torsdag, mars 26, 2015

LÅNGHELG!

Jobbade till 22.30 idag och nu är det LÅNGHELG som gäller! Ledig fredag till söndag, så härligt! Imorgon ska hela familjen åka till Malmö, jag och Kalle ska titta på ringar, barnen ska tjata om leksaksaffärer och vi ska äta någon god lunch. Så kul! Och apropå ringarna.. Nämnde för en kollega att vi skulle kolla på ringar imorgon och hon blev eld och lågor och ville visa några hon tyckte var fina. Och de var underbara, så vackra att jag direkt skrek: Den ska jag ha! För att i nästa ögonblick inse att det var en likadan som Maggi har...

Innan jobbet hann jag städa, betala räkningar och springa ett distanspass. 8,5 kilometer i både skog och på asfalt med P1 Dokumentär i öronen, Han var för bra för att vara sann..


onsdag, mars 25, 2015

Fartlek

Löpning idag igen, veckans andra pass! I måndags sprang jag ett långpass som landade på 21,5 kilometer och idagblev det fartlek. Två kilometers uppvärmning och sen varannan låt i snabbt tempo (4.45-4.55) och varannan lite långsammare (runt 6.15). Jag gillar de passen, de är enkla, går snabbt och känns effektiva. Men det är så sjukt med kroppen alltså. En låt i 4.45-tempo idag gjorde mig helt slut men i september förra året sprang jag ett 7-kilometerslopp där jag sprang hela loppet i 4.45-tempo. Kroppen vet liksom så väl när den ska prestera och det är jäkligt häftigt. Sista passet innan jag sprang Österlen Lyser Marathon var ett kort på fem kilometer med fartökning på kilometer tre och det var så galet jobbigt! Helt sjukt, jag pallade knappt ta mig igenom fem kilometer och det kändes ju lagom kul några dagar innan en mara... Men jag tror att min kropp undermedvetet sparade på krafterna för sen gick det ju jättebra att springa ändå. Iallafall så landade dagens tur på 8,5 kilometer. 

Min chef (som är elitlöpare) var in på jobbet idag och han berättade att han skulle springa en halvmara i Berlin nu på söndag. Hans mål? Under 64 minuter. Helt sjukt alltså! 2,1 mil på strax över en timme! Jag kan knappt förstå att det är möjligt...


tisdag, mars 24, 2015

Stolt ägare till ett par ögonbryn

Nu är det gjort! Nu sitter brynen där de sitter och jag är nog väldigt nöjd. Måste nog bara vänja mig, de ser ju inte riktigt ut som när jag målar dem.

Jag sminkade brynen som vanligt och han som skulle tatuera dem ritade och mätte och grejade för att få dem symmetriska. Det är ju skitsvårt att måla dem precis likadana så jag valde det som var finast och så utgick han från det. När jag godkänt formen så satte han igång. Det gjorde rätt så ont, mer på vissa ställen och mindre på vissa. Han körde ju 3D-teknik och tatuerade ett strå i taget. Efter lite finslipning, mätning och spegling så var det färdigt. Jag fick skötselråd och en tid om en månad för att komma dit och korrigera och fylla i där det eventuellt tappas färg under läkningen. Det kommer bli en skorpa precis som på en vanlig tatuering och skötselråden är ungefär desamma. 

Före och efter. Alltså, jag mår psykiskt dåligt av före-bilden. Jag tycker jag ser fruktansvärd ut! Det ska bli helt underbart att slippa tänka på de där jävla brynen och slippa känna mig så fantastiskt ful bara för att de inte är sminkade. Förresten, pricken i ena kanten är en blodfläck och ingen tabbe.

Jo men jag är nog nöjd. Förhoppningsvis känns det likadant efter att det läkt och man kan se det "riktiga" resultatet.

Unibrow?

My god, idag är det dags!! Idag ska jag tatuera ögonbrynen! Jag ser gran emot det sjukt mycket samtidigt som jag är sjukt nervös. TÄNK OM DET INTE BLIR SNYGGT??!! Då måste jag klippa lugg, en sån där lång Loreen-lugg... 


måndag, mars 23, 2015

Löparkläder

Förra veckan fick jag en fråga angående löparkläder. Och en himla massa komplimanger! Jag älskar att få sånna här frågor och blev så glad av kommentaren från Nina. Publicerar den här så blir det enklare att svara. OBS! Jag anser mig såklart inte vara någon expert utan utgår från mina erfarenheter och vad som funkar för mig.

Hej Linnea!
Jag gillar verkligen löpnings-delen i din blogg, den är verkligen inspirerande och även om jag verkligen bara kommer ut ibland är jag helt med på känslan av att ha det som sin träning istället för att stå och svettas i ett gym inomhus. 

Jag vill nu fråga - bara för att detta är en rolig del av löpning tycker jag - var kommer alla fina kläder ifrån? Och även, hur tänker du i valet av dem? Solen är ju framme mycket nu, men det är ändå rätt kallt och både öron och hals kan ibland bli hårt åtsatta ju. Var ute häromdagen och sprang en runda med bara headsetet o öronen, kändes som någon slagit mig hårt på det högra när jag väl var klar, tror det var kylan. 
Och tröjor, hur tänker du där? Byxor, vad tycker du är viktigt i form av resår etc. Hade varit superkul att veta!

Tack för en fin blogg som jag nog baske mig följt både regelbundet och sporadiskt sedan du och din karl (jag stavar inte hans namn med liten bokstav utan nu ska det stå karl som i make, man , män, kille etc) bodde i malmö och du hade dreads och terrarium i lyan.

Hej!

Jag är ju en budgetanvändare av just löparkläder. Det finns sjukt mycket snygga träningskläder från dyra märken men jag handlar det mesta från HM och Stadiums egna märke SOC. Jag tycker de kläderna är jättebra, snygga och prisvärda. Jag har några plagg från Rönisch och Nike men det är sånt jag fått när jag fyllt år eller vunnit. Så kolla in HM och Stadium tycker jag!

Sen är det ju det här med valet av löparkläder. Hur ska man klä sig? Det är svårt för mig att sitta och säga eftersom det är individuellt hur varm/frusen man är och jag tror man får prova sig fram. Jag känner mig så pass bra att jag bara behöver slå ett öga på tempen ute för att veta vad jag ska ha på mig. Men generellt tror jag att många när de börjar springa klär sig för varmt. Mössa och vantar behövs liksom inte när det är åtta plus och sol. Men det kan ju såklart blåsa kallt och då är mitt tips en buff. En buff är en tunn "tub" av tyg som man kan ha på huvudet, runt halsen eller över munnen om det är väldigt kallt. Buffen blir inte lika varm som ett pannband eller en mössa men skyddar öronen från kalla vindar.

 
Jag tillhör kategorin som blir väldigt varm när jag springer och ett tips jag fick i början av min löparkarriär var att man ska frysa lite när man går ut innan man börjar springa och det stämmer bra. Jag använder aldrig underställ när jag springer utan använder fodrade byxor och tröjor för det räcker här nere i södern, det blir inte så kallt. Mössa och vantar har jag inte förrän det blir neråt minus fem grader och kallare, blir alldeles för varm annars.

Jag har tre löpargarderober. Vinter, vår/höst och sommar. På vintern har jag fodrade byxor och tröjor, mössa, buff, vantar och tjockare strumpor. Det räcker oftast. När tempen kommer upp på 4 grader så byter jag till vanliga löpartights, tunnare tröjor, väst och buff om det blåser kallt. På sommaren gillar jag att springa i shorts och linne och det sprang jag i så sent som i oktober förra året. 

När det kommer till tröjor är det viktigt att de sitter där de ska. Jag får panik när tröjorna korvar upp sig över magen och jag måste springa och dra ner hela tiden. Ofta löser det sig när man blir svettig får då "fastnar" tyget på huden och blir kvar. Ibland är det ju en svår övergång mellan långärmat och t-shirt och då är det guld med sleeves! Då kan man köra på t-shirt men "safea" med sleeves och blir det varmt är de bara att kavla ner till handlederna, toppen!

Nytt linne på ett lopp - bad idea. Linnet åkte upp så jag fick dra ner det hela tiden, sjukt störigt.

Och det absolut viktigaste av allt: se till så att det är dragsko i midjan på byxor/tights/shorts du ska springa i. Det finns inget värre än tights som åker ner och lägger sig fint under magen så fettet hoppar fritt ovanför. Nu kanske inte alla har det problemet men jag tror ändå att det är obekvämt. En del budgetlöpartigjts kan vara lite "stela" i materialet tycker jag. De är inte så följsamma och går inte att dra upp riktigt för de är lite stumma och det kan också vara enormt irriterande, det gäller att prova sig fram.

Shapetights - dyra men sjukt sköna. Håller verkligen allt på plats! Och de har dragsko i midjan. Från Rönisch.

Kompressionsstrumpor är väldigt skönt att ha!

En väst för längre turer där man får med sig vätska, energi och massor av smått och gott.

Tusen tack Nina för din kommentar, hoppas du fick bra svar och om inte så fråga igen. 

lördag, mars 21, 2015

Lördag

Ligger äntligen i sängen på jobbet efter en förvånansvärt lugn dag och kväll. Igår var det ett smärre kaos med utbrott och slagsmål och jag trodde det skulle bli likadant idag men tack och lov inte. Alla har gjort ett grymt jobb och nu har jag bara några timmars jobb imorgon bitti innan min jobbhelg är slut. Älskar jourhelgen på mitt schema, börja sent på lördagen och sluta tidigt på söndagen istället för att jobba nästan 12 timmar per dag. 

