Missförstånd?

Det är irriterande när jag får kommentarer om att jag ska gå ner i vikt på annat sätt än det jag valt att göra det på.

Jag är en person som kan nöjja sönder vad som helst. Allt som är nytt och som jag inte kan styra över kan jag vrida och vända på tills det är utnött.
När jag träffade Kalle så tjatade jag sönder öronen på folk om vad han tyckte, hur han kände, det han gjorde. Jag är en sån som kan analysera varför han skrev två punkter i slutet på sms'et istället för en.
Så är jag med ALLT, även det här med min viktnedgång.
Det jag funderar över skriver jag ner, för när jag skrivit ner det så slipper jag tänkte på det. Det är ett sätt att bearbeta saker.

Jag blir tillsagd att sluta räkna kalorier och istället äta rätt och träna. Jahaaaaa, är det så man gör???
Det är klart jag vet att det är så.
Men JAG fungerar inte så. Jag BEHÖVER se svart på vitt hur jag ska göra. Jag MÅSTE ha strikta ramar att hålla mig efter. Vad jag bestämmer i mitt eget huvud räcker inte.
Att varje vecka väga mig och se att det gått framåt är en kick som jag behöver. Det är ett sätt som fungerar för mig för då får jag se resultat och bli peppad och behålla motivationen.

Jag tror att olika metoder funkar för olika människor och den här funkar för mig. Och det tycker inte jag är något fel alls.

Någon skrev tom: 4 kg på en månad, och du är missnöjd?? kära nån. att gå ner snabbare är livsfarligt! ta det bara lugnt, allt ordnar sig! skippa kaloripetandet!
Jag är inte missnöjd!!! Vem har sagt det? Inte är det jag iallafall. Jag är så fruktansvärt STOLT och NÖJD med mig själv och det jag gjort hittills så det finns inte. Jag har gått ner 3,7 kg, det är lite för mycket på denna tid men eftersom jag var sjuk en vecka så hade jag ingen aptit och då gick jag ner ett kilo för mycket.
Och "ta det bara lugnt, allt ordnar sig" löser ingenting för mig, det är väl snarare det som gjort att jag gått upp i vikt.

Att jag är besatt och fixerad är rätt trist att höra. Jag är jävligt målmedveten och fokuserad och det behöver jag vara för att lyckas.

Många säger åt mig att jag ska unna mig saker och det gör jag, i den mån jag har kalorier kvar så jag kan. Jag äter chokladpudding, kycklingburgare med cheddarost och annat som inte är så jävla nyttigt när jag känner mig sugen och har kalorier kvar till det.
Jag äter väldigt bra (och mycket) och vad som är fel med det förstår jag inte.

När jag gått ner mina 12 kg, DÅ kommer jag att skippa kaloriräknandet och tänka på att äta rätt, träna och unna mig saker. Men inte nu. Först ska jag nå mitt mål och då får man ju kämpa.

Jag är jättenöjd med min prestation hittills och det är kanske det som pressar mig. Jag vill att det ska fortsätta gå bra, självklart. Det är precis som i skolan, om man har presterat bra på två prov så vill man göra minst lika bra ifrån sig på det tredje för att få det bästa betyget i kursen.

Jag vill det här SÅ fruktansvärt jävla gärna och är kanske lite rädd för att det inte ska bli så. Det är en dröm att få komma ner i min normalvikt igen, som jag vägde innan.

Jag vill tycka om min kropp, men just nu hatar jag den och tycker den är för hemsk och då gör jag någonting åt det. Det är mina steg till att börja älska den.

Jag tycker jättemycket om stöd och peppningar jag får, det blir jag sååå glad av och det peppar mig ännu mer. Men det är trist att få höra att jag ska göra på andra sätt eller är besatt. Jag känner mig själv och min kropp och jag vet bäst vad som fungerar för mig.
Så länge jag äter och inte går ner i vikt för snabbt så förstår jag inte problemet. Ibland nojjar jag ur, visst, men det är väl det man har en blogg till? Skriver om sina funderingar och tankar.

Jag är inte fixerad, jag är bara en person som gärna analyserar allt och vänder på det tills det inte finns mer att säga om det. Och då börjar jag om från början igen.


I LOVE YOU ALL!!!