Nemo kan nu titulera sig som krypande bebis. Idag kom han på hur han skulle göra och började krypa, lite vingligt men fram kommer han. Så nu är det slut på lugnet, kanske jag kan bli av med mina sista graviditetskilon genom att springa efter honom?

Igår när jag gick och la mig tittade jag till Nemo och då låg han så här.

Han knölar alltid upp ansiktet mot spjälskyddet och ligger helt vridet med huvudet. Han borde få nackspärr tycker man men eftersom han alltid ligger så måste det ju vara bekvämt.