Förkylningen är bättre men inte bra. Snorig och frusen och liksom täppt lite överallt. Ingen träning idag heller men jag tog mig i kragen och plankade iallafall. Fem sekunders pålägg den här veckan så jag är nu uppe i 3 * 1.10 minuter. Hur länge ska jag orka lägga på tid egentligen?
Det är lustigt det här med träningen. Jag älskar att jag kommit igång så bra med min träning. Kroppen förändras och jag börjar tycka om den och se positivt på den. Och så blir jag förkyld och har inte kunnat träna på tre dagar och genast är det som om att min identitet är förlorad. Min identitet som en sån som springer mycket, håller igång, tränar bra. Det blir kanske så när träningen blir ett "beroende"? Och min kropp känns genast plufsig och slapp! Det gillar jag inte kan jag meddela.
Nu är jag iallafall ledig i tre dagar och hoppas på att kunna träna ordentligt och få tillbaka min identitet.
4 kommentarer:
Jag känner precis samma, om jag inte tränar så känner jag mig inte som mig själv.
Jag känner precis samma! Jag blir inte mig själv om/när jag inte kan träna.
Det är så där i början innan man lär sig att slappna av och njuta av processen. Avbrottet som en sjukdom ger kan ofta pusha en till nya höjder. Lycka till!
Jag känner också igen det du skriver. För mig är den stora skillnaden med tidigare träningsförsök att jag hittade något som verkligen passar mig, jag fick ett väldigt bra bemötande redan första gången jag klev in på mitt gym och jag tävlar bara mot mig själv. Jag kan till och med känna viss irritation om jag inte har tränat.
Skicka en kommentar