Jag hann med mycket innan jobbet också. Gick upp och hade mysmorgon med Nemo och byggde Lego. Förberedde kvällens jobbmiddag och bakade Peacemuffins som jag skulle bjuda på. Och sen ett nio kilometers trailpass. Riktigt härligt ute när jag väl fått upp värmen, våren försvann snabbt och idag var det kallt och blåsigt. 


torsdag, mars 19, 2015

Torsdag

Idag har det varit en sån där dag som man tänker sig att det ska bli när man föreställer sig en ledig mysdag med barnen. Vaknade av att solen sken in och det var klarblå himmel. Nemo gick upp innan sju, Leon vid åtta och jag låg kvar till typ kvart i nio (!!!). Sen hade vi en lugn och slö morgon. Gjorde pannkakor till frukost och jag fixade med lite tvätt innan vi gick ut.

Nemo njöt ordentligt av ensamtid imorse där han var kung över barnkanalerna, Netflix och Youtube.

Vi tog cyklarna till en lekplats och det tog inte lång stund förrän barnen tog av både väst och fleece, det var riktigt varmt. Leon skulle absolut gå i bara t-shirt men riktigt så varmt var det kanske inte.. 

Det var en grupp barn från en annan förskola på lekplatsen och jag vet inte om jag är extremt känslig men varför beter sig alla (okej inte alla, men förvånande många) barn sig som små svin?? Nu vet jag hur det låter, att mina barn aaaaaldrig skulle göra si eller så men jag tror fan inte de skulle säga eller göra som många barn håller på. Jag mår skit av det, hatar när barn ska vara elaka och hålla på mot varandra. När barnen gått sa Nemo att att han tyckte en pojke varit så jobbig för han tjatade på honom hela tiden. Kan du göra så här? Vågar du inte det där? Man får inte göra så... Jävla..... Men Nemo sa att han inte brydde sig och jag sa att nästa gång skulle han säga det till den som var dryg.


Efter lekplatsen cyklade vi in till byn och åt glass och handlade kvällsmat som barnen fick välja och sen stack vi hem och hängde i trädgården en stund. Sen skulle jag springa en sväng, checkade med barnen att det var okej att det var själva och det var det absolut och de var ivriga för att jag skulle ge mig av. Så det gjorde jag, körde intervaller och den här gången på mitt vanliga ställe och inte vid huset. 7 kilometer totalt blev det med uppvärmning, intervaller och nerjogg och jag var borta i 42 minuter. När jag kom hem lekte Leon med Duplo och Nemo tittade på Kalles iPad, allt lugnt.

Älskar den här t-shirten som jag verkligen jobbat hårt för. Tänk att jag sprungit ett marathon?!? Ibland kan jag knappt tro det själv, så jäkla häftigt!

En månad

I tisdags var det en månad sen jag fick det där fruktansvärda telefonsamtalet. Nu känns saker och ting nästan som vanligt. Jag blir sjukt nervös om det ringer ett dolt nummer eller ett nummer jag inte känner igen, och när jag tänker på vissa saker blir jag ledsen. Men igår fick vi ett oerhört positivt samtal och snart kommer hela den här processen vara över, då är det "bara" det psykiska kvar. Jag avbokade ett samtal jag skulle haft igår. Tyckte inte hon som jag träffade var så himla bra faktiskt.. Känner att jag klarar mig ändå, finns andra jag kan prata med. Jag borde tackat ja till samtal direkt för det var då jag verkligen behövde det. Men nu är det bara att gå vidare, försöka glömma och be till högre makter att det här aldrig aldrig händer igen.

onsdag, mars 18, 2015

Onsdag

Jag har varit ledig idag och passade på att städa på förmiddagen innan jag gav mig ut på ett distanspass. Det har ju blivit riktig vår nu och det är så himla härligt. Det är så mycket lättare att ta sig ut nu än när det var grått och ruggigt varenda jäkla dag. Idag lyssnade jag på P1 Dokumentär om assisterat självmord. Usch det var så sorgligt, inget som gav springbi benen direkt. Men nio kilometer blev det, asfalt och skog, med solen i ögonen.

En runfie jag blev riktigt nöjd med, den känns riktigt stark!

Eftermiddagen spenderades ute i trädgården. Jag fick flow och fixade iordning mina pallkragar. Förra året gjorde jag också om dem men all odling blev katastrof då mördarsniglarna slemmade ner allt och rådjuren klampade runt i kragarna. Nu byggde jag upp tre stora pallkragar på varandra och så två små med dubbla kragar. Bottnen täckte jag med gammal jord, sen ett lager med gödsel (gammalt kaninbajs-, kiss och hö), lite mer gammal jord, sen bark och flis och högst upp ny, fräsch jord. I höstas stoppade jag ner två-tre potatisar i jorden och nu när jag grävde upp den så var där fullt med små potatisar. Det trodde jag aldrig. Nu är de nedtryckta i jorden igen så de kan föröka sig och växa ännu mer.

Nu jäklar ska det odlas!