Okej, jag tjatar om mina små kaninungar men jag kan inte rå för det! De är så söta och jag längtar till den gången på dagen då jag får gå ut och titta till dem. Jag tänker på dem hela tiden och blir så glad av de små korvarna.

Jag och Marika var ute nyss och de har fått lite mer päls än igår, och har blivit lite mer lika kaniner tycker jag. Duktiga Hilde är lugn när jag tittar till dem men jag klappar henne och tar i hennes bajs och hö för att inte det ska bli alltför konstiga lukter.

Vad jag kunde se lever alla ungarna. Jag försökte räkna men det är sån fart på dem att det är svårt. Jag tyckte jag räknade till elva stycken men då såg jag bara en av de helsvarta/gråa så det är en till iallafall. Men som de krälar runt är det lätt att missa någon eller räkna någon två gånger.

HUR ska jag kunna göra mig av med dem??? Våra grannar ville ha tre stycken till sina barn och det är jätteroligt för då flyttar de bara några meter bort, men sen då? Jag vill ha kvar ett par stycken. Kalle kommer säga att jag bara får behålla en. Jag vill egentligen behålla alla som inte någon jag känner tar hand om.

Dag 4