Chipsmun

Ledig fredag och det är ju inte så dumt.
Har vaknat hela morgonen av att det har ringt och ringt och ringt till Kalle. När klockan var 8.30 tänkte jag att nu skiter jag i det här och går upp så kan jag städa och greja. Men när jag satte mig vid datorn var den 9.27. Väldigt konstigt, vet inte hur det gick till.

Idag ska jag gå på stan och det ska bli riktigt roligt. Jag ska gå på Systrarna Greene och köpa nya akvarellfärger, på Ur&Penn och kolla på klockor och så ska jag på HM på Storgatan för att mycket eventuellt köpa ett par jeans. De har ju 20% på alla jeans idag men vet inte om det är lönt att köpa eftersom jag ska gå ner ännu mer i vikt.

Nu ska jag städa i köket och kanske i badrummet litegrann. Måste bara väcka Kalle först så han kan kolla om ormarna ätit upp lammet de fick igår. Jag vill INTE riskera att glömma att det kanske ligger där och råka se det. Det skulle vara ett väldigt svårt trauma för mig.

(Kalles föräldrar har massa får och de lamm som inte klarar sig får Kalle till ormarna. De dödas alltså absolut inte för att bli ormmat utan det är de svaga som dör naturligt som ormarna får. Jag tycker det är jobbigt och kan inte se det men det är ju bättre att de äter sånt än djur som föds upp till ormmat.)

Varför smakar det i min mun som jag åt chips igår??? Jag hatar sån dagen-efter-chips-smak i munnen. Orättvist att få sån fast man inte ens ätit chips på nästan 7 veckor. Men det är väl dippen vi hade till grönsakerna som jävlas.

Jag saknar Michael...