Barn 1 (5 år) går fram till Barn 2 (4 år) och sliter en spade ur handen på Barn 2. Barn 2 blir jätteledsen och börjar gråta. Pedagogen, eller fröken som jag hellre kallar just henne efter det här, säger till Barn 1 att man inte får göra så, tar efter några om och men tillbaka spaden och ger till Barn 2. Barn 2 är fortfarande jätteledsen varpå fröken GER TILLBAKA spaden till Barn 1! Säger sen till Barn 2 som fortfarande gråter: Men du ville ju inte ha den.
Alltså, jag blir så upprörd! Dubbel kränkning och "straff" för Barn 2 och Barn 1 lär sig att man kan göra så. Hur tänkte fröken där?? Grejen mellan barnen var ju inte någon big deal, så gör ju barn men det är ju inte okej och det borde vara väldigt tydligt på en förskola tycker jag.
Jag tog iallafall upp det med en av de pedagogerna jag tycker är bäst och hon höll med mig och var tacksam för att jag uppmärksammat det och berättade för henne. Det känns väldigt bra eftersom jag inte ville komma och berätta för dem hur de ska sköta sitt arbete och vara en "jobbig förälder" när det inte ens handlar om mina barn.
Berätta för mig, hur gör ni i sådana här situationer?
4 kommentarer:
Jag är som du där, ser jag att något är fel säger jag till. Jag är hellre en besvärlig förälder en en som jamsar med och håller tyst. Det är likadant om Oliver har någon kompis hemma och kompisen inte beter sig på ett acceptabelt sätt, då säger jag ifrån, både till barnet och föräldrarna. En del föräldrar verkar ju aldrig säga ifrån till sina barn och det är verkligen att göra dem en otjänst.
Kommer hamna i sådana situationer först efter den 22:a, men då kommer jag förhoppningsvis göra som du!
Jag hade lyft det med den pedagogen som gjorde det för det blir svårt för den man berättar det annars.
Ninni: ja det kanske hade varit det bästa men pedagogen är helt ny, jag hade inte träffat henne innan och vet inte ens vad hon heter så jag valde att gå till en jag känner mig trygg med.
Skicka en kommentar