Starstrucked, igen!!

Lyxmorgon

Sånna här röda dagar och klämdagar blir riktigt lyxiga fast jag jobbar eftersom Kalle är hemma och jag då kan springa på morgonen innan jobbet. Jag har ju som bekant svårt att få till spring de dagar jag jobbar eftersom jag har barnen på morgonen och kommer hem sent.

Men iallafall, idag ringde klockan 5.45 och efter en snoozning, en proteinshake och packande av mat för dagen så gav jag mig av vid 6.30. Underbar morgon! Typ 10 grader men varmare i solen och det luktade gott och var så stilla. Jag tog en sväng i skogen, sprang fem kilometer i ett bra tempo (runt 155 i puls) och när jag kom till mitt mål i form av en brutal mördarbacke så spurtade jag upp och gick ner fyra gången. Alltså den backen. Lång och brant med en massa rötter att hålla koll på. Mjölksyra i både ben och armar innan man är uppe och det bygger både kondition och pannben. 

Sen sprang jag hem och turen landade på totalt 7,3 kilometer, bästa starten på dagen! 

Jag la upp den här bilden på Instagram och fick en så fin kommentar av en kompis lillasyster: Du kommer att mörda varje kilometer på Malmömilen. Tack för din inspiration! 

Selfies

Igår tog jag en bild på mig själv och la upp på Instagram. Av ingen speciell anledning egentligen, jag tyckte bara att mitt hår såg fint ut. Jag fick några kommentarer av både folk jag känner och såna jag aldrig träffat, bara positiva. Men tänker jag; är det så här jag ser ut? 

Jag skulle ju aldrig lägga upp en bild som jag själv inte tyckte såg bra ut, och bilden igår var ju inget "Kodak moment" utan tillgjord och jag tog kanske sex-sju bilder innan jag blev nöjd. Men jag undrar om de som aldrig sett mig i verkligheten och bara har sett väl utvalda selfies skulle tycka att jag bilderna överensstämmer med verkligheten om vi träffades? Fånigt att gå och tänka på men det hade känts sådär kul om folk typ ryggade tillbaka om de träffade en IRL. 

Bilden på Insta, men smickrande filter och allt. Ni kanske inte ens skulle känna igen mig på stan??

Trail

Jag slutade lite tidigare idag och eftersom Kalle och barnen åkt till Agusa passade jag på att springa när jag kom hem. Jag tog en tur i skogen eftersom jag måste börja träna lite mer terräng nu när Immeln Trail Tour hägrar. Benen kändes starka och jag kände mig snabb men när jag kollade kilometertiden var den mycket långsammare än jag trodde. Och pulsen var inte heller så hög. Konstigt, det är märkligt att det går långsamt fast det känns snabbt. 

Det blev sju kilometer iallafall och de sista gick snabbare, i min "vanliga" fart men det kändes likadant heja rundan. Weird.

Morsdagspresenten

Här är tröjan/jackan jag fick i morsdagspresent. Kritvit med knalliga detaljer i korall och reflex på ryggen. Huva och hål i ärmsluten att stoppa tummarna igenom, love it!

Starstrucked

Jag fick ett mail....

Hej!

Jag heter Lotta och bor i Trollhättan.
Sedan en tid deltar jag i ett sysselsättningsprojekt – ForLife. ForLifes grundidé är att sälja enkla, smarta och användbara produkter till förmån för cancerforskning. Försäljningen sker via e-handel samt vid större evenemang och hela överskottet går till vår insamling för cancerforskning.

Idén till ForLife-projektet föddes då ett flertal närstående personer till grundarna, inom loppet av ett år, drabbades av olika typer av cancer. De bestämde sig då för att själva vara med och göra skillnad inom utvecklingen av cancerforskning och detta är något som vi verkligen brinner för.
Vill du vara med och gör skillnad du också?


JA! Självklart vill jag vara med att göra skillnad! Vill ni? Gå in i ForLifes webshop och köp en produkt för att ge ert bidrag till cancerforskningen! I shopen finns halsband, armband och mobilskal och man kan välja mellan texterna ForLife, ZeroCancer eller så kanske man vill ha ett armband med sitt mobilnummer att sätta på barnen nu i sommartider när man är ute bland mycket folk på till exempel marknader och tivolin.

Det här inlägget är i samarbete med ForLife.

Perfect Day

Vi har varit ute på äventyr med övernattning igen. Igår åkte jag och barnen till Södervidinge och hälsade på familjen Carlenhag. Jag och Maggi parkerade oss i utemöblerna medan barnen lekte och badade. Under tiden slurpade vi i oss Hannah och Amandas rosévin, Perfect Day. Åh vad gott det var, det kommer definitivt att köpas igen!

