Deppig kanin

Imorgon ska jag till veterinären och ta bort stygnen på Herr Kanin. Jag får låna Kalles mammas bil och Malin är snäll och passar Nemo. Hoppas veterinären tycker att han läkt fint, jag tycker det ser bra ut iallafall.

Men jag tror att Herr Kanin är deppig, och det är ju inte så konstig. Värsta traumatiska upplevelsen där han klarar livhanken med nöd och näppe samtidigt som han förlorar alla sina syskon och vänner.

Minns ni hon som skrev ett försvarsinlägg för mig i ett community? Jag har haft kontakt med henne redan när kaninungarna var små och hon hjälpte mig att könsbestämma dem. Hon föder upp både belgiska jättar och franska vädurar och det är de raserna jag var mest intresserad av att skaffa. Så hon har erbjudit mig två kaniner som är kvar från kullar i somras till ett bra pris. Så jag har en fransk vädurs-hona som ska bli sällskap till Herr Kanin och så ska jag ha en belgisk jätte i den lite mindre hagen där Hilde och Dino bodde. Belgisk jätte är världens största kaninras och fransk vädur världens tredje största ras. Herr Kanin är en korsning av rex och tysk jättescheck och den tyska jätteschecken är den näst största kaninrasen som finns. Jag älskar stora kaniner och vill satsa på det nu.

Jag har fått nya bilder på kaninerna mailade till mig och de är redan stora fast de inte är fullvuxna ännu.

En gulbrokig fransk vädurs-hona som är född i maj. Hon ska bo ihop med Herr Kanin och jag tänkte döpa henne till Fiona.

En viltgrå/gul belgiska jätte-hanne som föddes i juli. Jag har inget namn till honom än, det är alltid mycket svårare med pojknamn än flicknamn.

Nu vill jag bara att den satans mården ska fångas så jag kan få ta hem de här kaninerna. Jag blir så ledsen och deppig av att se kaninhagarna stå tomma. Där ska vara liv och rörelse!