lördag, oktober 06, 2012

Att se Leon

Jag har dåligt samvete. När Nemo var mindre hade jag fullt fokus på honom. Varenda litet framsteg noterades och jag såg honom växa varje dag. Leon har liksom bara fått hänga med och det känns som att fokus fortfarande ligger på Nemo och så får Leon hänga på. Det har ju varit ganska jobbigt med Leon, jag har känt mig otroligt frustrerad, hjälplös och maktlös och ja, riktigt riktigt jobbigt emellanåt.

När Leon vaknade från som nap idag så var han väldigt varm och tempen visade på 39 grader. Han fick en Ipren och vi satt i soffan och myste ganska länge. När febern gått ner blev han väldigt pigg och det var så fint väder ute så vi gick ut en sväng. Jag drog honom fram och tillbaka på gatan på Bobby Caren och han tyckte det var superkul. Efter ett tag fick jag ett mess av Kalle att de var framme i Kättbo så jag satte mig och ringde för att höra hur det var ned dem. Snart började Leon gnälla och skrika och klänga men när jag tog upp honom ville han inte sitta i mitt knä utan skruvade sig bara. Jag avslutade samtalet för jag tänkte att febern gått upp igen och så reste jag mig så vi kunde gå in. Då tog Leon min hand men istället för att gå in så gick han till sin Bobby Car igen och satte sig på den. Sen pekade han på snöret jag bundit fast i den och då ville jag nästan gråta. Han kommunicerade så tydligt med mig men jag fattade inte ett skit. Jag känner mig som en usel mamma som inte fattar nånting.

När Nemo var lika gammal som Leon kunde han säga ganska många ord. Mamma, pappa, Barbapapa, mormor, häst och snus bland annat. Leon säger ingenting. Eller jo, mamma om man ber honom säga det men annars inget. Jag ska använda den här veckan när vi är ensamma till att verkligen försöka SE Leon. Nemo kunde man lyssna på men Leon måste man nog se, lära sig tyda hans kroppsspråk.

Förra veckan gick han till skåpet där glas och tallrikar finns och så tog han sin mugg och kom till mig med den. Det är tur han är så tydlig när han har en mamma som fattar nada.


Fina fina Leon, du är världens bästa. <3

3 kommentarer:

Anna sa...

Ahw! <3 Men du! Du fattar ju visst! Du fattar ju precis allt du skriver här så var inte så hård mot dig själv! Det lär ju vara nästan omöjligt att ha samma fokus på barn nr 2 som det man kan lägga på ett barn liksom, självklart måste du dela din tid och då tar det ju naturligtvis lite längre tid att "lära känna" barn 2, eller hur? Inget konstigt med det tycker jag. Vore värre om du försummat Nemo för att skapa samma snabba och fokuserade relation med Leon som du kunnat skapa med enda barnet Nemo innan brorsan damp ner. Och du och Leon verkar ju kommunicera utmärkt! Han kanske är lite ivrigare och tjurigare på att få sin vilja igenom eftersom han också har en bror att härma och som han ser kan få sin vilja fram snabbt genom att tala, klart det skapar lite frustration! Men nu verkar ju komma till saken iallafall, även om det kanske är lite "hetsigare" än som du beskriver med Nemo som du fick all tid odelade tid. Så var för guds skull inte så hård mot dig själv, du är en underbar mamma till båda dina underbara barn, det har jag själv sett. Så det så! <3

Jöns Marie sa...

Jag uppfattar Nemo och Leon är två pigga, glada och välmående barn och jag tycker det verkar som att ni gör massa kul tillsammans om dagarna så du gör ju så gott du kan med din tid och två små fina pojkar. Jag beundrar dig lite för du hinner med både dina barn, hushållsarbetet, du bakar och pysslar i trädgården och gör saker för dig själv, träffar kompisar. Jag tycker det verkar som att du är en väldigt bra och balanserad mamma och person!

Linnéa sa...

Tack Anna och Marie, vilka fina ord ni ger mig. Det känns väldigt bra i hjärtat ska ni veta!! <3