Vi grillade korv, lekte med barnen och drack mer vin ända tills vi gick in vid halv åtta på kvällen. Då fick barnen titta på film och vi dukade upp med ost och kex och korkade upp lite rött vin. Vilken helkväll, på en måndag! Barnen var uppe rätt länge och vi ännu längre så det var skönt att de sov rekordlänge idag, till nio! Efter frukost och umgänge åkte vi hem igen, nöjda och glada.

Här hemma har det dammsugits, tvättats och klippts gräs. Och fått ett utbrott på barnen. Alltså jag får spel. Båda är inne i något trots och bråkar hela tiden, klagar, gnäller och är obstinata. Nu sitter jag ute med en kopp te, de leker inne men det är väl bara en tidsfråga tills de kommer ut hit och skriker...

Mors Dag

Mors Dag kom lite i skymundan då vi åkte iväg och Kalle inte visste att vi skulle vara borta över natten och då inte tagit med min present. Och det gör absolut ingenting, jag behövde egentligen ingen present utan den här helgen var present nog. Att få överraska och vara med min familj. <3 Men jag fick en jättefin löpartröja, vit med knalligt korallfärgade detaljer och huva. Ursnygg men Kalle ska byta den till en storlek mindre så bild kommer sen.

Igår somnade barnen framåt 22 och jag tänkte att vi skulle ligga och glo på filmer och vara uppe länge men både jag och Kalle somnade innan 22.30. Men så skönt och välbehövligt! Imorse tog vi det lugnt och åt en underbart god hotellfrukost, åh vad gott det är! Man kunde göra tjocka våfflor och det tyckte barnen var godast. Och jag träffade på Suzan som var där och åt frukost med sina föräldrar, otippat!

Efter ett besök på Rusta och Plantagen kom vi hem och barnen lekte och badade och vi planterade lite nya växter. Sen tog vi en promenad till vallokalen och röstade och förutom att rösta på F! så kryssade jag i min gamla sambakompis Alexandra som var ett av namnen på valsedeln.

Ovh sen var det dags för spring! Jag hade tänkt mig en milrunda med puls på 156 men de första fem kilometrarna gick väldigt bra (26 minuter någonting) så jag bestämde mig för att satsa och pressa mig rejält. Och det gjorde jag, oj vad de sista två kilometrarna var slitiga och sista kilometern lyckades jag att pressa upp pulsen till 179! När jag äntligen stannade klockan insåg jag att det var min bästa miltid på hemmaplan, alltså när jag inte sprungit ett lopp. 55.07 blev det och det är snabbare än det som för inte så lång tid var mitt personbästa på lopp. Så jag tror det händer grejer med uthålligheten och farten och jag hoppas det kommer visa sig på nästa millopp. Nästa millopp är dock Malmömilen och det går alltid dåligt så jag har kanske inte så stora förhoppningar..

Överraskningen

Jag har ju haft en överraskning till familjen sen några veckor tillbaka. De har fått veta att vi skulle göra något men inte vad. Och idag var det dags. Jag packade både Kalles och barnens saker för att de (Kalle) inte skulle ana något och sen åkte vi. När jag körde in i centrala Lund så trodde Kalle att vi skulle åka tåg någonstans. Men inte det. Vi parkerade vid Centralstationen och gick sen till första stoppet, en jättestor leksaksaffär! Barnen var överlyckliga och fick välja varsin sak, inom rimliga gränser såklart. Båda valde Turtlesgrejer.

Vi tog en sväng på stan och Kalle fick shoppa lite, jag köpte en klänning och ett par pins för att stödja F!. Lite fika på Mormors blev det också innan vi satte oss i bilen och styrde mot nästa destination.

På Elite Hotell i Lund ska vi bo inatt och det var den stora överraskningen! Så mysigt att bara vara, hela familjen, utan en massa måsten. Vi checkade in lite innan 17 och barnen tyckte det var superspännande, första hotellvistelsen för dem. På rummet öppnade vi barnens nya leksaker och slappade, lekte och tittade på tv. Vid 18 började vi bli hungriga och gick ner till restaurangen och åt jättegod mat! Barnen åt gratis och det är verkligen ett plus eftersom man aldrig vet vilket "mathumör" de är på. 

Nu ligger vi mätta och nöjda i sängen och kollar på senaste Monsters Inc som går på ViaSat Family. I pyjamas och med en stor godispåse ska vi mysa här resten av kvällen. Imorgon väntar en frukostbuffé och det är nästan det som jag ser fram emot mest, älskar frukostbuffé!

Vad röstar Ni?

