det lugnt och äta god frukost innan jobbet. Vet inte när jag ska börja idag. 15-16-tiden blir nog bra. Innan jobbet ska jag en sväng på Lindex för jag hittade superfina bebiskläder på internet igår:

Jag måste fixa iordning i mysrummet för imorgon kommer Marika och ska hälsa på hela helgen! Så roligt det ska bli. Vi har inga planer alls och det är skönt, tror att hon också vill ta det lygnt och mest umgås och ha det mysigt. Jag har köpt chips och ostbågar som jag ska tvinga henne att äta. Hon är så liten och jag blir ju bara större och större.

Jag har varit extremt trött ikväll och somnade en stund i soffan. Vaknade när vår ranne Nina kom och gav mig ett jättefint kort eftersom jag är ledsen över Goliat. Vi har verkligen tur med våra grannar! Först världens bästa i Malmö och sen världens bästa igen här.

Jag fick ett gulligt mail från Goliats uppfödare för en stund sen som skrev: Jag beklagar vad som hände med Bellerofon (Goliats stamtavlenamn). Jag pratade med en annan uppfödare om vad det kunde bero på och hennes gissning var att det kanske var hjärtsvikt till följd av att han varit rädd/uppspelt. Men det är ju väldigt svårt att avgöra vad det beror på. Vi har bestämt oss för att om du vill ha pengarna tillbaka så får du det, kanske inte så lockande med fler jättar från oss. Hör gärna av dig även om du bara vill prata lite.

Otroligt snällt och omtänksamt. Jag tror inte att problemen med Musse och Goliat varit för att de har dåliga djur, absolut inte. Jag har haft extrem otur helt enkelt för jag vill verkligen inte tro att något är mitt fel. Alla andra kaniner jag har haft har mått hur bra som helst.

Så nu är ju frågan om jag ska försöka med en jätte till från dem. Jag trodde ju aldrig de skulle vilja sälja någon mer till mig och en annan uppfödare som såg mitt inlägg på Zoonen mailade mig om kaniner hon hade till salu. Men grejen är att jag tycker att Bokdungens jättar är de allra finaste jag har sett eftersom de har så stora öron. En jättes öron ska vara minst 16 cm för att vara godkända och Bokdungen har ca 24 cm långa öron på sina jättar och det är så otroligt fint. Jag har inte sett några andra jättar med så ståtliga öron, plus att viltgrå är en mycket vacker färg och det har ju deras kaniner. Och jag vill ju så gärna ha en jätte, det är en underbar ras.

Så hur jag ska göra nu, göra ett till försök eller prova en annan uppfödare?

Tack för era fina kommentarer där ni skriver att jag inte ska klandra mig själv för Goliats död. Jag försöker verkligen men när jag kom hem från jobbet idag och släppte ut kaninerna så var det enda jag kunde tänka när jag såg Goliats tomma bur: Om det inte varit för mig hade du fortfarande levt.

Man kan ju bara spekaulera i vad som hände, men antagligen var det stress och han kanske hade ett lite svagare hjärta så att han inte fixade det. Det är orättvist och sorgligt.

Hela gårdagen (nästan) var en skitdag och jag kände mig arg och frustrerad över allt. Idag känns det bättre och jag försöker tänka bra tankar. Bebisen mår bra iallafall och sparkar och lever om med jämna mellanrum.

Efter jobbet idag tog jag en snabb sväng på stan och shoppade ny bh, en tunika/klänning, en topp och leggings. Perfekt att bli tjockare för varje dag som går så man måste köpa nya kläder. Jag kan meddelade att midjemåttet är på 98 cm och jag väger strax under 75 kg.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag är helt chockad och fattar ingenting av vad som precis hände. Jag gick ut till kaninerna för att släppa ut dem och då skulle jag ta upp Goliat, han gillar inte att bli buren men jag övar regelbundet med honom och han har blivit bättre och bättre. Nu gjorde jag som jag alltid gör men när jag tog upp honom i famnen så spändes hela hans kropp i en båge och huvudet drogs bakåt och sen bara föll han ihop död i mina armar.

Jag vet inte hur det kunde hända och jag känner mig sämst, sämst och åter sämst i hela världen. Min lilla, lilla Goliat som var så söt och så kommer han hem till mig och får bara leva ett par veckor. Man har ju hört om kaniner som blivit så stressade så hjärtat stannat men man måste ju kunna ta upp sin kanin utan att det ska hända?

