Det här är de sista bilderna jag har på alla mina älskade puffar i livet tillsammans.
Jag saknar dem sjukt mycket och det var så härligt med alla små mjuka söta kaniner som skuttade runt och gjorde en massa hyss.
Lillan är ganska stor för att vara en dvärgkanin men när man ser henne bredvid Puffen så är ju hon ingenting mot vad han var.
Det var så hon fick sitt smeknamn, Lillan, för när jag fick henne var hon

så superliten bredvid pappa Puffen. Jag tyckte dock inte att Lillan var något jag ville döpa henne till så därför blev det Sigrid, men alla har alltid kallat henne Lillan.


Jag skulle nog kunna tacka min första "riktiga" pojkvän Tråk-Johan för att jag haft mina små sötnosar. Jag var 17 och ville ha en kanin och eftersom jag kunde ha dem utomhus hos Johan och hans föräldrar som hade hönshus fick jag äntligen skaffa en.
Jag hade sett en annons i Malungsbladet om att det fanns kaniner i Transtrand som var till salu/bortskänktes. Så jag ringde dem och vi bestämde en dag när jag skulle komma.
Jag och Johan körde dit och det visade sig att de hade en hundgård full med kaniner i olika storlekar och färger. Uppe på hundkojornas tak låg två jättestora kaniner och jäste, föräldrarna.
Ägarna hade en kaninunge fångad till mig redan, de var ju inte tama alls eftersom de bott i den gården och inte blivit hanterade, men den kaninen var svart och av någon anledning var det inte en svart kanin jag ville ha.
Otroligt nog, eftersom jag var väldigt blyg på den tiden, så sa jag till att jag hellre ville ha en vit och de fick, något frustrerade, ge sig in i gården igen för att fånga in en vit liten kille.
Och det var så jag fick min egen lilla Puffen, som jag döpte till Alexander men som alltid blivit kallad Puffen eller Puffin. Varför vet jag inte.
Det tog slut mellan mig och Johan ganska kort tid efter jag fått Puffen så även om mina föräldrar inte gillade det så fick jag ju lov att ta hem honom till Radhusgatan.


Vet inte varför jag berättade det här, antagligen otroligt ointressant för 99% av er som läser. Men så kan det vara ibland.
Jag är ganska nyss uppstigen efter att ha legat och läst ut boken Trekant. Nu ska jag läsa Skam av Karin Alvtegen. Älskar hennes böcker. Har lyssnat på Skam på bok-cd men nu ska jag läsa den också.

Idag ska jag försöka få lite ordning på kaoset som är här hemma. Känns som om allt är upp och ner och skitigt, men man får väl stå ut med att ha det rörigt nu i två månader tills vi flyttar. Fy fan vad jag längtar, men det visste ni redan.
Visst kommer jag sakna Malmö, jag har ju bott här i snart 8 år. Det känns helt sjukt. Jag tog mitt pick och pack och flyttade 75 mil och skapade mig ett helt nytt och mycket bättre liv här. Jag har växt så mycket som människa och lärt mig så mycket.
Och alla jävla galenskaper man gjort, herregud. Jag och Marika, jag och Maggi, jag och Ida...
När jag och Marika bodde ihop var nog de roligaste åren i mitt liv, och jag är glad jag haft en sån period man kan se tillbaks på och bara skratta.

Jag jobbade med telefonförsäljning, var duktig och tjänade bra med pengar. Shoppade massor, festade fredag och lördag varje helg och gick ut och träffade alla möjliga människor. Det finns så många sjuka historier och roliga foton från den här tiden.


Men jag är helt redo att flytta nu. Jag kommer sakna närheten och att enkelt kunna cykla in till stan, men jag kommer få så mycket annat och jag kommer ju inte lämna allt för att aldrig komma tillbaks. Många av mina vänner bor i Malmö och det är inte världens projekt att ta sig in till Malmö om jag nu känner för det.


Nej nu ska jag ta tag i vardagen igen och inte drömma mig varken framåt eller bakåt i tiden...