Crappy Night

Inatt har jag sovit sjukt dåligt på grund av trångt och svinvarmt i sängen plus ett galet åskväder utanför det vidöppna fönstret precis ovanför mitt huvud. Men det är mysigt att höra när regnet öser ner, och ännu mysigare hade det varit om jag kunnat ligga kvar och mysa imorse. Men icke! Sjukt barn sabbade min träningsplanering så jag var tvungen att gå upp tidigt och springa. Intervaller var det tänkt men jag höll på att ångra mig och ta någon mil i skogen men skärpte till mig och körde intervallerna som planerat. 

Det vanliga upplägget som jag inte behöver tjata mer om och när jag värmde upp sköt pulsen i höjden men lugnade sig efter en stund och jag fick riktigt flow och sprang i 5.10-tempo med bara 145 i puls, magiskt! Intervallerna var jobbiga, som vanligt, och sen jag började träna efter puls så är återhämtningen mellan varje intervall mycket kortare än jag körde förut och därmed mycket jobbigare såklart. Men så skönt efteråt! Önskar mig dock någon att intervallträna med för då hade jag nog kunnat pressa mig lite ner.

Nu är det fotbollsträning som gäller och sen sticker vi iväg och jag ska överraska de andra i familjen!

Hot Hot Hot!

PEftersom dagen bjudit på högsommarvärme var det härligt att spendera den vid plaskedammen i Folkets Park. Vi träffade Maggi, Elisa och Elin och alla barnen, bredde ut oss med våra filtar och hade det härligt i skuggan. Barnen har badat, ätit pommes och haft jätteroligt. Lite glass och en stund på lekplatsen blev det också innan det bar av hemåt igen.

Det är så härligt att umgås med andra mammor som kan ryta till ordentligt åt sina barn när det behövs och kan tappa fattningen emellanåt. Det finns inget värre än folk som alltid ska vara så duktiga och pedagogiska och aldrig gör fel. Barn behöver se alla sidor och även att deras föräldrar kan "tappa det" emellanåt. Och att man som förälder kan göra fel och be om utsäkt när man kanske varit lite för arg.

Nu är vi hemma, barnen har badat lite mer och strax ska vi grilla. Imorgon har jag en överraskning till familjen, det ska bli så ROLIGT!

Trollslag

Som genom ett trollslag försvann Nemos feber igår. Från en sekund till en annan, lika snabbt som den kom. Så nu packar vi in oss i bilen för en solig dag i Folkets Park i Malmö, superhärligt!

Liten sjuk

Nemos feber har hållt i sig hela dagen och legat på 38-38,5 grader. Men för ett par timmar sen steg den till 39,4 och han fick ligga i sin säng och spela på min iPhone och ha lite lugn och ro medan jag och Leon lekte ute. Efter en stund kom han ut och vi lade oss i skuggan och läste en bok. Det tog inte lång tid innan han somnade och strax efter hamnade han mitt i solen. Ville inte väcka honom så jag byggde upp ett solskydd istället så nu hoppas jag att han kan sova bort febern. Imorgon har vi en efterlängtad playdate i Folkets Park i Malmö men just nu ser det inte ut som att vi kan åka dit.

SOMMAR!

Vilken dag! Sommarvärme hela dagen, helt fantastiskt. Poolen blev fylld utan några missöden och barnen badade i flera timmar. Först helt galna och sen lite lugnare med Duplo i vattnet. 

Det går ju inte att göra så mycket när barnen badar eftersom jag vill ha koll på dem, ett bra sätt att tagga ner lite för en rastlös person... Lite kunde jag pula med iallafall, städa till kaninerna, hänga tvätt, vattna... Barnen hoppade i poolen 14-14.30 nånting och kom inte upp förrän vid 17.30. Då satt vi på uteplatsen och byggde med Duplo och så gungade vi en stund. 

Det var två riktigt trötta barn som la sig i soffan vid åtta och Nemo blev plötsligt väldigt varm och visade sig ha feber. Jag hade fullt upp imorgon men får stuva om lite. Hoppas Nemo mår bättre iallafall, jobbigt att ha feber när det är så varmt ute.

Jag har invigt mina nya jeansshorts idag. Jättesköna och snygga. Det känns sjukt bra att kunna dra på sig ett sånt plagg och ett linne och känna sig bekväm och inte "för stor". Äh svårt att förklara men det är plagg som jag velat ha innan men känt mig alldeles för obekväm i.

En sån dag....

.... när allt går emot en. Det är det idag, åhhhh krångel! Först ett lågintensivt långpass där pulsen ville upp upp upp så jag fick springa sååååå sakta för att hålla mig under 142. En timme och tjugo minuter, 11 kilometer. Jag har nog en liten svacka nu men det är okej, inget lopp förrän den 14 juni så jag har lite tid att komma ur den. 

