Lördagsintervaller

Imorse vaknade och kände mig inte alls på bra humör och med en konstig känsla i kroppen. Ingen aning om varför, kanske jag drömt något som fick mig illa till mods? Ibland sitter ju känslan kvar i kroppen när man vaknat. 

Det var grått ute och regnade men jag hade ju bestämt mig för ett intervallpass innan jobbet. Jag har inte sprungit intervaller på jättelänge och inte testat att springa efter puls så det skulle jag prova idag. Mitt upplägg var det vanliga: 3*200 meter, 3*400 meter, 2*600 meter och 1*1000 meter. Förut har jag gått 100 meter mellan varje intervall men nu skulle jag springa och få upp pulsen så högt som möjligt och sen gåvila tills pulsen var nere på 156 igen. Och det var jobbigt vill jag lova, en kortare återhämtning mellan intervallerna innan och min kropp vill dö lite. Mellan sista sexhundringen och tusingen blev det dock lite längre vila eftersom jag var tvungen att ta en kisspaus. 

Som mest pressade jag upp pulsen till 175 och min maxpuls är 183 tror jag. Den låg på 180 men på Aidsloppet kom jag upp i 183 så klockan reggade det som ny maxpuls. Passet gick snabbare än innan då det brukade ta 40-42 minuter med uppvärmning och nerjogg och jag landar på 7 kilometer. Nu blev det 6,7 kilometer och några typ fem minuter snabbare. Även om intervallpassen är sjukt jobbiga känns det så jäkla bra efteråt, riktiga kvalitetspass. Nu ska jag få rutin på att köra dem en gång i veckan och jag ska även testa att köra många 200-intervaller. Och så är jag sjukt nöjd med att jag kom ut trots att jag kände mig låg och att det regnade och var ruggigt ute, efteråt kändes allt bra mycket bättre!