Klockan ringde 5.30 idag. Jag fattade ingenting. Åh sen kom jag på det, jag skulle ju gå upp tidigt och springa... Gick mekaniskt upp ur sängen, tog på träningskläder och gick ut, knappt vaken. Men det var så skönt ute, fem grader ute och inte kolsvart. Och idag kändes det som om att det släppte! Energi- och syrebristen jag känt senaste passen var GONE och trots den tidiga timmen utan att ha ätit något så fanns energin och jag kutade på utan problem, så skönt!
Sex kilometer i 5.43-tempo och när jag var hemma och pustade ut utanför huset så hade det börjat ljusna och fåglarna kvittrade och klockan var inte ens sju! Jag hoppas våren är här för att stanna och att vi inte får något bakslag nu!
Härlig start på dagen och nu har jag lite extra energi för att beta av 11 timmar på jobbet och storhandla efteråt.
Vackra vyer där jag jobbar, riktigt skånskt.
3 kommentarer:
Vilken fin blogg du har!
Åh! Som vanligt så blir jag lika imponerad som varenda gång då jag läser att någon morgonsprungit så där.
Härligt jobbat!
Erika: åh tack. :)
Ida: ja tänk att man skulle gå och bli "en sån". :)
Skicka en kommentar