Det är någonting inom mig som gnager, vad vet jag inte. Jag är inte bara en dålig mamma utan kass i alla mina relationer känns det som. Dålig flickvän, vän, dotter... Usch jag tycker illa om mig själv, hatar hur jag håller på men kan inte bryta det.
Imorgon är en ny dag tänker jag hela tiden. Då ska jag inte vara arg, ha tålamod och vi ska ha en riktig mysdag, men så tjafsar barnen hela tiden, jag blir förbannad och så är vi där igen. Jag känner mig trött och utmattad i huvudet. Det är som om att jag har ett skavsår som nöts upp hela tiden. Jag känner mig som världens sämsta mamma samtidigt som jag tänker att de som aldrig är trötta på sina barn fan måste vara sjuka i huvudet.
Nej usch, kanske jag borde sluta blogga. Känns som jag inte har något att skriva om, bara lite löpning men i övrigt är jag ju mest arg.
6 kommentarer:
Jag tycker om när du skriver om sånt här och INTE om hur många kilometer har du hunnit springa ;-)
Är man en dålig mamma för att man bli trött för skrikande barn? Det tror jag inte. Föräldraskap grejen är överdimensionerad och överdriven glorifierad. Det är svårt att vara förälder, det är ett stort jobb som kväver 100 % av ens tid och energi. Det är klart att det är spännande många gånger men låååångt ifrån varje dag eller varje stund...
När barnen växer så börjar man ha andra bekymmer, t ex vad ska det blir av dem, med vilka de umgås, alkohol-drog kombo-oro-skiten...
Alltså.... ursäkta att jag inte kan vara mer uppmuntrade, men här har du en väldigt dåligt mamma som -enligt min dotter själv- har "psykat" henne hela livet (16 år)... Jag har det också jätte jobbigt med henne. MEN jag älskar henne och det är den enda som är viktig och om det skulle hända henne nåt så skulle jag dör direkt av smärta,,, så, ja, komplex är det, men nu är man i bana och då måste man dansa !!! Jätte kram.
Mercedes.
Åh, fina du! Jag har ju inga egna barn men en sak som slår mej när mina vänner med barn pratar om sina liv är att alla tror att de plötsligt måste vara perfekta människor just med barnen. Men ingen är ju perfekt. Jag har svårt att tänka mej att jag kommer kunna bete mej "korrekt" med eventuella barn när jag inte ens kan göra det med min fästman ibland. Ibland är en orättvis, tjurskallig och sur. Och det är ok. Ingen, INGEN är helt perfekt hela tiden. Vi bråkar och är sura, kärleksfulla och älskar lite hur som helst. Det är så människor är. Sen väljer en ju att visa det fina utåt oftast.. Tror inte alls att du är en dålig mamma, långt ifrån. Jag tror att de flesta människor har allt för höga krav på sej själva, vi tror att alla andra är bättre, lever lyckligare men vi vet liksom inte vad som händer innanför deras dörrar när ingen ser.
Och du, du FÅR INTE SLUTA BLOGGA!
Stooor Kram <3
Känner igen mig!! Känns som om de ibland tjatar hål i huvudet. Förra veckan sa jag att jag skulle tälta i trädgården för jag är så trött på deras gnällande. Jag är inte gjord för att vara ensam förälder så mycket som jag varit i sommar. Det blir nog bättre när du kommer igång med nya jobbet.
Känn inte så! Jag är likadan, skriker, slår näven i bordet vid middagsbordet etc. Jag får tom raseriutbrott på Noel & han är 10 mån! Man måste få känna så ibland. Vi är fan inga robotar. Stör mig så på alla "perfekta mammor" som gärna tar sig friheter att tala om för alla andra hur man ska fostra sina barn. Du är iaf en jättefin & inspirerande mamma med 2 superfina pojkar. Du är dessutom en av mina bästa vänner & jag älskar dig så!
Puss
Magdalena
Du är låååångt ifrån att vara världens sämsta mamma...
Gud va jag känner igen mej... Ibland vet jag inte vad jag säger.. Jag säger såna fula ord som bara hoppar ut genom munnen utan att jag menar det.
Jag fattar inte hur alla andra gör sina barn till väldens lyugnaste små söta änglar? Mina är alltid högt och lågt, bråkar och slåss och det tra såååå mycket på psyket och då blir jag TOKIG, skogstokig:-(
Kraaaam och NÄ du bloggar inte tråkigt, du bloggar BÄST och peppar och skriver sanningen!
Puss och hej <3
Du är ingen dålig mamma. Jag visar också känslor och säger till ordentligt när jag blir arg. Det dummaste man kan göra att att hålla allt inom sig. Dessutom lär sig ju barnen att de kan hålla på hur som helst utan att få en reaktion och det är inte bra. Jag är helt övertygad om att Nemo och Leon inte kommer minnas dig som den tjatigaste och argaste mamman i hela världen. Det kommer att minnas alla fina stunder och allt roligt de får uppleva med sin mamma (och pappa) också.
Kram och kämpa på! Du är inte ensam!
Skicka en kommentar