Jag var väldigt nära vän med en tjej i flera år. Vi hade så sjukt roligt ihop och gjorde det mesta tillsammans. Hon ställde upp för mig och var en bra stöttepelare och ett tag bodde vi ihop. Men helt plötsligt började hon bete sig annorlunda, blev "avig", drog sig undan och pratade mindre och mindre med mig. Hon flyttade från mig på ett rätt tråkigt sätt, jag blev ledsen men försökte hålla god min ändå även om jag kände mig sviken. Självklart ligger det mycket mer bakom än det jag skriver här, men jag vill bara ta det i korta drag.

Vi umgicks inte längre bara vi två utan det var bara på fester dit vi båda var inbjudna. Någon gång tror jag vi försökte hänga som förr men det kändes aldrig bra. Vi pratade mindre och mindre och idag har vi inte pratat på flera år. Eller jo, vi sågs faktiskt i julas fast det var inte mitt val.

Med tiden försvann respekten för henne mer och mer och tillslut tyckte jag det var lika bra att vi inte var vänner för hon var inte värd min vänskap. Hon hade "valt bort" mig eller hur man nu ska uttrycka det. Hon har alltid varit speciell och många har haft svårt för henne men jag trodde aldrig hon skulle bete sig mot mig som hon gjort mot andra.

Hon sa aldrig grattis när jag blev gravid, eller när Nemo föddes. Visst, jag berättade aldrig det för henne personligen men vi var vänner på Facebook och MSN och har andra gemensamma vänner så jag visste ju att hon visste. Även om man glider ifrån varandra tycker jag man gratulerar till något sånt även om man inte pratar längre.

Jag har inte direkt saknat henne i mitt liv men ibland har roliga minnen kommit tillbaks och vissa saker har jag tänkt att: Det här skulle jag vilja göra med XXX för då hade vi haft jävligt kul.

Men för ett tag sen så sa hon en sak som jag blev så jävla irriterad över. Det var inte till mig eller om mig, men det var en kommentar som jag tycker var så jävla onödig och som fånger in henne på pricken. Den dagen förlorade jag all respekt för henne och den lilla lilla saknad jag ibland kunnat känna. Även om det hon sa inte var direkt elakt eller ens om mig så blev jag bara så trött på hennes sätt och känner att jag inte alls behöver henne i mitt liv. Jag raderade hennes mobilnummer och tog bort henne från Facebook. Inte för jag tror det spelar henne någon roll, hon har säkert inte ens märkt det, men det var ett skönt avslut för mig.

Hur bra vän hon än varit och hur nära hon än stått mig så tycker jag att en bra vän alltid ska vara schysst. Inte bete sig som hon har gjort. Nu vet jag inte varför hon vänt sig mot mig, det här är min egen sida av saken och det finns säkert någon som hon berättat för varför hon inte ville vara min vän längre. Eller så har hon aldrig brytt sig. Jag var inte så kul längre och då sket väl hon i det.

Jag är glad för att jag kommit så långt att jag själv kan inse vilka jag behöver och inte behöver i mitt liv. Och jag behöver definitivt inte någon som inte har någon respekt för mig eller inte tycker min vänskap är värd något.