- Det är tråkigt för att du inte orkar. När du fått upp flåset och orkar så kan man springa och njuta och titta på omgivningen.
Visst är det sjukt läskigt hur lik man blir sina föräldrar? Lite irriterande faktiskt eftersom iallafall jag i så många år tyckt de haft fel i så mycket och jag vetat absolut bäst.
Iallafall, tillbaka till löprundan. Det har varit en varm dag, 15-16 grader ute, så jag sprang i t-shirt och det var så skönt! Förutom de mörka kvällarna är hösten den bästa årstiden att springa på, luften är så härlig och det är inte för varmt. Jag sprang genom skogen och genom ett par bostadsområden, upp till scoutstugan och ett varv runt motionsslingan där. Den är knappt 2,5 kilometer och är det något jag önskar, förutom en löparkompis, så är det flera slingor i skogen på olika sträckor. Det finns ju i Skrylle men då måste man ta bilen dit och det vore kul med något sånt mer lättillgängligt.
När jag kommit runt spåret sprang jag hemåt igen, trodde jag skulle landa på 8 kilometer men det blev "bara" 7,55, i 5.30-tempo.
När jag duschat drog jag på mig ett par (mitt enda par) jeans för att åka till affären med pojkarna så de skulle få köpa lite lördagsgodis. Insåg då att mina jeans i boyfriendmodell faktiskt blivit lite mer "boyfriendiga"! Nästan lite för stora faktiskt och det är ju både bra och dåligt. När jag provade dem första gången här hemma på ett Me&I-party så trodde en kompis att det var slim fit-modellen, det säger väl en del av hur de satt från början... Tror det var i typ.. Februari?
Kanske jag snart vågar börja testa byxor i affärerna igen? Det har jag inte gjort på... Kanske fem-sex år.
1 kommentar:
Jag önskar också att det fanns fler slingor i skogen här. Det finns en på 2.5 km vilket är lite kort och tråkigt. På något sätt är det psykologiskt jobbigare att springa flera varv istället för att ha en start och ett mål.
Härligt med jeansen förresten!
Skicka en kommentar