Jag har ju verkligen övat försiktigt med honom så att han ska bli van att bli lyft för sen när en belgisk jätte blir stor funkar det inte om de sprattlar och blir lite galna när man tar upp dem. Jag ringde uppfödaren för att fråga om de varit med om något liknande men det hade de aldrig och nu tror de säkert att jag är världens värsta kaninägare för att alla deras kaniner dör när de kommer till mig.

Fan jävla helvete, jag är så ledsen och känner mig så usel. Stackars lilla Goliat, han var så fin..

Jag fick ett önskemål om att lägga upp gamla bilder på mig själv så jag tänkte ta och bjuda på det då jag inte kan komma på att skriva nånting.

1996 * 1998 * 2001 * 2002

2003 * 2004 * 2005 * 2006

2007 * 2007 * 2008 * 2008

Det är tur man utvecklas och förändras under åren. Kul att se ut som jag gjorde -96 liksom. Nej då hade det inte blivit några barn gjorda.

Pappa fyllde år förra lördagen och fick den här fina t-shirten av mig i present!

Nu kommer alla modebloggare bli helt galna och vilja köpa den här tröjan till varje pris, men kom ihåg vart ni såg den först!

Det dumma med att bestämma sina egna tider på jobbet är att jag aldrig kommer därifrån i tid. Igår var jag inte hemma förrän ett på natten vilket inte var vad jag hade tänkt mig. Jag längtar tills vi blir fler personal och går på ett rullande schema.

Idag börjar jag jobba kl 14 men innan dess ska jag nog hinna städa lite här hemma. Kalle har börjat jobba idag så nu kommer väl vi inte ses mer denna veckan känns det som. Jag sover när han går upp och när jag kommer hem har han somnat för länge sen.

Jag vet inte om jag har något mer att skriva om just nu, det känns lite tomt på det faktiskt.

Härlig kväll hos Agneta igår. Temat var Bollywood och den indiska maten var supergod och hon hade fixat en riktigt fin kväll. Jag hittade en klänning att trycka in mig i men den satt precis, skavde lite under armarna. Kanske jag måste ut och shoppa lite?

Nina tror hon har mage men det enda hon kan konkurrera med mig om är brösten, där jag faktiskt tror hon vinner.

Fina fjärilar i håret och en klänning på bristningsgränsen.

När de andra gick ut åkte jag och hämtade upp Kalle och Jörgen som var på fest och när vi kom hem bäddade Kalle ner Jörgen i soffan i mysrummet.

Idag är det förresten ett år sen vi flyttade hit till huset. Helt sjukt vad tiden gått fort och vad mycket som har hänt på detta året! Jag har inte ångrat en sekund att jag flyttade från Malmö och jag har trivts här från första stund.

Jajks, kolla in kaggen i vecka 21! Och de vackra blåmärkena sen dödsstörtningen i trappan på lår, rumpa och arm.

Vad klämmer jag in denna smidiga kropp i ikväll???

Hoppas det är ett lamm som ligger i min mage, de är ju för söta!

Fan vad jag jinxade våren då, jävla skit. Nu är det helt vitt ute och om det är det imorgon när jag vaknar kommer jag dra täcket över huvudet och inte gå upp.

Men en sak idag gjorde mig riktigt riktigt glad! Min mamma ringde och berättade att hon och min moster kommer hit 16-19 april! De ska flyga från Mora till Ängelholm och det ska bli så roligt! Jag blev sjukt överraskad för när pappa sa för några dagar sen att han kollat lite på flygresor så trodde jag inte det skulle bli av, men så ringer mamma och har bokat biljetter. Bara sådär. Och min moster som får resan i födelsedagspresent fattade ingenting. Vad skulle de i Ängelholm och göra?

Imorgon är jag ledig och då ska vi till Kalles föräldrar och titta på de nyfödda lammen!

Jag och Kalle vill ju skaffa hund men det har inte känts som rätt läge eftersom vi inte vetat vad jag skulle få för jobb, vilka tider och en massa annat. Det sista jag vill är att skaffa en hund man sen måste lämna bort för att man är borta för mycket och länge om dagarna. Men idag när vi satt ute i solen och åt frukost så pratade vi om att den här vintern hade varit ultimat att köpa hund, synd att vi inte visste det för några månader sen!

