Underbara unge

Att få vara med om Nemos uppväxt och utveckling är det bästa jag varit med om. Att stå vid sidan om och sen den lilla lilla människan utvecklas i en rasande fart är helt fantastiskt. Varje dag förundras jag och Kalle över hur mycket han kan och förstår. Han säger jättemånga ord, säger brum-brum om allt som har hjul, hämtar skorna om jag säger vi ska gå ut, går till skötbordet om jag frågar om vi ska byta blöjan, går till sin stol och drar i den när jag säger att vi ska äta. Och idag sa jag till honom att Kalle skulle snyta honom och då pinnade han iväg in i köket och hämtade ett sånt där litet packe servetter. När lärde han sig det? När fattade han vad snyta är? Det har vi inte sagt så mycket men ändå har han registrerat det. När jag pratade med mamma i telefonen idag lyssnade han och så sa han mormor. Om man frågar vad hästen säger så gnäggar han, vov vov för hunden och så väser han om man frågar vad ormarna säger. Om jag frågar: Hur gör han i Kiss? så sträcker Nemo ut tungan precis som Gene Simmons, skitroligt! High five och ta i handen när man säger goddag har Jörgen lärt honom så direkt Jörgen kommer sträcker Nemo upp handen för en high five.

Världens bästa unge. Idag bröt han ihop totalt när jag skulle mata honom med yoghurt. Han ville äta själv men när han får skeden plaskar han bara runt med den så när jag tog den blev han så ledsen så ledsen och grät stora krokodiltårar. Kan själv. Lika med tandborstningen. Innan blev han jätteglad när vi borstade tänderna men nu ska han ha tandborsten själv och så sätter han sig på en träko vi har i badrummet för att han ska nå upp till handfatet och "borstar" tänderna. Försöker jag hjälpa honom blir han skogstokig.

Jag skulle kunna go on and on om alla roliga och härliga saker Nemo gör men det får räcka för den här gången. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är skithäftigt att ha barn.