Men så plötsligt kom det! Vid lunchtid slog det till, suget. Suget efter att få springa på blöta skogsstigar och andas in frisk, härlig luft. Och så insåg jag att jag inte är beroende av bara att få komma ut och rasta benen utan att min kropp vill ha hela upplevelsen med naturen, luften och känslan av frihet. Helt fantastiskt. Så jag snörade på mig skorna och gav mig av i duggregnet och betade av fem kilometer. Minns inte tempot men tiden blev 28 minuter och då fick jag ändå gå på ett par ställen för att det var så kletigt och halt.
Så det blev spring ändå idag och det känns jättebra. Jag lyssnade på kroppen hela vägen och kom till en härlig insikt. Tusen tack kroppen för att du är så duktig!
4 kommentarer:
Vad härligt! Det är så underbart när det där suget kommer: Måste springa! Inte för att träna, inte för att bli smal utan bara för att det är så jäkla härligt
:-)
Lät som du hade en tuff natt så du behövde säkert få pysa ur dej lite. Nu har jag ju inga barn så jag kan inte komma med några råd. Hoppas bara att det blir bättre. Lille vännen! Det kan inte alltid vara så lätt att vara liten.
Stor kram!
Härligt! men var rädd om dig så du inte springer med förkylning i kroppen. kram :-)
Charlotta; ja men ellr hur! Alla dessa insikter! Så underbart! Ja nu måste kommande natt bli bättre så jag slipper nervsammAnbrott. ;)
Lina: Absolut! Känner dock inte av den idag och det kändes inte när jag sprang. Så länge inte halsen gör ont så. :)
Gud va härligt! Önskade så att de där suget infann sig hos mej med.. Men när jag kommer hem typ efter 17 varje kväll är jag helt slut.. Längtar efter ljuset igen, då de är ljus när man kommer hem och får den där extra kicken!
Kram K
Skicka en kommentar