Yummy

Intervjun på häktet igår gick bra. Kvinspen som intervjuade är så lustig, väldigt rakt på sak och de frågade om allt möjligt, inte bara jobbrelaterade saker.
Det sjukaste var när jag satte mig och han läste min ansökan de skrivit ut och sa: Du kommer alltså från Dalarna?
Ja, sa jag och så säger han: Är det från Malung du kommer?
???
Jag hade inte skrivit det i min ansökan, för ärligt är det inget att skylta med. Att bara skriva Dalarna låter mer exotiskt. Men han är tydligen själv där uppifrån någonstans och riktigt duktig på dialekter.
Han var en sjukt bra människorkännare och satte fingret på ånga saker han inte visste om mig.
Vi diskuterade både piercings och tatueringar så jag tror inte det kommer vara en nackdel för mig. Han erkände att han hade lite svårt med det, men av den anledningen att han blivit uppfostrad så men att han vet att så ser världen ut nuförtiden och det är bara att gilla läget. Han tycker om att sätta ihop arbetslag där det finns olika människor så då borde jag ju ligga bra till.
Det enda jag kan tänka mig talar emot mig är att jag berättade att det är behandling jag vill jobba med i framtiden. Häktet är ju mest ett sommarjobb.
Men vi får se hur det gick innan den 15 mars, troligtvis innan.
En tråkigt och lite jobbig sak är att får jag jobbet är det arbete HELA sommaren. Från midsommar ungefär (och innan det är det introduktionskurs) fram till skolan börjar i slutet av augusti.
Det innebär att jag inte kan åka till mamma och pappa och inte får träffa dem förrän vid jul igen. Och ett år, det känns faktiskt lite länge.
Jag funderar på att ta ett par dagar ledigt och åka hem vid påsk om det blir så. Kan inte vara utan dem, Kättbo och hundarna i ett helt år. Förhoppningsvis vill de åka ner och hälsa på i sommar om inte jag kan komma hem.

Efter intervjun gick jag ner på stan för att köpa ett par födelsedagspresenter till mor ocg far som fyller år 7 och 14 mars. Jag har ju målat en tavla också så nu är presenterna klara. Ska bara skickar också och det kommer nog kosta en del eftersom tavlan är rätt så stor.

Igår kväll var det samba och det var jättekul som vanligt. Men fan va svåra vissa steg är! Det är inte bara jag som har problem med dem och det känns ju skönt. Jag fattar inte hur man ska göra det, man måste ju ha konstiga leder för att det ska funka.
Men efteråt kom Renata fram till mig och sa att jag gör stora framsteg och att jag bara behöver slappna av och koncentrera mig så kommer det gå ännu bättre. Det kändes jävigt skönt att få höra, och jag blev glad.
Tyvärr kommer jag missa två lördagsträningar eftersom jag ska till Stockholm och Göteborg de kommande två helgerna.

Nu ska jag ta och städa lite i köket och vika ihop tvätten från i söndags. Jag hatar att vika ihop tvätt, det är det absolut tråkigaste skiten man kan göra!!!
I eftermiddag har vi IKK (interkulturell kommunikation) och vi ska se en film som vi ska analysera. Skönt med en filmeftermiddag.

Efter skolan ska jag träna på 24seven och ikväll är de6t Desperate Housewifes!

På tal om tv-serier; Prison Break slutade på ett helt sjukt sätt igår!!! Hur kan de göra så??? Ååå Michael vad har du gjort...? Jag och Lina pratade skitlänge efteråt i ren förtvivlan.
Men Michael fixar nog biffen, han är ju the man with the plan.