Kalle har varit ledig sen i december och när han börjar jobba på måndag så går han ju upp tidigt på morgonen medans jag inte åker hemifrån förrän på eftermiddagen. Sen kommer han hem framåt kvällen och då har hunden inte behövt vara ensam så länge.

Jaja, vi får se det som att vi har det mysiga att köpa hund framför oss iallafall och kan börja kolla upp olika uppfödare och sånt. Nästa vinter blir det nog en hund iallafall!

Som jag skrev innan så gick vi ut och åt frukost i solen. Det var så mysigt, inte jättevarmt men med varma kläder, té och goda mackor gick det finfint. Leo var med oss i koppel och hade roligt. Han hittade komposthögen där jag slänger gammalt hö, kaninskit och blomjord och den var sjukt intressant. Nu är våren nära, det känns i hela kroppen!

Och jag har börjat med järntabletter och känner redan skillnad. min huvudvärk är borta och det känns helt konstigt att vara så lätt i huvudet och inte känna någon värk överhuvudtaget. Så otroligt typiskt mig att vänta så länge med att köpa tabletterna.

Imorgon och på lördag är jag ledig och det ska bli lovely! Hoppas vädret blir fint. På lördag är det tjejmiddag hos Agneta med Bollywood-tema. Undrar vad jag ska klämma in min inte så slanka kropp i?

Snart är det vår igen!

Även om jag trodde att inget hänt igår när jag ramlade så har jag inte kunnat släppa tanken på att TÄNK OM något är fel. Så idag var vi in till MVC i Dalby och fick lyssna på bebisens hjärta, och till vår stora lättnad var allt bra. Stackars Kalle vågade knappt följa med för han trodde att nu skulle alla tänka att det var han som knuffat mig nerför trappan. Lille Kalle, han är så söt. Så bebisen mår bra men han tycker att han har en supertuff och lite vild mamma.

På tal om Kalle, nu har han lärt sig hur man skickar filer på MSN så han sitter och skickar bilder på olika djur som jag ska välja vilket jag helst vill ha.

Nu ska jag göra mig iordning för ännu en dag/kväll på jobbet!

Idag hände det som inte får hända. Jag störtade nerför trappen här hemma. Var jättestressig för jag var sen och skulle till jobbet men skulle snabbt upp och hämta en sak och när jag skulle ner igen så halkade jag på översta trappsteget och ramlade handlöst nerför resten av trappen.

Jag slog i höger sida av kroppen i fallet, värst knät, höften, armbågen och axeln men sen även huvudet när jag slog i golvet längst ner. Jag hade jätteont och kunde inte resa mig först men Kalle hjälpte mig upp.

Jag tror att jag instinktivt skyddade magen i fallet för jag slog inte i den alls och det känns ju skönt men jag blev ändå jätteorolig. Men jag frågade runt och ringde sjukvårdsupplysningen och så länge inte magen slogs i eller jag landat på den så är det ingen fara. Bebisen ligger ju skyddad av fostervatten och kanske inte ens märkte av att jag tumlade nerför trappen. Jag har känt av honom ikväll så han verkar ju må bra iallafall.

Så nu sitter jag här, öm och har plågats av brutal värk i huvudet under dagen, men är oerhört lättad att det gick så bra. Lite smärta har inte dödat mig innan, det är bara att härda ut!

Från översta trappsteget ner till golvet. Jag skulle nog satsat på en karriär som stuntkvinna.

Jag stör mig på folk som måste ta allt på allvar och som måste förstöra skämt med sin dumhet. Som tex i lördags, då var jag på middag och efter maten bjöds det på lite olika likörer och annat som jag tackade nej till. Tjejen bredvid mig tackade också nej eftersom hon körde men sa:
- Nästa gång!

Och då ville jag inte vara sämre utan sa:
- Jag kommer tillbaks den 2 augusti!

Då säger hon på andra sidan om mig:
- Men du ska väl amma också?

Ja jo det är sant. Dumt av mig, att jag inte tänkte på det, för om jag INTE skulle amma så hade jag stuckit iväg ut och supit dagen efter jag fött barn.

