Jag sprang till förskolan idag och lämnade barnen och sen tog jag en extra runda innan jag sprang hem. Landade på strax över fem kilometer och det var så tungt idag! Benen var som stockar och låren hade ingen kraft. Jag vet ju att man har sina dippar och platåer men så här nära på en halvmara så blir jag lite nervös. Trots sega ben sprang jag i 5.36-tempo och det är så häftigt tycker jag, att det tempot som var ett SJUKT bra tempo för mig för ett tag sen är vad jag normalt springer på nu fast benen är tunga och sega. Kroppen och dess utveckling alltså, love it.
4 kommentarer:
Åh, det är så häftigt det där med kroppen! När man märker att den tar ett kliv framåt, när det som förut var en kamp blir lätt. Tänke på det där igår när jag sprungit milen: Först tänkte jag att jag sprungit så sakta att vem som helst skulle klara att springa en mil så men sen tänkte jag tillbaka till i sommras då jag fick andnöd efter 200 meter i snigeltempo. När man tänker på det fattar man ju hur fantastiskt mycket man utvecklats.
För mej är ju ditt tempo sjukt snabbt!
Du är bäst och jag vet att du kommer klara halvmaran galant!
Ja de är verkligen sjukt häftig att se hur kroppen utvecklas!!!!
Kram K
Riktigt bra tempo med sega ben alltså, jag är imponerad!
Shit. Vilken tid och det med tunga ben! Du är ju grym! Jag sprang i kväll och det kändes lätt och härligt. Är inne i ett flow just nu som är så skönt! Väntar bara på en runda med tunga ben. För de kommer ju emellanåt.
Skicka en kommentar