I augusti drog jag igång ordentligt igen och ökade växlarna i september och det har verkligen gett resultat! Och vet ni, jag är så glad för det! Jag kunde lika gärna lagt av, gett upp och inte gått ner de där 12 kilona som jag hittills gjort. Visst har det tagit tid, men vad gör det? Jag är tyvärr inte välsignad med en kropp som lätt skakar av sig vikt och jag brottas prick exakt hela tiden med att tygla mitt beteende till mat och socker. Och det är en jävla kamp.
Väldigt ofta har jag sagt till mig själv: - Tänk om jag fortsatt träna och äta rätt, då hade jag ju kommit jättelångt nu! Och igår insåg jag ju att jag faktiskt har fortsatt och äntligen kommit en bra bit. Igår sa jag till Kalle att jag var så glad att jag inte är en av dem som ska börja NU med mitt "nya liv", jag lever det redan till stor del och jag har inte hela resan framför mig.
4 kommentarer:
Du är jätteduktig och jag förstår precis vad du menar.
Heja dig! Jag förstår vad du menar. Det är så stärkande för självförtroendet och självkänslan när man sätter upp en vision om hur man vill att ens liv ska se ut och så bara kör man. Sedan upptäcker man att "jamen, jag har ju nått en jättebra bit på vägen!" TJOHO för det!
Vad jättebra skrivet och heja dej! Det har varit lite min grej under min egna viktresa att istället fokusera på nästa vecka, fokuserar på hur det ser ut om ett halvår eller år istället. Det har gjort mej mycket med avslappnad än vad jag varit förut när jag försökt.
Tack fina ni. Jag tänkte att nu tycker ni att jag är nån fröken duktig som vill knäppa folk på näsan. Skönt att ni inte ser det så. :)
Skicka en kommentar