En annan sak som irriterar mig just nu är när folk säger till mig:
- Nej men så SKA/KAN du INTE göra.

Och det är alltid när man pratar om bebisar, barn, uppfostran eller andra planer som rör bebisen. Och det kommer alltid från de som själva har barn och det gäller alltid de saker som inte är exakt som de själva gjort när de fick barn eller skulle ha barn.

Som att jag vill att pojken ska ha långt hår.
- Nej men vänta med det ett tag så han slipper få hår i munnen och yada yada yada.

Hur ofta säger folk till föräldrar till små flickor att de ska snagga sina döttrar så de slipper få hår i munnen? Det är bara för att det är en pojke och att de själva tycker att pojkar inte ska ha långt hår.

Jag tar gärna emot tips av folk som vet vad de pratar om och som gjort misstag de ångrar eller så, men bara om det är just tips och råd. Jag behöver dock inte höra vad jag ska och inte ska göra.

Så här ser jag ut i vecka 20, men jag är inte sur som ättika hela tiden utan det var mest på bilden.

Jag stör mig på min mage. Den är inte sådär vackert rund som "alla andras" gravida magar är. Nej min är som annars fast mycket större. Vid naveln går det liksom in och magen ser valkig och ful ut. Jag hatar att känna så här, jävla skit är vad det är.

Jag är trött efter att ha jobbat i 11 timmar men nu ska jag slappa lite i soffan och se ett avsnitt av True Blood innan det är dags att sova.

Idag går jag in i vecka 20 och därmed har halva tiden gått! Herregud, fortsätter det så här så kommer jag knappt hinna blinka innan jag står med en bebis i famnen och så fort får det inte gå för jag är inte redo än!

I vecka 20 är kroppslängden omkring 19 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 350 g. Fram till vecka 20 är alla barn ungefär lika stora, sedan ökar skillnaderna. Spela gärna musik för barnet - gärna samma melodier. Både barn i magen och små barn älskar upprepningar, något som de känner igen. Nyfödda barn känner igen musik de hört under graviditeten.

Idag mår jag tack och lov mycket bättre än igår. Fy fan, jag var helt slut i både huvud och kropp och bröt ihop helt och fick lägga mig under täcket medan gulliga Kalle lagade middag och bakade banankaka. Var trött hela kvällen men mådde lite bättre iallafall.

Jag fick frågan om jag inte kunde skriva lite om mina tankar och känslor inför förlossningen så jag har funderat lite på det. Jag är inte rädd för förlossningen eller smärtan jag kommer uppleva. Jag ser inte smärta som ett hinder om det är något jag vill göra utan som en del av en process. Jag har genom att hänga suspension övat och blivit bra på att fokusera och ta mig igenom smärta och inte låta det göra mig rädd. Nu säger jag inte att föda barn kommer kännas som att hänga suspension men jag tror att jag kommer ha nytta av hur jag gör och hanterar smärta när jag ska hänga.

Vad jag däremot är rädd för är att vara naken och vara utlämnad med folk som ska stå och glo ner mellan benen på mig. När jag väl ligger där har jag antagligen annat att tänka på men det är något jag är mycket orolig för idag iallafall.

Bedövning har jag inte tänkt så mycket på, jag ska läsa på lite om de olika saker som finns men jag vill inte "ha allt på en gång" utan försöka klara mig så länge som möjligt utan något och sen ta det därifrån och kanske inte ta det "tyngsta" först. Så känner jag idag men när man väl är där kanske det kommer förändras.

Sen får Kalle absolut INTE vara nere mellan mina ben och glo, aldrig i livet. Han ska hålla sig vid mitt huvud eller gå ut därifrån! Sen får de gärna torka av bebisen innan jag får honom så han inte är sådär slemmig och blodig. Jag mår illa när jag ser sånna bilder. Men, jag säger det igen, när jag väl fött honom kanske jag vill ha honom hos mig på en gång.

Allt är så svårt att bestämma på förhand eftersom jag inte har en aning om hur jag kommer känna, hur ont jag kommer ha, hur långdragen förlossningen blir osv. Men det är mina önskemål i dagsläget. Och så vill jag sbolut inte att det blir ett kejsarsnitt, men sånt kan man ju inte råda över.

