Söndagsintervaller

Imorse ringde min klocka när den skulle! Och jag ville inte gå upp. Mörkt ute, varm skön säng... Men jag tog tag i mig själv och klev upp ändå. Blev lite sen ut eftersom magen krånglar och har gjort hela helgen.

Nu är det viktigt att ni tar fram pennor och antecknar. Jag fick mens i torsdags och i fredags kväll fick jag ont i magen. Igår hade jag ont i både mage och rygg och jag blir helt trög i magen och kan knappt uträtta behov trots att det trycker på. Under dagen igår svällde magen upp och jag fick knäppa upp en knapp i jeansen. Och så kom syndafloden igång, när det bara forsar fram blod. Mmmm tänk lite närmare på det! Imorse kändes livmodern så svullen och öm och som att den "tog i" och skavde och ömmade för varje löpsteg. Det är fantastiskt och underbart att vara kvinna! Lägg till en hög dos av irritation och extra känslig så har ni min helg i ett nötskal.

Men men, ont ska med ont förgås så jag stack ut på mina intervaller ändå. 2,2 kilometers uppvärmning i 5.50-tempo och sen samma upplägg som vanligt. 3 * 200, 3 * 400, 2 * 600 och 1 * 1000. Och idag var det jävligt jobbigt och jag orkade inte hålla lika fint tempo som förra helgen. Var ungefär 10 sekunder långsammare på de kortare intervallerna och 20 långsammare på den sista och längsta. Först var jag så slut så att jag övervägde att skita i den och bara jogga hem men så tänkte jag att jag fick skärpa mig. Bättre att satsa och få det gjort men att sänka tempot för att orka. Det är något jag måste öva på, att jag måste inte prestera mitt allra bästa varje gång. Jag måste inte vara bättre än gången innan kan ta ett steg tillbaka, det är inget nederlag och ingen försämring.


Jag älskar de här små peppande texterna. Gillar ni dem eller finner ni dem mest störiga?

Totalt blev det sju kilometer och idag hann jag tvätta håret innan det var dags att åka och jobba.