- Mamma, russin! Mamma,mamma, russin!
Men så hade han tystnat och kommit på att jag inte var där och så sprang han till Nemo:
- Nemo, mamma springa! Nemo, Nemo, mamma springa!
Så fint att jag dör lite. Han har liksom fattat, men jag har inte fattat att han gjort det. Det är så lätt att man inte hinner se alla framsteg och att utvecklingen bara swishar förbi. Mental note: Stanna upp och öppna ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar