Distans

Ikväll var jag trött och frusen och var inte sugen på att ge mig ut och springa. Att krypa ner i soffan med Kalle och barnen framför Crodarna lockade MYCKET mer och jag dividerade fram och tillbaka med mig själv och försökte komma på en bra ursäkt men se det gick inte för strax innan åtta gav jag mig ut på en runda. Det är väl inte hela världen att hoppa träningen en gång men jag försöker tänka i det stora hela. 

- Det är svårt att komma upp i en bra veckomängd om jag hoppar ett pass.

- Jag hade vilodag igår och att ha två på raken och inte komma igång med veckans träning förrän på onsdagen är inte alls bra.

- Nu med förskolestarten för barnen och nytt jobb för mig kommer jag med all säkerhet få dras med diverse baciller framöver, bäst att träna när jag är frisk!

På tal om baciller, jag har varit sjukt frisk (ha ha...) den här sommaren. Och våren faktiskt. Jag är inte sjukSJUK så ofta men drar ofta på mig mindre förkylningar, inte tillräckligt för att till exempel vara hemma från jobbet men tillräckligt för att göra allt lite extra jobbigt och inte kunna springa. Den här våren och sommaren har jag kunnat träna regelbundet och det är jäkligt skönt, jag hoppas hösten inte blir alltför bacillfylld.

Iallafall, dagens pass blev ett hederligt distanspass i mestadels skog. Benen var sega och trötta och piggnade inte till förrän efter 7-8 kilometer. Rundan slutade på 10 kilometer men jag hade kunnat fortsätta om det inte var för barn som skulle läggas och så började det bli mörkt och jag hade ingen reflexväst. Men en mil känns gött i kroppen nu och jag är glad att jag skärpte till mig och stack ut.