Efter dusch och mat körde jag till XLbygg för att köpa en del till vattenslangen som gått sönder. Fel del, såklart. Tillbaka igen och köpa ny. Tack och lov blev det rätt! Fast jag ska inte säga för mycket, har inte testat med vattnet än...

Sen, upp på vinden och hämta poolen! Men ingen pool någonstans. Letaletaletaleta..... Ringde Kalle och det visade sig att poolen var i uthuset och inte på vinden. Okej okej, hämtade den och tog fram kompressorn som Kalle köpte ny slang till igår. Sätter igång den och då blir trycket så stort att munstycket flyger av. AAAAAHHHHHHHH!!!!!! Jävlar så irriterande!! Tillslut hittade jag en teknik och fick efter många om och men och trötta händer luft i poolen. 

Nu ska jag hämta barnen och jag hoppas verkligen att jag kan fylla poolen smärtfritt sen...

Vyn från uteplatsen mot trädgården. Syrenen och jasminen blir som väggar, i love it.

Tråkiga besked

En läkare från barnkliniken i Malmö ringde idag. Han arbetar med Teddystudien och de har ju även börjat kolla gluten på barnen eftersom det i Sverige har ökat så väldigt med glutenintolerans. Nemos förrförra prov visade ju en liten förändring och bibringade han för att på det senaste provet hade värdena ökat. De är inte jättehöga men tillräckligt för att de ska vilja göra en undersökning. Så nu kommer vi få en kallelse och Nemo ska sövas och genomgå en gastroskopi. 

Nemo visar inga symptom på glutenintolerans men det känns väldigt tråkigt. Jag hoppas hoppas att han inte blir dålig och att vi måste utesluta gluten men jag är väldigt glad för att det kollas upp såhär tidigt så att Nemo slipper må dåligt om han nu är intolerant. Och så är jag otroligt glad över att det inte är diabetes han utvecklat.

Det närmar sig......

Idag är det exakt fyra veckor kvar tills min semester börjar! Jag längtar så otroligt mycket så ni anar inte. En lång och skön semester ska jag ha som kommer att spenderas i Dalarna, i sommarstugan och med besök på bland annat Tosselilla och High Chaparall. Och efter att jag jobbat klart idag så är jag ledig i en vecka så det är bara tre veckor kvar att jobba, aaahhhhhhhhh........

Och en riktigt lång semester ska jag ha också, hela 8 veckor tillsammans med barnen som får ett härligt sommarlov. Jag hoppas verkligen att det kommer bli en solig och varm sommar med mycket bad och strandhäng.

På stranden för två år sen...

Regnsöndag

Vi har verkligen haft en slö söndag. Regnet har öst ner och vi har varit lite trötta efter att haft gäster i lördags och det blev rätt sent. Solen strålade ju i lördags och efter fotbollsträning, städning och klipp av gräsmattan sprang jag en kort sväng på sex kilometer. Första springet sen i måndags eftersom jag åkte på halsont i tisdags kväll och jag tänkte springa idag igen men så vaknar jag upp och känner att halsontet är tillbaka. Sjukt irriterande!!

Så det har varit lugnt idag. Nemo åkte till en kompis på förmiddagen så jag och Leon byggde tågbana, gjorde pannkakor och såg på Bilar 2 och sov lite i soffan. Kalle klöv ved ute i regnet. Vid 15 åkte jag och Leon för att hämta Nemo och kompisens föräldrar bjöd på te och vi satt och pratade och tiden flög iväg och när vi kom hem var klockan nästan sex. 

Efter mat och nattning har jag tittat på ett par avsnitt av Sons of Anarchy, är helt fast nu. Kom på att Katey Sagal är med där så därför föll valet på SoA.

Nemo på träningen. Han tycker alla övningar är jätteroliga men när de ska spela match på slutet vill han inte vara med, men tillslut ställde han sig i målet och verkade tycka att det var roligt.

Leon och bästisen på förskolan var också med och tittade på och sparkade lite boll vid sidan av.

Typiskt....

En av anledningarna till att jag ville gå ner i vikt var för att jag hade en massa kläder som jag tyckte om men som var för små. Nu har jag äntligen kunnat plocka fram alla de där kläderna och gissa vad? Jag gillar dem inte längre. Jag vet ju att min smak förändrats och att jag haft vissa typer av kläder som "jag ska ha när jag blir smal". Och nu är jag där, den där gamla garderoben är tråkig och jag vill bara ha nytt nytt nytt i en lite annan stil. Jag får väl försöka sälja det jag inte vill ha men det är så drygt tycker jag. Tyvärr är jag ju inte gjord av pengar annars hade jag tagit en personal shoppar och uppdaterat hela garderoben.

