Och det har varit mycket av det senaste tiden. I helgen var det maten. Han vägrade äta och tog jag maten skrek han och fick han den skrek han och tillslut satte jag den på golvet och då låg han bredvid tallriken och grät. Igår vägrade han ta på sig ytterkläder när vi skulle till förskolan. Försökte jag ta på honom skrek han och sprang iväg, och om jag då gick så sprang han efter och skrek och skulle ha kläderna men när jag skulle hjälpa honom på med dem så skrek han och sprang iväg. Tillslut fick jag sätta honom i bilen utan kläder och skor och köra ändå.
Och visst är det jobbigt men det är bara att bita ihop, MEN så kommer det nätter när han håller på. Som inatt. Klockan två vaknade jag av att Leon var ledsen och gått upp. Jag gick ner för att hämta honom men det var något han skulle ha i köket så han ville inte gå upp. Jag bad honom visa vad det var han skulle ha och då var deg Oboy! Vad fick han det ifrån? Barnen får Oboy sällan, högst en gång i månaden eller mer sällan.
Jag sa nej och gick upp ändå och då blev han arg och började skrika och gå efter mig och det är här man blir tokig för i det läget kan man inte göra någonting för att bryta hans beteende. Upp i sängen, klänga runt, sparka, snurra, ställa sig för att tända lampan. Gråter och skriker vare sig man låter honom vara, säger till honom, håller om honom eller bär iväg honom. Och så skulle han klättra ur sängen och klev ner på Tjabo som låg och sov och som blev livrädd och nog bet honom i foten och då blev det ju ett jävla liv. Men sen lugnade han sig och kröp ihop hos mig för att efter en stund börja igen.
Så höll han på i ungefär två timmar och jag är väldigt glad att jag är ledig idag. Kalle gick tillslut ner och la sig eftersom han skulle upp jättetidigt men då började Leon skrika och följde efter ner och sen kom han upp igen.
Så idag är jag lite trött om man säger så. Jag undrar vad det är som får honom att hålla på så här? Han har gjort det i perioder så länge jag kan minnas och på natten när man bara vill sova så blir man ju gråtfärdig efter ett tag. Lille vän, inte är det lätt inte.
6 kommentarer:
Kan han berätta varför när han blir så hysterisk? Alltså när han är lugn. Loke kan få sådana utbrott med och för honom handlar det mycket om att språket inte är där helt än samt att han vill vara ned och bestämma. Att han får två val, att vi bestämmer saker tillsammans, att vi försöker komma åt behovet bakom utbrottet gör det lättare.
Att försöka fråga sig "vilket behov behöver han tillgodose just nu " istället för "vad är fel" hjälper till att hålla lugnet här hemma.
När Leon hamnat i det hysteriska tillståndet går det inte att bryta vad man än gör. Allt blir fel. Han blir lika arg vad vi än försöker med, och vi har försökt det mesta. Och just på natten är det så sjukt jobbigt för man vill bara sova och han väcker alla och ja.. Det är en skitsvår situation och har alltid varit med honom. Han ville ju ha oboy inatt men det kände jag inte riktigt att jag kunde tillgodose. ;) och hade jag då erbjudit vatten eller mjölk istället så hade han blivit hysterisk över det. Det går liksom inte att bryta ilskan med annat. Jag tror absolut att språket kan vara en stor frustration eftersom Leon inte pratat så mycket men det har verkligen lossnat. Han har liksom alltid gjort så här och inget vi provar med funkar.
Gav psykologen nåt tips?
Jo hon tyckte vi gjorde rätt som vi gjorde. Vi skulle bekräfta honom fast han vill och sen inte vill och sen vill. Bara följa honom liksom. Lite jobbigt på natten när man är sjukt trött och bara vill sova. Då är nervsammanbrottet nära. ;)
Vad jobbigt att han får såna utbrott som inte går att bryta och speciellt på natten. Skulle vara bra intressant att få veta vad det handlar om egentligen, tänker att det måste ju vara någon reaktion kr nåt inom honom som gör att får såna här perioder. Stackars er och Leon, kan inte vara lätt förväntan av err
Stackars katt....bli trampad på i sömnen...
Skicka en kommentar