Hemma ganska sent från jobbet idag men barnen hade inte hunnit lägga sig så jag nattade Nemo. Tyvärr var det mest konflikt, han somnade gråtandes och jag känner mig USEL. I korta drag så vägrade han klä på sig imorse vilket gjorde att jag berättade vilka konsekvenser han skulle få. Han var väldigt klar med hur det skulle bli men klädde ändå inte på sig. Inte förrän vi skulle åka och jag klädde på Leon ytterkläderna, då fick han panik och klädde sig. Men nu på kvällen ville jag vara konsekvent trots hans hjärtskärande gråt och snyftningarna.
Jag hoppas att det här hjälpt eftersom han tjafsar emot ALLT just nu. Men jag känner mig ändå hemsk och är rädd att jag typ traumatiserat honom.
Jag trampade bort en del frustration på CT'n efteråt iallafall. Dag 2 i mitt program med ett helt nytt pass. Sjukt bra att det inte är samma varje gång utan att det ändras efter att man utvecklas.
30 minuter med intervaller, tungt trampande, snabbt trampande och bakåttrampande gjorde mig både trött och svettig. 10 minuter mage på det och fem minuter armar och dagens träning är gjord, gött!
Nu ska jag hoppa i duschen och sen lägga mig. Imorgon är det nya vägdagen, hoppas på glada siffror.
#throwbackthursday på Instagram idag. Min bild blev en på Carolina Gynning och Nemo när han var typ, fem veckor tror jag.
4 kommentarer:
Varför vill han inte klä sig?
De konsekvenser som barn fattar bäst när de är så små är de omedelbara. "Tar du inte på dig skorna kommer du frysa" osv. Kommer konsekvensen "för sent" och inte hör samman med händelsen naturligt så kan det vara att barnen inte fattar det och kopplar det samman. Men det är skitsvårt!
Ja den som hade svaret på det. För att han är 4 år och vill göra tvärtemot allt skulle jag tro. Han säger inte att han inte vill klä på sig bara, ingen anledning.
När jag på kvällen frågade varför han fick konsekvensen så visste han mycket väl varför och nu på morgonen klädde han på sig utan en enda liten protest. Men ja, det är skitjobbigt, känns som vad jag än gör så är det fel.
Jag tror inte på att vara så hård och skapa konsekvenser för barnen faktiskt. Jag vet att det är asjobbigt att tjata emot en trotsande unge, men att hota med andra saker är sällan effektivt på längre sikt. Och jag tänker att egentligen hade du väl kunnat låta bli att tjata på honom där och då, han klädde ju sig ändå när du och Leon var klara...?
Har du läst Petra Krantz Lindgrens blogg? Jag tycker hon skriver så himla mycket bra om hur barn fungerar precis som vi vuxna, men utan att ha samma språk för det. Här är ett smakprov: http://petrakrantzlindgren.se/2013/11/05/kopa-barns-lydnad/
Och du. Känn inte att du är usel. Det är du inte. Alla är vi människor och självklart gör vi så gott vi kan. Klandra inte dig själv för det.
Elin: grejen är att jag inte tjatade på honom alls. Jag bad honom klä på sig, han ville inte. Jag bad honom igen, han ville inte. Då sa jag att om han inte klädde på sig så skulle det bli en konsekvens och förklarade vilken. Och jag var inte arg som jag brukar bli, utan lugn och förklarade. Sen kom kvällen och han blev jätteledsen men jag frågade honom om han visste varför och det visste han. Jag kände mig hemskt men ville vara konsekvent. Idag klädde han på sig utan att protestera ett dugg vilket var länge sen. Jag tycker att det är svårt att hitta balansen, för jag vill ju att han ska lära sig att han inte kan spela ut och bete sig hur som helst hela tiden samtidigt som jag inte vill vara för hård. Han har varit väldigt trotsig länge nu och tillslut blir man ju fan knäpp.
Skicka en kommentar