Om det är något annat ni undrar över så tveka inte att fråga!

En fin blivande pappa. Men han måste sluta röka. Jag har megaångest över det.

Det känns som all kraft har gått ur min kropp. Trött i ögonen fast jag sov ut och huvudvärk. Jag har nog järnbrist, det hade jag i december när jag tog prover hos barnmorskan. Ska införskaffa tabletter från apoteket för det är jobbigt att vara så trött jämt. Jättetråkigt att känns sig helt off när man har en ledig dag och skulle vilja känna sig glad och pigg.

Jag har iallafall planterat om pelargonerna och sått paprika och chili idag och haft lite soffmys med Goliat. Nu ska Kalle handla lite och sen blir det middag och en lugn kväll. Nu ska jag ta en dusch så kanske jag vaknar till lite.

Klockan är kvar över ett och jag kom hem från jobbet för ungefär en halvtimme sen. En mycket bra dag har det varit och den avslutades med massage. L går en spa- och massageutbildning så gissa vem hon övar på?

Imorgon och på lördag ska jag vara helt ledig! Fantastiskt. Två dagar i rad. Jag hade bjudit hem L hit för att sova över imorgon men hon hade planer med en kompis. Bra för henne, jag är nästan den enda hon umgås med så har hon chansen att vara med någon annan än en 10 år äldre gravid tant så är ju det bra.

Så imorgon SKA jag plantera om pelargonerna som jag inte fått tid till än och så ska jag så paprika, tomat, chili, spenat och sockerärtor. Jag såg ett drivhus idag på Claes Ohlson för 199:- som jag ska köpa sen. Det var allt annat än vackert men bra att driva upp plantor i.

Lite nya bilder. En vacker vårdag, ny spegel i sovrummet, en till hylla i badrummet och en ny orkidé i sovrummet.

Se vad som börjar titta fram. Påskliljorna som jag stoppade i marken tidigt förra året.

I år ska jag sätta ännu fler, det är så rolig med saker som bärjar växa tidigt när våren är det enda man längtar efter!

Tack för alla gratulationer, ni är så sjukt snälla och jag blir så glad!

Igår levde lille Runar om inne i magen. Jag har ju känt buffar varje kväll men nu fick jag det första som kändes mer som en spark, rakt på urinblåsan när jag var kissnödig. Och det blir visst värre har jag hört.. Hittade även lite fina, dyra, kläder på http://www.lillamirakel.se/:

Jag vill ha! Men de bruna hängselbyxorna kostar 349 och det känns lite väl dyrt för något som han snabbt kommer växa ur.

Nej nu ska jag duscha och äta frukost och förhoppningsvis hinna plantera om lite pelargoner innan jag ska till jobbet.

Det var en bebis i magen!!! Helt fantastiskt och sjukt att se sin lilla bebis i magen på tv. Allt känns lite mer verkligt nu men ändå ofattbart på något sätt. Det är större än jag någonsin kunde förvänta mig.

Jag var så nervös innan men till vår stora lättnad såg allt fint och normalt ut. Allt de brukar se syntes och det var hur fint som helst. Och så tittade hon ju efter lite extra som vi bad om...........

Och det är en liten pojke!

Så himla söt och fin! När vi började titta så sov han och var nästan helt still men efter ett tag vaknade han och då vart det en väldig fart på honom. Underbara lillkillen.. Han kommer vara så fin i långt hår och hippiekläder. Jag kommer verkligen att undvika att klä honom som en liten gubbe i typ skjortor, hängselbyxor och slip over.

Nej nu blir jag carried away långt in i framtiden, men det känns så sjukt roligt och fantastiskt och jag vet inte hur jag ska beskriva det!

Mina odlingsplaner för 2009:

• Pelargonerna givetvis.
• Göra jordgubbslandet tre gånger större.
• Odla tomat, paprika och chili.
• Plantera många fler rosor.
• Sätta massor med blommor.
• Hålla tummarna för att rabarbern, krusbären och vinbären jag satte förra året kommer igång.

Det är vad jag tänkt hittills iallafall.

