Mot Palmehaverne

Idag har vi varit på något så spännande som biopremiär, eller världspremiär till och med! Kalles pappa hyrde biografen i Tomelilla för att visa en film som spelats in i Agusa. Karin och Tore har hyrt ut ett hus i flera år till en dansk regissör som sen spelade in en film i huset han bott i samt i Karin och Tores hus. Så idag blev det bubbel och röda mattan med släkt och vänner. 

Jag är väldigt stolt över mina barn som satt och tittade i en timme på en Bergmaninspirerad film utan att få spel. För det var en väldigt svår och djup film, filosofisk om att ta vara på livet. Typ. Jag är inte så filosofisk av mig så när sex personer blev inbjudna och körda ut till ett hus in the middle of nowhere så gnuggade jag händerna och trodde de skulle bli brutalt mördade en efter en. Så var det inte.

En scen som utspelade sig i Kalles gamla pojkrum med chesterfieldsofforna vi hade i lägenheten i Malmö. Jag saknar dem INTE.

Efter filmen gick vi till ett café som låg bredvid biografen och åt smörgåstårta, drack vin, fikade och umgicks. Nu är vi på väg hem för en lugn och skön söndagskväll.