R.I.P LILITH

020701 - 080107

Nu har Lilith fått somna in. Det skär i hjärtat och jag är så jävla ledsen men det fanns inga alternativ. Han var så svag och det var så synd om honom. Det gjorde så ont att se honom lida.
Det gick snabbt att få hjälp på djursjukhuset, vi fick komma in direkt och han fick sprutan som gjorde så att han fick somna för alltid.
Det var en gammal kompis till mig som gav honom sprutan. Vet inte om det kändes bra eller dåligt. Har inte träffat henne på flera år, i festade en del ihop förr. Nu kunde jag dock inte prata så mycket med henne för jag bara grät.


Min lilla plutt, så hjälplös och liten och fan så ont i hjärtat det gör.
Hon som tog emot oss var en riktig kärring, när vi följde efter henne in så ropade hon högt:
- Det kommer en döende kanin, kan nån ta honom!!??!!


Men tack, jag vet att han dör, du behöver inte skrika ut det jävla hagga! Hur okänslig får man vara??? Det är jobbigt nog som det är...




Jag satt med Lilith ganska länge efter att han somnat. Jag pratade med honom och pussade och kramade honom och grät i hans fina, mjuka päls. Han började kännas kall så jag stoppade om honom i lådan och lämnade honom till en annan veterinär.
Om 10 dagar får jag hämta honom efter kremeringen. Det känns som ett svek att lämna sitt djur där på nåt sätt. Jag kände likadant med Puffen.


Han var så fluffig och liten och söt när han kom till mig lagom till min födelsedag 2004.
Jag hoppas innerligt att Lilith fått ett bra liv hos mig, och att han förstått att jag älskat och tagit hand om honom. Han har fått bra mat, gott godis och en egen liten familj i Puffen och Lillan. På somrarna har han bott ute i Kättbo och det har han verkligen älskat. Han har rusat runt i hagen och gjort glädjeskutt. Nu är han hos Puffen och jag hoppas de är glada att se varann. Lillan är ensam och det smärtar mig eftersom hon aldrig varit själv i hela sitt liv.

Han var så speciell, Lilith. Inte alls sällskaplig och ville inte att man skulle ta i honom. Men han var så gudomligt söt och hade en så speciell personlighet. Senaste tiden blev han lite mer social även om han inte alls varit som Lillan eller Puffen.
Det gör ont att han inte fick flytta med till huset, det hade han verkligen tyckt om. Men hans aska får följa med och kanske begraver jag både Puffen och Lilith där. Fast jag får se hur det känns. Eftersom ingen av dem varit där så kanske det inte känns rätt. Antingen har jag dem på en hylla, som jag har nu, eller så begraver jag dem i Kättbo någon gång. För där älskade dom att vara.

Sov gott min fina lilla vän, jag älskar dig.