Jag är tillbaka!

Min svacka är över, jag har kommit vidare från platån, JAG ÄR TILLBAKA! Ingen mer energilös kropp och inga problem att få syre, bara en massa härligt spring.

Jag har precis duschat och ätit efter en härlig tur i skog och mark, med solen i ögonen och Timbuktus Spring i öronen. Framåt framåt, inte stanna trots trötta ben utan kämpa kämpa.

Jag vet att du vet vad du vill
Jag vet att dina ben gör ont
Och ja att din rygg är knäckt
Och denna verklighet är byggd på självrespekt
Vi bygger på varje steg
Vi har fan i mig tagit oss hit


Jag sprang 15 kilometer idag, eller lite mer än 16 om jag räknar med sträckan till förskolan. 15 kilometer, 1,5 mil. Jag insåg idag att jag blivit någon annan, och jag vet inte riktigt när det hände. Jag är numer en person som kan springa 1,5 mil "bara sådär" en helt vanlig tisdag i februari. Ingen speciell uppladdning, en proteinshake i kroppen, lite för lite sömn. Ett vanligt träningspass på 15 kilometer bara.

Det känns sjukt coolt och jag är stolt över mig själv för jag har tagit mig hit helt på egen hand. Och vet ni vad det bästa är? Att jag har en oändlig väg framför mig. Hur bra kan jag bli? Hur snabb kan jag bli? Hur långt kan jag springa?

Det här året ska jag nå nya mål och jag funderat på om Österlen Lyser Marathon ska få bli det slutgiltiga. Ett fint sätt att avsluta en säsong på och tillräckligt långt fram för att inte vara för skrämmande. Men innan dess ska jag spränga 21-kilometersgränsen med någon form av transportlöpning. Det är lättare att springa från A till B än att springa runt runt för att samla kilometrar.

Nej nu måste jag göra lite nytta här hemma, jag vill bara berätta om den härliga insikten och löpturen jag varit med om idag. 1,5 mil i 5.50-tempo, en helt vanlig tisdag i februari.


Jag har fått ett önskemål om löpning för nybörjare, det kommer snart ett inlägg om det!