Vikten.. igen.

Imorse vägde jag mig och fick en smärre chock. Det var helt galet. Jag fattar att jag gått upp i vikt men ja, det är väl lättast att förtränga. Men detta var katastrof med stort K. Och A. Och T. Och A och S och.. ja ni fattar.

Nu är detta inget säg-att-jag-inte-är-tjock-när-jag-gnäller-om-det-inlägg för det är bara att konstatera att jag är inte smal vad andra än säger. Och att du är fin som du är betyder inte ett skit för det hade väl folk sagt hur många hundra kilo jag vägt.

Just nu väger jag 8 kilo MER än min inskrivningsvikt på MVC som jag aldrig kommit ner till efter förlossningen. Som närmast har jag nog varit cirka 2 kilo ifrån. Och jag väger 2 kilo MINDRE än när jag kom hem från BB. Och visst, det är bra att det inte är mer men hallå! Jag gick upp 21 kilo under graviditeten, när jag kom hem från BB hade jag som sagt gått ner 11 kilo och så 2 till på det. Det leder till 8 kilo oönskade kilon plus lite finslip på det, helst.

Nu är det fler promenader som gäller, inte en massa jävla skitgodis eller megastora portioner mat. Ett eller två glas vatten innan middag och helst äta på en assiett för rätt mängd. Ikväll ska vi till Kalles föräldrar eftersom Kalles pappa fyller år så då blir det ju säkert någon slags onyttighet men det ska vara minimalt!

Jag vill inte börja med någon diet eftersom jag är så trött på det och sen så vill jag vara ett bra föredöme för mina barn. Jag vill inte de ska undra varför mamma är tjock ena halvåret och sen bantar nästa halvår. Nej de ska ha en sund syn på mat och godsaker och jag ska verkligen försöka bli normal nu för detta håller inte.