Jag har tränat till och från i hela mitt liv. Alltid haft en bra grundkondis och rörde väldigt mycket på mig som liten. Varför jag alltid slutat med något är väl för att jag aldrig varit tillräckligt duktig, ofta bra men aldrig bäst. Så är jag med det mesta, bra på mycket men aldrig bäst.
Jag började rida någon gång på lågstadiet kanske? Minns inte exakt och jag minns inte heller om det var något jag pratat mycket om, men jag minns dagen mina föräldrar berättade att jag skulle få börja rida.
Jag var ganska duktig, tog märken i dressyr upp till Lätt C och kom trea i hoppning i juniorcupen när jag var typ 12? Men när jag började högstadiet kom andra intressen i vägen och jag tröttnade på ridningen. Jag var väl vid det vägskälet där jag antingen skulle skaffat egen häst eller sluta, och jag slutade.
Men jag började spela handboll istället ett tag. Jag var inte jättebra där men kunde kanske blivit om jag inte varit så sjukt osäker med världens sämsta självförtroende. Vårt lag var typ sämst och vi kom bäst sist i den enda cupen jag var med och spelade i. Min handbollskarriär blev inte långvarig och istället för att fortsätta till damlaget slutade jag.
Jag var hyfsad på friidrott på mellan- och högstadiet, men inte tillräckligt bra. Mina bästa grenar var 60 meter och längdhopp. Jag sprang snabbt, men inte snabbast och jag hoppade långt, men inte längst.
Sen började jag och Marika träna gruppträning på gym.
Aerobics, Step Up och så simmande vi och gick på vattengympa. Gruppträning är något jag gjort till och från sen jag var typ 17 och fram till ja, efter jag fått Nemo var väl det sista gymkortet jag hade.
In the early twenties tränade jag en del Step och aerobics och sånt men gick upp mycket i vikt på grund av ett stillasittande jobb, mycket fest och mycket McDonalds.
2007 började Projekt: Gå ner 10 kilo och jag började dansa samba regelbundet. På ett halvår blev jag hyfsat duktig, men som vanligt inte tillräckligt, och sen var jag inte tillräckligt snygg/smal heller för att få vara någon stjärna. Jag började med capoeira också och en period tränade jag dans fyra timmar i veckan, capoeira tre timmar och akrobatik en timme i veckan.
När vi flyttade till huset, jag började jobba och sen blev gravid så rann de brasilianska rytmerna ur kroppen och jag kände inte för att börja igen. Efter jag fött Nemo tränade jag lite gruppträning på gym och gjorde ett kasst försök till att börja springa. Sen blev jag gravid igen och ett halvår efter Leon kom så började jag springa, på riktigt. Ganska bra, men inte bäst, as usual.
Så, det var min träningshistoria. Rätt kul att tänka efter faktiskt. Kan inte ni som har bloggar skriva om er träningshistoria och ni som inte bloggar berätta lite bland kommentarerna?
UPDATE!! Att vara bäst har aldrig varit viktigt, det är inte det jag menar. Ville mest beskriva att jag varit hyfsat bra på olika saker men aldrig så bra att det varit något att satsa på och därför gått vidare och gjort annat och att det följt mig genom livet, både i träning och annat. Men jag har aldrig strävat efter att vara bäst heller, vem vet hur bra jag kunde bli om jag gav allt?