Imorse ställde jag mig på vågen, med en viss olustkänsla. Jag har unnat mig en del när vi varit borta, med all rätt, och mycket mer kolhydrater än annars. Jag har inte varit särskilt strikt mot mig själv under jul och nyår. Och idag när jag ställde mig på vägen så hade jag inte gått upp i vikt! Och det är en väldig seger. Inte siffrorna i sig, det handlar inte om dem utan om att jag har kunnat bete mig som en normal människa gentemot maten och godsakerna. Jag har tackat ja men inte frossat och jag har även tackat nej när jag känt det varit onödigt. Det här kanske låter knäppt för er men för mig är det ett stort steg!
4 kommentarer:
Fy fan vad bra Linnéa!
Jag hoppas på att komma dit en dag också!
Mvh Sara :D
Jag förstår precis! Det där att maten inte har den där obehagliga makten över en längre, det är så skönt! En äter och njuter men hetsar inte bara för att. Härligt!
Härligt!
Tack hörni! Så skönt med folk som förstår en när det känns som att man är helknäp. ;)
Skicka en kommentar