Ett försök till att vara lite trendig. Vet inte om jag lyckas...

... Så jag satsar på det här istället.

Låt gravidmagarna vara!

Jag är en trogen lyssnar av Fredagspodden och älskar både Hannah och Amanda. Förra veckans avsnitt lyssnade jag på när jag sprang långpass och jag började faktiskt gråta när jag sprang ute i skogen. Hannah är gravid med sitt tredje barn och öppnade upp sig och erkände medan hon grät att hon inte ville visa sig ute eftersom hon avviker från normen i hur stor mage hon har. Det är så jävla sjukt! Man skulle kunna tro att när man är gravid så slipper man tänka på hur kroppen ser ut för den lever sitt eget liv och förändras på ett sätt som inte går att påverka. 

Men icke. Nej man ska ha en lagom stor mage, inte för stor, inte för liten. Man ska inte få bristningar och helst ska det inte synas bakifrån att man är gravid för det är snyggt. Det känns lite som om man inte går upp mer än 12 kilo, inte får bristningar och bara får en gravidmage men resten av kroppen ser likadan ut, då är man gravid på ett värdigt sätt.

Och det är så stört att folk tycker sig har rätt att berätta och kommentera precis vad de tänker och tycker. Jag fick ofta höra hur stoooooor jag var och herreguuuuuuud det måste vara dags när som helst! Och det är inte så jävla kul att få höra hela tiden. Det är ju inte så att man går runt och tror eller känner sig liten och lätt när man är höggravid.

Och sen får man ju faktiskt större mage med andra och tredje barnet. Jag kommer ihåg när jag la upp en bild på Facebook när jag var gravid med Leon. Jag var i typ vecka 17-18 och hade fått mycket mer mage än i samma vecka med Nemo och fick en kommentar av en bekant: Oh shit vilken mage! Så stor var jag när jag var höggravid! 

Jaha?? Och? Tjejen i fråga är väldigt liten och smal såklart och fick väl en sån där söt liten kula på magen när hon var gravid. Och en gång när jag kom in i en affär så typ skrek butiksbiträdet: Men guuuuuud vilken mage!!!!!! Så stooooor!!!!!!!

Mmmmmm.... Tack... Jag var ju höggravid under sommaren med båda barnen och samlade på mig en hel del vätska och ja, jag såg väl ut som en val antar jag efter alla kommentarer. En kväll skulle jag och Kalle på en släktgrej och jag sa till honom att om någon säger ett enda ord om hur STOOOOR jag är så åker jag hem på en gång.

Hemskt att det ska behöva vara så, att man inte ska vilja gå ut för att folk är så jävla dumma i huvudet. En annan sak som gör mig ledsen är att jag vet att ett par personer som sagt att jag var sååå fiiiin när jag var gravid har fnittrat lite åt att jag var så uppsvälld och stor. Kul, verkligen.

Gravid med Nemo i vecka 37

Gravid med Leon i vecka 38

Äntligen i mål!

Det har varit jävligt segt senaste tiden, det här med vikten. Några hekto ner, ett par upp, några fler ner... Alltid mer ner än upp men det har gått långsamt. De sista kilona är svåra, de vill sitta kvar och balansen mellan att ligga på ett underskott och samtidigt få in tillräckligt med energi för att orka träna är svår. 

Men! Imorse klev jag upp på vågen och insåg att jag kommit i mål, äntligen! 15 kilo fett borta från kroppen, 15 kilo som jag slipper kånka runt på, slipper ha med mig när jag springer. 15 kilo som inte behöver knölas in under kläder, som inte är i vägen längre helt enkelt. Eller 15,2 kilo för att vara exakt. JÄVLIGT SKÖNT!

Och nu då? Egentligen skulle jag vilja tappa ett par kilo till men jag tänkte faktiskt pausa lite. Slippa tänka på att gå ner och istället fokusera på att hålla vikten för det kommer också att bli ett projekt som den allt eller inget-människa jag är. Det har tagit tid att tappa den här vikten men det är bra för då blir det nog lättare att hålla och det är lättare för huvudet att hänga med i förändringen.

En bra start på fredagen alltså!

Jobbig vecka

Den här veckan har varit väldigt ångestfylld för mig. Jag har roddat i en sak som jag haft framför mig länge och nu var det dags. Men fy vad jag haft ont i magen och ångest över det. Men jag tog tag i det, fick lite mer ångest, konfronterade, och så blev det bättre. Inte helt över än men jag tror och hoppas att det ska gå smärtfritt framöver. 

