Återträffen

Jag såg Återträffen av Anna Odell idag. Jag hade inte läst så mycket om den innan så jag väntade mig inte att den skulle vara gjord på det sätt den var men den var gripande och fick mig att själv tänka tillbaka på skolåren. Jag var absolut inte mobbad och jag var inte heller någon som mobbade. Men jag var ett lätt byte eftersom jag var osäker och blyg och jag gjorde inget om någon annan blev mobbad. Jag befann mig väl i en gråzon kan man kanske säga.

Jag kan inte minnas att jag hade någon direkt bästis i lågstadiet. Jag lekte med Marika och en flicka som hette Jenny men de var ett år yngre än mig och de jag gick på dagis med började i en annan skola. Efter en massa strul med dagisplats och jag hattat runt hos en galen dagmamma och bott hos min moster i Sälen på veckorna så fick jag tillslut plats på ett dagis på "fel" sida av samhället. När skolan började så fick jag börja i skolan, Blomsterbäcken, som låg i rätt del.

Iallafall, jag fick ett gäng att vara med tillslut. Minns inte om det var i trean eller fyran vi började umgås men det var säkert i samma veva som vi alla började rida. Det var jag, MG, AL och AN. MG var "ledaren" av någon anledning. Bestämde allt och var väldigt tuff av sig. Hon och AN var de som mest gaddade ihop sig och kunde vara jävligt taskiga emellanåt. AL och jag var de som blev överkörda men AL var mycket coolare än mig och verkade inte bry sig så mycket. Hon gick sin egen väg fast hon fick skit för det. I den här gruppen var det nämligen så att alla var absolut tvungna att tycka likadant annars var man dum i huvudet. Så vi älskade hästar, galet mycket. Och så älskade vi Michael Jackson, eller alla utom AL som älskade Guns N Roses, och det var inte helt okej men eftersom MG och AL känt varandra längst så funkade det ändå.

Ibland kunde man komma till skolan och så hade de andra bestämt att de skulle vara sura på en. Så jävla dumt. Men ofta var det så om till exempel AL var sjuk så bestämde MG och AN att frysa ut mig. Så jävla knäppt!! Hur kommer man på sånt? Ibland fick jag vara med och "vara sur" på någon och jag hängde väl på men var inte bra på det eftersom jag hatade känslan av att vara så taskig. Det här med tre tjejer i grupp verkar ju vara svårt...

En gång minns jag att jag, MG och AN var hemma hos AN. Plötsligt började de viska och smussla och bete sig så märkligt. Och så skulle de gå in och jag fick inte följa med utan skulle vänta utanför. Jag väntade och väntade och sen såg jag att de smög på mig men då blev jag så arg att jag tog cykeln och cyklade hem allt jag orkade. Jag minns så väl att jag kände mig så fruktansvärt förnedrad och arg! Dagen efter pratade jag inte med dem i skolan och det höll sig väl kanske en halv dag innan mesen herself hängde med dem igen utan att de behövde säga förlåt eller något. Dörrmatta DeLuxe.

En annan gång betedde sig MG och AN jättermärkligt i skolan, och det höll på ett par dagar. De gick på toa jätteofta och viskade och höll på så jag fattade att något var lurt. Jag gick på toaletten och bakom en plansch på insidan av dörren satt det små lappar som MG och AN skrev till varandra och det var en del taskiga saker om mig och AL.

Men visst hade vi jäkligt mycket kul ihop också men efter att ha sett Återträffen idag började jag fundera på hur de andra tjejerna ser tillbaka på mellanstadietiden. Vem hade vilken roll i deras ögon? Vi höll ihop tills vi slutade sexan och i sjuan hamnade jag och AN i samma klass och MG och AL i en annan. Bra att de särade på oss tycker jag idag. MG och AL höll ihop hela högstadiet och gymnasiet och fick nya kompisar och jag och AN hängde med olika grupper.

Idag är jag vän med allihop på Facebook och MG är en färgglad "faghag" som älskar London och fortfarande håller på med hästar. AN är undersköterska och bor med sina katter i Falun, eller om det var Mora, och AL bor i Stockholm och har byggt hus och fått barn med sin kärlek från gymnasiet och det är henne som jag idag känner mest för.

Lustigt det där, hur det kan bli i livet. Nu för jag väl ge mig innan jag kommer in på högstadietiden också, ögonen blöder väl om ni nu kommit så här långt. Puss på er!