Worst night of my life...

För två år sen så bodde jag ihop med Ulrika på Vitemölle 18, dvs mitt emot Vitemölle 16 där jag bor nu.
Ulrika var nästan aldrig hemma utan sov oftast hos sin pojkvän. Jag jobbade på Indiska i Köpenhamn och var borta ganska mycket.

Allting började med att mina nycklar till tvättstugan försvann. De var spårlöst försvunna och jag höll på att leta ihjäl mig utan att hitta dem. Jag är ganska glömsk och förlägger lätt saker men de ville aldrig komma fram.
Jag trodde verkligen att de skulle komma fram nån gång så jag beställde aldrig nya utan tvättade hos Ida ett tag.

Men ju längre tiden gick desto mer saker försvann. Småsaker bara, en dvd-film, sköljmedel, ett par grejer ur skafferiet, trosor, en cd-skiva...
Jag fattade ingenting men trodde jag höll på att bli galen och visste inte vad jag höll på med.
Det försvann saker lite då och då under 1-1,5 månads tid och jag fattade nada och trodde jag var knäpp i huvudet. Jag åt nämligen en medicin som gjorde mig väldigt trött och en kompis morbror som ätit samma medicin hade gjort askonstigt saker när han tog den.

En dag efter jobbet så stack jag och tränade. När jag kom hem så låg min bok jag brukade läsa på tåget slängd i ett hörn i hallen och ett par till saker var flyttade.
Jag tänkte att det var Ulrika och Simon som varit hemma och skojat med mig. Tänkte inte mer på det, kvällen förflöt som vanligt och jag gick och la mig.
Medicinen jag tog gjorde att jag sov väldigt tungt men just den natten så vaknade jag och gick på toaletten, enda gången det hände.

På morgonen gick jag upp för att gå till jobbet men när jag kom ut i hallen så låg min plånbok på hallgolvet och alla kort var utrivna. Jag blev helt kall inom mig och gick fram och kände på dörren. Den var olåst och jag fick panik eftersom jag hade ett sånt där lås som alltid går igen av sig själv och man måste skjuta upp en sån där liten spärr om det ska vara olåst. Kände i fickorna på jackan och mitt Öresundskort var också borta.

Då föll alla bitarna på plats.

Någon har varit i min lägenhet och tagit saker, flyttat saker och nu hade någon varit inne i lägenheten på natten när jag sov.
Jag blev sjukt rädd för jag visste ju inte om någon var kvar. Kollade runt lite snabbt och ringde sen hysterisk till min pappa, MKB, jobbet och polisen.
Känslan av att någon kan ha stått och tittat på mig när jag sov och rotat igenom mina saker, stulit mina trosor och andra grejer gjorde att jag kände mig så kränkt, äcklad och rädd.

Ingen hade brutit sig in så någon måste ha haft nyckeln och det fanns ingen som hade nyckel som inte var någon av mina närmaste och jag hade aldrig fått nycklarna stulna heller.
Jag fick mitt lås bytt och kollade igenom allt som försvunnit. Upptäckte att de stulit min digitalkamera på natten också, och den låg på skrivbordet i mitt rum.

Det sjuka är att det pågått under så lång tid. Bara tagit obetydliga saker, flyttat på saker men inte tagit något av värde egentligen. Inte förrän den sista gången då de tog tågkort och digitalkamera.
Men vad ville de? Ville de se hur långt de kunde gå innan jag blev knäpp på riktigt? Var det någon jag kände?
Det måste ha varit någon som kunde se eller veta när jag inte var hemma, eftersom de varit in när jag gick och tränad och inte var borta speciellt länge.

Ett par veckor efter att jag bytt lås så var jag i Svedala en vecka för att passa mina släktingars hund medan de var utomlands. När jag kom hem på lördagen så gick det inte att stoppa in nyckeln i låset på ytterdörren. När låssmeden kom så hittade han en avbruten nyckel i låset.
De hade alltså försökt ta sig in igen, men när de märkt att jag bytt lås brutit av nyckeln.

Efter detta så vågade jag aldrig vara ensam hemma. jag kände mig som en börda eftersom kompisar var tvungen att gå med mig varje gång jag skulle hem och hela tiden hålla mig sällskap.
Jag vet än idag inte vem det är, och det känns så sjukt. Jag kom att tänka på det nu eftersom jag sovit med öppen dörr en natt eftersom på vår nya dörr här så måste man låsa om man vill det ska vara låst och av ren vana gjorde jag inte det.
Att jag vaknade just den natten måste ju varit för att jag hört något eftersom jag sov så tungt. Det var en jävla tur att ingen var i lägenheten då, typ att jag mött någon i hallen för då hade jag ju fått en hjärtattack och man vet ju inte vad de hade gjort om jag upptäckt dem.

Känslan av att någon gått omkring i lägenheten när jag sovit glömmer jag aldrig. Fruktansvärt obehagligt och det är hemskt att fortfarande inte veta vem eller vilka det var och hur de fått tag i en nyckel. Jag har spekulerat om hur det kan gått till en miljon gånger men inte kommit fram till något rimligt...