Jag som alltid varit blyg och konflikträdd blir så stolt över mig själv när jag tar tag i saker och sätter ner foten. Att inte låta någon trampa på mig utan ifrågasätta och säga ifrån. Så skönt att jag gjorde det idag och på köpet fick jag lite jävlar anamma som fick mig att anmäla mig till Immeln Trailrun! Vi för väl se om jag ångrar det..

Jag gjorde det!

Ny utmaning

För några dagar sen fick jag via Lina (http://linasgodablogg.blogspot.se) (Hur länkar jag i den här appen???) nys om ett lopp i juli som jag blev lite sugen på, Immeln Trailrun. Det är tre mil traillöpning och jag känner att det är dags för en ny utmaning samtidigt som jag känner att tre mil är LÅNGT. 

Den 26 juli kommer premiären för Immeln Trailrun äga rum! Den som tar sig an utmaningen kommer löpa 30 km snitslad bana, i det som brukar beskrivas som Europas sydligaste vildmark. Delar av banan sker längs skogsväg, men en stor del är på den härligaste stig!

I huvudsak kommer deltagarna vara självförsörjande, precis som det ska vara vid en äkta trailrun! Start och mål blir vid Mjönäs badplats vid sjön Immeln, några mil norr Kristianstad. 

Hade jag någon att springa med, eller iallafall någon jag känner som vill springa loppet, hade jag anmält mig direkt men jag tvekar som den fegis jag är. Men jag måste bestämma mig idag eller imorgon för anmälningsavgiften är lägre till och med imorgon. Någon som känner sig manad att hänga på?

Om jag anmäler mig måste jag investera i en löparryggsäck eftersom jag själv måste bära med mig vatten och energi.

Kanske just det jag måste göra.....?

Äppelträd

Fan vad kallt det har varit idag! Mitten av maj och man ska nästan frysa ihjäl, vad bor vi i för land??

Ledigt idag med barnen alltså. Jag tänkte att vi skulle bege oss ut på förmiddagen och cykla till några lekplatser men regnet öste ner så vi myste inne med lite film och pussel. Efter lunch gick vi ut och åkte till en lekplats och det blåste så kallt och var så ruggigt så vi var där i knappt en timme, istället cyklade vi och tog en fika. När vi kom hem var jag så frusen så jag var tvungen att ta en varm dusch och sen kröp vi ner i soffan och tittade på film en stund.

Sen tog jag mig i kragen och vi körde till Vadaholms Plantskola och kom hem med ett äppelträd och ett vitt löjtnantshjärta. Så fina! Resten av kvällen gick åt till att gräva och plantera och jag är mer än nöjd!

Måste nog köpa ett till löjtnantshjärta och plantera på andra sidan "trappen" till uteplatsen.

Jag testade att släppa ut Polly lös i trädgården och det gick hur bra som helst. Kaniner håller sig oftast kvar i trädgården och går inte utanför sitt revir, och Polly gjorde ett besök i skogen men mest höll hon sig vid hagen.

Nu är det Biggest Loser och te med honung som gäller. Det har börjat klia i min hals och huvudet känns tungt. Men det var bara en tidsfråga, både Nemo och Leon har varit hostiga och snoriga och legat och hostat på mig på nätterna i någon vecka nu. Och det här kalla, ruggiga vädret för väl inte saken bättre..

Ta det lugnt??

Efter mitt långpass på två timmar i förmiddags hade jag bestämt mig för att ta det lugnt. Men, jag är ju sämst på att ta det lugnt och inte göra något. Så efter mat och dusch och provande av sommarkläder så klippte jag gräset. Sen var det dags att hämta barnen så jag gick till förskolan och sen hem igen. Efter lite mellis gick vi ut och jag tog gasolbrännaren och brände bort allt ogräs mellan kullerstenarna på framsidan. Verkligen på tiden! Det hade nästan helt växt igen och såg hemskt ut.

Det var så skönt ute och jag fick flow och planterade ut tomatplantorna i stora krukor. Barnen tröttnade på mig och gick in och lekte och jag fick dåligt samvete för att jag inte ägnade min tid till dem vilket är prio ett när de varit på förskolan fast jag varit ledig. Men ibland är det mycket fix och imorgon har jag tagit dem ledigt och lovat lekplatshäng, fika och en massa mys. Bara vi tre hela dagen. <3

Det känns i kroppen att den varit igång hela dagen, älskar den känslan! Nu ska jag nog börja på en ny serie, vilken tror ni det blev..?

Två timmar

Idag körde jag ett lågintensivt långpass igen men istället för att ha så låg puls som möjligt så försökte jag ligga så nära 142 som möjligt för att få liiiite mer fart. Idag var målet att springa i två timmar och det gjorde jag. Lyssnade på poddar, njöt enormt av den vackra naturen och hade en riktigt fin runda. När jag var i skogen så började det regna men jag blev inte blöt för jag hade ett lövtak över mig, helt underbart.

