Idag är en sån där dag när man helst av allt vill skjuta sig i huvudet.

Hur kan det vara så förbannat svårt att få något gjort? Skicka ett papper, spika fast en list? Herregud, jag dör. Nu blir det till att växa upp och börja ta ansvar för unge herr Jönsson, annars får han fan leva livet utan mig.

Fick spel igår och vräkte ur mig allt som jag hållt inom mig för att jag inte orkar tjata. Nu hoppas jag på en förändring som varar längre än ett par dagar.

Planering är a och o om man ska få någonting gjort. Man behöver en strategi och en plan om det ska funka. Här finns ingenting, och därför händer ingenting.

Men jävligt roligt blir det när vi sitter i ett hus som kostar en massor med en lägenhet i stan som inte är såld för att någon inte gör ett piss på dagarna när jag är borta.

Idag blev det dock ett ordentligt ryck och en hel del blev gjort och jag hoppas den trenden är här för att stanna.

Nästa gång jag skriver om Kalle ska det vara något snällt. Nu ska jag äta chokladpudding.