Lite ont i hjärtat, fast på ett bra sätt

Tidigare i veckan fick jag ett meddelande på Facebook av en mamma till ett av barnen på Nemos avdelning på förskolan. Vi har följts åt sen barnen var nyfödda och i samma föräldragrupp men Nemo och den här pojken har inte lekt jättemycket så vi har mest setts på kalas och så. Men nu har de börjat leka mer på förskolan och pojken hade pratat mycket om Nemo hemma och nu undrade han om Nemo ville komma hem till honom. Och det ville Nemo jättegärna, åh så glad han blev! Så det blev bestämt att klockan 10 idag skulle Nemo komma dit och eftersom jag började lite senare idag släppte jag av honom där på vägen.

Och det är här jag får lite ont i hjärtat. När blev de så stora? Så de leker hemma hos varandra och vi föräldrar inte är med? Att man lämnar sitt barn och så leker de med sin kompis och sen hämtar man upp dem igen. Det är ju underbart såklart men hur kunde tiden gå så fort?? Nyss satt vi ju i sofforna på föräldraträffarna och ammade, torkade kräk och bytte blöjor och när barnen "lekte" låg de bredvid varandra på en filt.


Fyra år sen ungefär, helt galet. Alla hänger fortfarande ihop förutom barnet närmast kameran.

Jag hann med lite spring idag också, intervaller i regnet. Ungefär samma tider som vanligt och totalt 7 kilometer. Men det kändes att jag hade ovanligt många kilometrar i benen då jag nästan fick mjölksyra i vaderna på de sista spurterna. Träningsveckan slutade på 3,3 mils löpning och ett pass Scientific Workout på fyra varv.