Vilken fantastik vårdag vi har idag! Solen skiner (eller sken iallafall, det börjar mulna på tror jag) och det var riktigt varmt ute. Jag gick ut direkt jag klivit upp och har städat åt kaninerna, tömt lite gamla krukor och fått ett smärre spel på Kalle. Fast jag har sagt till honom två (2) gånger innan att han inte kan lägga hö i jordkällaren eftersom där är så fuktigt att det möglar så vad tror ni han gör? Självklart har han lagt massa hö där som är helt mögligt nu. Fattar inte vad det är som är så svårt.

Idag klockan 15.30 är det ultraljud! Så spännande, jag tror jag dör litegrann. Nu MÅSTE allt vara bra och jag hoppas att han eller hon vill visa sin grej, eller brist på grej. Hittills tror 11 på en flicka, 7 på en pojke och en på en alien.

Nu ska jag åka till Dalby och köpa blomjord så jag kan plantera om mina pelargoner. Jag tror de flesta har klarat sig faktiskt, kanske två som inte går att rädda. Hoppas det inte var några favoriter!

Den dumma Dino har bitit stackars Goliat i nosen så han har ett fult sår. Det ser ut att läka av sig själv men jag ska hålla extra koll på det. Fattar inte varför Dino ska vara så aggressiv. Han bet ju Hilde i nosen när hon var liten så hon fick ett djupt jack, och han gör utfall mot staketet när andra kaniner är i närheten. Han är ju kastrerad så det är inga brunsthormoner som gör honom sån, han är nog helt enkelt bara en arg typ.

Har varit ute hos kaninerna på förmiddagen och fixat lite. Det är så mysigt nu när det inte är så kallt längre och man känner att våren är på väg. Nu ska jag dock iväg igen. Jag och färeståndaren ska ha ett möte och strukturera upp verksamheten. Det är kul att vara med från början och starta upp ett ställe och det finns mycket man kan påverka.

Idag ska jag ta träskorna för första gången i år!

Idag har jag varit på Ikea med två tonåringar. Jag tänkte skriva ett inlägg om det men jag tror ovanstående mening säger så mycket att resten är överflödigt.

Godnatt.

Så här tjock kan man bli på 5 veckor om man inte passar sig:

vecka 14 och vecka 19

Ikväll var jag och L på bio och såg Män som hatar kvinnor. Jag har inte läst någon av Stieg Larssons böcker men det ska jag fan göra nu. Imorgon ska de inhandlas! Filmen var fantastiskt bra, obehaglig och spännande. Jag älskar Michael Nyqvist och Noomi Rapace var riktigt bra. Jag ska inte avslöja något utan säger bara GÅ OCH SE DEN.

Innan bion så blev jag och L raggade på av ett killgäng. Det var ju riktigt härligt för de var mellan 14 och 16 år. Underbart att umgås med så unga tjejer som L för hon drar ju till sig de här små kidsen som gör allt för att impa på en. De frågade vad vi skulle se för film och jag sa att vi skulle se Män som hatar kvinnor. Då tittade en av killarna på mig och sa lite charmigt:

- Men jag hatar inte kvinnor..
- Nej men du är ingen man heller än, svarade jag.

Ibland är man för jävla rolig alltså.

Idag åkte jag och Kalle till Staffanstorp för att gå på Lions loppmarknad. Det var helt sjukt mycket folk och många var helt galna och betedde sig som vilddjur runt mat. Rätt så pinsamt. Vi gjorde lite fynd iallafall, gamla fina lakan med broderier och spets som jag ska göra lakan till bebisen av. Min kära Evelina har berättat att man gärna ska använda gammalt/använt tyg till bebisens säng eftersom det är mycket mjukare mot kroppen. Två stora lakan, ett litet lakan plus en duk för 70 kronor kändes som ett bra pris.

En téburk och en liten kanna köpte jag för 5 respektive 20 kronor:

På vägen ut så sprang vi på det här bordet som vi köpte för 40 kr. När jag fyllde år fick jag som present att Kalle skulle bygga ett planteringsbord till mig så det här bordet blir en perfekt grund.

Vi ska ta bort benen och sätta på längre ben, göra en hylla undertill att ha krukor på och sen ska det byggas som ett fönster med hyllor ovanför och under fönstret ska det sitta krokar att hänga verktyg och sånt på. Helt perfekt och det bästa fyndet idag. Mosaiken är ju skitbra eftersom den är lätt att torka av och göra ren.

Nu måste det bli vår!