Jag var inte Nemos biologiska mamma men hade tagit hand om honom alltid. Men så plötsligt kom den "riktiga" mamman (som var en tjej från Malung som är lika gammal som mig) och ville plötsligt ha honom och tog med honom till Norge. Fy fan alltså, den känslan! Jag och Kalle åkte till Norge och fick träffa Nemo och han var så glad över att se oss. Jag försökte prata med "mamman" om vi kanske kunde få hem honom igen men hon var helt kall och tyckte det var väldigt olämpligt. Jag fick panik och enda lösningen jag kom på var att vi var tvungna att döda henne och hennes man.
Ja ni hör ju, och ni som ser SoA fattar kanske vart i serien jag är just nu. Och det hände en så sjukt hemsk grej i avsnittet så jag måste nog leta upp en stödgrupp eller något, fan jag kunde knappt somna...
Ja, så uppladdningen är ju fenomenal inför kvällens lopp känner jag. Vet inte vad jag ska tippa på för tid. Tror inte jag fixar ett tredje PB i år men jag hoppas på en hyfsad tid då banan är väldigt platt, dock kan det vara trångt i början.
Guld: Under 50.58
Silver: Under 52 min
Brons: Under 54 min
2 kommentarer:
Lycka till ikväll!
Haha!! Jag blev också helt skadad i hjärnan när jag hade SoA maraton. Blev jag irriterad på någon kunde jag tänka att jag borde skjutit personen!! Våld blev för första gången en lösning på problem. Väldigt glad att det gick över!!
Skicka en kommentar