Lovely tjejmiddag hos Maggi igår. Supergod mat, dans och skitsnack. Enriktigt härlig lördagkväll med andra ord. Länge sen tjejgänget träffades nu, sist var hemma hos Elin i november. Det finns ett fåtal bilder på mig från kvällen men det finns inte att lägga upp en enda. Jag har blivit så fantastiskt ful så ni anar inte.

Och så en annan grej. N har gjort en förfrågan om att bli min vän på Facebook. Även om ni tyckte hon med analsexet var störd så tar det här priset. VARFÖR skulle vi vara vänner på fejjan? VARFÖR tror han att jag vill vara hans vän där?

Sen jag gjorde slut i oktober 2000 så har han ringt mig MÅNGA gånger, och han har följt efter mig hela kvällar i Malung och varenda gång har jag sagt åt honom att lämna mig ifred, att han är ett jävla as, att han kan glömma att jag existerar och bett honom fara åt helvete. Och nu ska vi bli vänner på fejjan. För att? Maila lite om vad vi har för oss nuförtiden? Skratta åt gamla minnen? Jag kan ge honom några minnen, jag har jättemånga worddokument där jag skrivit om mina minnen av vad han har gjort. Jag kanske skulle bli hans vän bara för att skicka dem till honom och se vad han säger sen. Asshole.

Det sjukaste var verkligen när förföljde mig en hel dag och kväll när jag var i Malung:

Påsken 2001 var det ungefär ett halvår efter att jag gjort slut med N. Jag bodde kvar i Malmö, Marika hade flyttat in till mig och livet var underbart och jag kände mig så fri. Den här påsken åkte jag och Marika hem till Malung för att hälsa på våra familjer och på påskafton skulle vi ut och festa. N ringde och ville träffas men jag sa att jag inte ville. Jag och Marika var hos Gunnar och när vi åkte därifrån så åkte han efter i en bil. Det var mitt på dagen men han var redan ganska full och hade en kille som körde åt honom.

Vi åkte till OK och han kom efter. När Marika och Gunnar gick in så stannade jag utanför och pratade med N som givetvis också kommit dit. Han var ledsen, förstod inte varför jag inte ville vara med honom och bad mig komma tillbaks. Jag minns inte vad jag sa men jag backade när han ville krama om mig och när Marika och Gunnar kom ut igen sa jag att jag var tvungen att åka och hoppade in i bilen. Vi släppte av Gunnar och körde hem till Marikas föräldrar. Vi hann komma in i köket och börja prata med dem lite när N plötsligt stegade in genom dörren. Det var inte ens hemma hos mig och han brydde sig inte om att knacka. Nu uppförde han sig överlägset som han gjorde när han tyckte han kunde göra och säga vad han ville. Jag minns inte riktigt vad som sades här heller men jag blev förbannad när han bara klampade in så där hemma hos Marikas föräldrar.

Vi åkte till Gunnar eftersom vi skulle gå med honom till en fest och N följde efter oss även dit. När vi gick till festen kom han efter mig och ville prata. Jag tappade tålamodet, Marika och Gunnar gick i förväg till festen och jag fick ett utbrott på N. Jag sa åt honom att sluta hänga efter mig och att jag inte ville ha något med honom att göra. Han blev jätteledsen men jag stod på mig och gick ifrån honom och in på festen för att ha roligt med mina vänner.

Det tog inte lång stund innan N också var inne på festen. Jag ignorerade honom och pratade med Marika medan han satt i en fåtölj och stirrade på mig. Jag gick till köket för att hämta något och genast kom han efter för han ville prata. Han var ledsen igen och började älta allt jag hört så många gånger efter att jag lämnat honom. När han märkte att jag inte brydde mig om vad han sa så sa han att han tänkte ta livet av sig. Han skulle ta ett gevär och skjuta sig i huvudet. Trött som jag var på honom så svarade jag:
- Ja men gör det! Det vågar du ändå aldrig din fega jävla idiot.

Jag lämnade honom i köket, gick ut och satte mig hos de andra och snart kom han efter och satte sig åter igen mitt emot mig och Marika. Och jag fortsatte ignorera honom, trots de mer och mer arga blickarna. Plötsligt så säger han:
- Fråga Marika vad vi gjorde på natten till din födelsedag, den natten då jag inte kom hem och du undrade vart jag var.

Det högg till i mitt bröst och jag kom mycket väl ihop att han försvunnit och varit borta den natten jag fyllde 20 år och vi firat den hemma hos mina föräldrar. Jag tittade på Marika som såg lika förvånad ut som jag kände mig och samtidigt slog det mig vilken stor, jävla lögnare N var.

Marika hade varit i USA med sin pojkvän och bott hos sin moster vid det tillfället och kunde därför inte vara med på min 20-årsfest. Där satt N och ansträngde sig för komma åt mig genom att försöka vända mig och Marika mot varandra. Det var droppen för mig den kvällen. Han hade följt efter mig hela dagen och betett sig som ett jävla as och nu satt han och försökte ljuga om att min bästa vän varit med honom på min födelsedag.

Jag flög upp och skrek att han skulle gå därifrån, att han var en jävla lögnare och att ingen på festen ville att han skulle vara där. Jag slet upp honom ur fåtöljen och knuffade honom ut i hallen. Han gjorde inget motstånd men blev nog ganska nöjd över att jag äntligen reagerade. Han stod och hånflinade som så många gånger förr och visade sitt rätta, fientliga jag. Jag försökte få ut honom ur lägenheten men han började göra motstånd och ville inte alls gå därifrån. Han var ganska full och ostadig och jag var så fylld av vrede att jag fick extra kraft och lyckades få upp dörren och knuffa ut honom på trappen. Han vinglade till men precis när jag skulle smälla igen dörren så försökte han komma in igen. Hans huvud kom i kläm precis när jag drog igen dörren med all min kraft. Dörren studsade upp igen och ett det började blöda rätt så mycket från ett avlångt sår i pannan på N.

Då blev han förbannad och tog ett steg in i lägenheten och drämde till mig med allt han hade i huvudet och jag kastades in i väggen och slog i mitt huvud. Det svartnade för en stund och jag föll i golvet. Marika som stod bredvid blev så chockad och arg att hon gav N ett knytnävsslag i ansiktet och sen blev han utslängd ur lägenheten.

Jag minns inte så mycket mer av den kvällen. N kom inte tillbaks i alla fall men efteråt hade han skämts när hans rumskompisar i Stockholm frågat varför han hade ett sår i huvudet.


Och den här personen tycker på allvar att vi kan vara "vänner på Facebook". Far åt helvete och dö din jävel säger jag bara.