Det har varit en kämpig dag. Nemo vaknade kvart över två inatt och var jätteledsen. Jag fattade inte varför men han fick välling och en ny Panodil och vid halv fyra somnade han igen. Kvart över fem imorse var det samma sak, en superledsen bebis som bara grät och grät. Inte på något skrikigt sätt utan hjärtskärande så man verkligen fattar att nåt är fel.

Han hade bajsat så jag bytte på honom och såg att han var väldigt röd i rumpan på ett sätt han aldrig varit innan, plus två vita utslag som var lite svullna. Han fick vara utan blöja ett tag och vid åtta traskade vi till BVC. Där fick jag salva, zinkpasta, som ska hålla bajs och kiss borta för han är röd och irriterad i rumpan och när han kissar och bajsar så fräter det. Såklart han hade ont då, stackars liten.

Hela dagen har han varit superledsen, jag har inte kunnat sätta ner honom alls förutom då han fått krypa runt lite på golvet i stora rummet. På eftermiddagen var vi ute en stund och när vi kom in fick han krypa utan blöja en stund och sen sov vi i soffan lite. När Nemo vaknade igen var han på strålande humör och verkade inte alls ha ont längre. Han åt lite lasagne, första maten sen i fredags och har varit på bra humör och skrattat rätt mycket ikväll.

Hoppas det vänder nu för jag orkar inte en sån här dag till. Hur orkar ensamstående föräldrar? Jag fattar inte, men imponerad är jag. Det hade väl inte varit fullt så slitigt idag om jag själv varit frisk. jag mår mycket bättre än igår men inte helt bra.

Stackars lilla Nemo, så maktlös jag har känt mig när han gråtit så tårarna runnit och blivit så frustrerad så han inte vet vart han ska ta vägen. Jag är helt slut och kroppen värker. Efter Greys anatomy är det direkt i säng. Hoppas på en bättre dag imorgon!