Det gick som en dans idag och det är så häftigt att kunna springa i två timmar utan att det är jobbigt! På slutet fick jag till och med hålla tillbaka för jag ville bara springa fortare. 17 kilometer precis kom jag på två timmar och med uppvärmningen till förskolan landade dagens tur på strax över 18 kilometer, grym start på veckan!

Ny serie

Jag såg klart på True Detective häromdagen. OH. MY. GOD. Så sjukt bra!! Ni måste titta, och ni MÅSTE älska Rust.

Men, nu måste jag ju ha en ny serie att titta på. Jag och Kalle kollar ju Breaking Bad men det går väldigt långsamt eftersom Kalle lägger sig tidigt de flesta kvällar så jag behöver något för egen del. De serier jag funderar på är:

• Homeland

• Sons of Anarchy

• House of Cards

• Mad Men

• Suits

• The Following

Serier jag väntar på:

• GIRLS 

• Orange is The new Black

• True Blood

• American Horror Story

• Penny Dreadful

• The Walking Dead

Eller så tar jag och ser om Dexter igen. Saknar honom...

Lördagsintervaller

Imorse vaknade och kände mig inte alls på bra humör och med en konstig känsla i kroppen. Ingen aning om varför, kanske jag drömt något som fick mig illa till mods? Ibland sitter ju känslan kvar i kroppen när man vaknat. 

Det var grått ute och regnade men jag hade ju bestämt mig för ett intervallpass innan jobbet. Jag har inte sprungit intervaller på jättelänge och inte testat att springa efter puls så det skulle jag prova idag. Mitt upplägg var det vanliga: 3*200 meter, 3*400 meter, 2*600 meter och 1*1000 meter. Förut har jag gått 100 meter mellan varje intervall men nu skulle jag springa och få upp pulsen så högt som möjligt och sen gåvila tills pulsen var nere på 156 igen. Och det var jobbigt vill jag lova, en kortare återhämtning mellan intervallerna innan och min kropp vill dö lite. Mellan sista sexhundringen och tusingen blev det dock lite längre vila eftersom jag var tvungen att ta en kisspaus. 

Som mest pressade jag upp pulsen till 175 och min maxpuls är 183 tror jag. Den låg på 180 men på Aidsloppet kom jag upp i 183 så klockan reggade det som ny maxpuls. Passet gick snabbare än innan då det brukade ta 40-42 minuter med uppvärmning och nerjogg och jag landar på 7 kilometer. Nu blev det 6,7 kilometer och några typ fem minuter snabbare. Även om intervallpassen är sjukt jobbiga känns det så jäkla bra efteråt, riktiga kvalitetspass. Nu ska jag få rutin på att köra dem en gång i veckan och jag ska även testa att köra många 200-intervaller. Och så är jag sjukt nöjd med att jag kom ut trots att jag kände mig låg och att det regnade och var ruggigt ute, efteråt kändes allt bra mycket bättre!

Fredag

Idag har jag varit hos tandläkaren för första gången på typ.... 8 år.. Sjukt att jag låtit det gå så lång tid men det är ju inte så att man längtar dit direkt. Men idag var det iallafall dags och när tandläkaren kollade runt i munnen och började med sina termer på B4 och A1 så blev jag så nervös. Tänk om jag har en massa hål och behöver rotfylla och Gud vet vad?!? Tack och lov hade jag bara lite tandsten som hon tog bort och ett litet hål som jag ska laga i augusti. Hon sa även att jag hade väldigt VÄLDIGT vita tänder vilket jag är glad för trots te och rödvin.

Vita tänder och kluven tunga, och den fick jag naturligtvis frågor om. Känns så konstigt för jag har typ glömt att den är delad.

Sen var det en snabb storhandling innan utvecklingssamtal med Leons mentor på förskolan. Jag tycker om henne jättemycket och Leon fick mycket beröm och det var så roligt att höra hur de upplever honom. Envis, integritet, omtyckt, duktig... Efter samtalet fick jag med mig en Nemo med feber och en Leon som ser ut så här hem:

Hemma bäddade jag ner Nemo i soffan och sen har jag städat till kaninerna och köpt lite blommor till uteplatsen. Ett par pelargoner, salvia, margerit, basilika och vit lavendel. Och så den blomman som är så fin och jag köper varje år men aldrig kommer ihåg vad heter. Rosa är den iallafall, finns i vitt också.

