lördag, mars 07, 2009

Idag går jag in i vecka 20 och därmed har halva tiden gått! Herregud, fortsätter det så här så kommer jag knappt hinna blinka innan jag står med en bebis i famnen och så fort får det inte gå för jag är inte redo än!

I vecka 20 är kroppslängden omkring 19 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 350 g. Fram till vecka 20 är alla barn ungefär lika stora, sedan ökar skillnaderna. Spela gärna musik för barnet - gärna samma melodier. Både barn i magen och små barn älskar upprepningar, något som de känner igen. Nyfödda barn känner igen musik de hört under graviditeten.

Idag mår jag tack och lov mycket bättre än igår. Fy fan, jag var helt slut i både huvud och kropp och bröt ihop helt och fick lägga mig under täcket medan gulliga Kalle lagade middag och bakade banankaka. Var trött hela kvällen men mådde lite bättre iallafall.

Jag fick frågan om jag inte kunde skriva lite om mina tankar och känslor inför förlossningen så jag har funderat lite på det. Jag är inte rädd för förlossningen eller smärtan jag kommer uppleva. Jag ser inte smärta som ett hinder om det är något jag vill göra utan som en del av en process. Jag har genom att hänga suspension övat och blivit bra på att fokusera och ta mig igenom smärta och inte låta det göra mig rädd. Nu säger jag inte att föda barn kommer kännas som att hänga suspension men jag tror att jag kommer ha nytta av hur jag gör och hanterar smärta när jag ska hänga.

Vad jag däremot är rädd för är att vara naken och vara utlämnad med folk som ska stå och glo ner mellan benen på mig. När jag väl ligger där har jag antagligen annat att tänka på men det är något jag är mycket orolig för idag iallafall.

Bedövning har jag inte tänkt så mycket på, jag ska läsa på lite om de olika saker som finns men jag vill inte "ha allt på en gång" utan försöka klara mig så länge som möjligt utan något och sen ta det därifrån och kanske inte ta det "tyngsta" först. Så känner jag idag men när man väl är där kanske det kommer förändras.

Sen får Kalle absolut INTE vara nere mellan mina ben och glo, aldrig i livet. Han ska hålla sig vid mitt huvud eller gå ut därifrån! Sen får de gärna torka av bebisen innan jag får honom så han inte är sådär slemmig och blodig. Jag mår illa när jag ser sånna bilder. Men, jag säger det igen, när jag väl fött honom kanske jag vill ha honom hos mig på en gång.

Allt är så svårt att bestämma på förhand eftersom jag inte har en aning om hur jag kommer känna, hur ont jag kommer ha, hur långdragen förlossningen blir osv. Men det är mina önskemål i dagsläget. Och så vill jag sbolut inte att det blir ett kejsarsnitt, men sånt kan man ju inte råda över.

Om det är något annat ni undrar över så tveka inte att fråga!

4 kommentarer:

Bara Lisa sa...

Det låter sunt. Jag läste någonstans att det är bra att läsa på och tänka hur man vill ha det med bedövningar och sånt. Men att man samtidigt inte låser sig vid just DET ska jag ha och inget annat, då kan det ju bli jättejobbigt när man väl ligger där och saker inte blir som planerat och det låter ju klokt tyckte jag. Då blir man nog rätt panikslagen.

LolitaRegina sa...

det låter väldigt klokt och bra att tänka efter innan, som du har gjort. tycker du är stark och modig också, inför ev.kommande graviditet och förlossning för egen del, så tänker jag raka motsatsen mot dig! jag vill ha planerat kejsarsnitt etc..

Jöns Marie sa...

Vafd fint ni verkar ha fått i sovrummet och badrummet, mer bilder! Självklart ska vi döpa alla våra barn till Carola och Runar, sen kan vi bilda vår egen lilla sekt =P Haha. Har ni funderat på namn åt den lilla pojken?

Anonym sa...

Halva tiden! Härligt :)
Det är svårt att förbereda sig mentalt om hur det ska bli, men det är nog nyttigt att försöka. För mig blev inte förlossningen riktigt som jag tänkt mig, men det var skönt att vara förberedd och ha kunskap om vad som kunde hända etc.. Själv hade jag tens och lustgas som smärtlindring vilket var precis som jag tänkt mig, men allt gick snabbare och var mer intensivt än jag föreställt mig. Man hör ju ofta att det går långsamt för en förstaföderska, men så var det inte för mig. När jag kom in till sjukhuset var jag öppen 4cm och en timme senare var jag öppen 10cm och började få krystvärkar. I vanliga fall kan man få vänta en timme per cm...

Tänkte som dig innan att jag ville ha bebisen avtorkad och ej klibbig när han skulle upp på bröstet, men sen när han väl var född brydde jag mig inte alls. Han var helt underbar trots allt kladd :) Skönt iofs att få duscha sen nån timme senare..

Sen är det ju självklart svårt att föreställa sig hur det är att komma hem med en bebis, och att leva som en familj med en ny liten familjemedlem...