Jag hade svårt att somna igår. Jag kunde inte tänka på något annat än Ellinor, hennes lilla dotter och sambo som nu är ensamma. Det känns så orättvist och även om vi inte varit nära vänner på länge så berörs jag så otroligt mycket. Det är obehagligt och jobbigt när man kommer till insikt om hur skört livet är. Ena dagen finns man, nästa är man borta. Det är tur man inte vet vad som väntar en..

Idag när jag skulle släppa ut kaninerna så var i stort sett all snö borta och jag fick till min glädje se att det första vårtecknet kommit fram.

De första snödropparna är här och nu känns våren inte alls så långt borta.