Och nu har jag tagit fredag och dricker ett glas rosé på uteplatsen. Ikväll blir det tacos och familjemys och sen ska jag jobba lördag-söndag. Lovely.

1,5

Nyss hemkommen från ett lågintensivt långpass. Idag satte jag upp ett tidsmål istället för distansmål och jag skulle springa i 1,5 timme. Så jag lunkade iväg, höll pulsen under 142 och lyssnade på Fredagspodden och sen Alex & Sigge. Alltså, det är skönt med de här passen för de är inte så ansträngda men det tar ju så lååååång tid! Jag sprang mina 1,5 timmar och eftersom klockan dog vet jag inte exakt hur långt jag kom men jag tror det blev 12-13 kilometer, plus lite mer än en kilometer som uppvärmning till förskolan.

137 i medelpuls och det tar 26 timmar till återhämtning. Det känns konstigt att springa mycket långsammare än vad jag "kan", men jag lyssnar på experterna. Det här ska bygga min kondition och uthållighet och en tjej som kört det här upplägget längre än mig kapade hela fyra minuter på halvmaran så nog funkar det. Nu ska jag ta en snabb dusch och sen städa snabbt som attan innan jag ska hämta barnen.

Tuffaste tröjan!

7 minuter

Idag har jag varit och träffat mina fina vänner och deras barn. Underbar dag med MYCKET gott att äta. Nybakat surdegsbröd till frukost, bakad potatis med sjukt mycket goda tillbehör och sen god fika på eftermiddagen. När vi kom hem så kände jag att ett träningspass var på sin plats så jag testade 7-minuterappen som jag laddade hem för ett par veckor sen. 

Samma princip som Scientific workout,12 övningar a 30 sekunder med 10 sekunders vila mellan. Jag har ju lite kommit ifrån styrketräningen på hemmaplan men i appen registreras det man gör och man kan låsa upp fler pass om man tränar tillräckligt mycket. Lite mer uppstyrt som jag behöver emellanåt, att kunna se svart på vitt vad jag gjort liksom. Jag körde tre varv och nu är jag helt skakig och trött i armarna, bra pass med andra ord!

Imorgon är det lågintensivt långpass på schemat, det ser jag fram emot! Hoppas att vädret blir bra.

Tre dagar

Åh nu är jag ledig i tre hela dagar och imorgon ska jag få vara med mina fina barn hela dagen. Vi ska åka hem till Elin och hänga där med alla mamma-barn-kompisar. Annars så står städning, långpass, handling, tandläkarbesök och utvecklingssamtal på schemat dessa lediga dagar.

Tack för era kommentarer om katten. Fy fan, jag har haft bilden av katten i dödsplågor på näthinnan hela dagen och känt mig väldigt illa till mods. Jag har även köpt en bajonett att ha i bilen för jag tänker aldrig hamna i den situationen igen, att stå framför ett djur som lider och plågas på det viset. Nästa gång kanske det inte stannar någon mer.

Obehaglig upplevelse

Usch, jag var med om en så obehaglig upplevelse på väg till jobbet. Precis när jag körde ut ur byn så  hade någon kört på en katt, det hade precis hänt och katten låg och sprattlade och vred sig mitt på vägen. Föraren som körde på katten bara åkte och två bilar som kom efter körde runt och förbi katten, fast den låg och plågades vilket syntes lång väg. Jag och en annan bil stannade och det var en äldre man, en typisk "jobbagubbe" eller vad man ska säga. Vi gick fram till katten och det blödde från huvudet och den hade ordentliga spasmer, benen ryckte och drogs åt alla håll och jag såg på katten hur mycket den plågades. Gubben frågade om han skulle skära halsen av katten och jag sa ja för det fanns ingen chans att den skulle klara sig så länge till utan bara plågas till döds. Så han tog fram en kniv och skar snabbt halsen av den stackars katten, hemskt men det bästa för den. Han la den i gräset i vägkanten och jag hoppas att ägaren kan hämta den så den slipper ligga där.

Jag mådde så dåligt hela vägen till jobbet och känner mig så illa berörd. Det händer att katter blir påkörda men varför stannar man inte?? Och varför körde de andra bilarna bara förbi fast katten låg och sprattlade mitt i vägen?? Och så är jag tacksam för att den äldre mannen stannade och att han kunde göra plågan kort för katten. Hade bara jag stannat hade jag inte vetat vad jag skulle göra. Jag har ingen kniv eller annat i bilen, men det ska jag ha hädanefter. En kniv, en filt och en påse.

Jag är väldigt glad att det här lilla rovdjuret inte är ute på vägen så ofta. Vi bor vid en 30-väg men jag har endast sett honom en gång vid den, han håller sig mest på andra sidan och där är det skog och hagar.