Vaknade imorse med öm hals och tungt huvud. Bestämde mig för att stanna hemma idag och somnade om. Stängde av ljudet av mobilen också för jag är innerligt trött på telefoner som ringer.
Jag vill bara få vara ensam ett tag, försvinna in i ett mörker där ingen kan nå mig och där jag gör vad jag vill.
Det är precis det jag gör idag. Jag har dragit ner persinnerna och ligger i sängen, tittar på Greys och dricker stora koppar té med honung.
Här kan ingen se mig och här kan ingen höra mig.
Jag önskar jag kunde finnas här i nuet men mina tankar vandrar framåt hela tiden. Stressen stiger och jag kan inte bara varva ner utan att tänka på alla dessa måsten och vad jag borde göra.
Jag vill glömma omvärlden och bara vara här och nu.
Kalle brukar säga att jag alltid längtar bort, alltid längtar jag bort till något annat än det jag har för tillfället.
Hur lär man sig att ta vara på stunden och bara vänta in det man har framför sig?
Jag vill bara fram, fram, fram hela tiden i en rasande fart. Det ska hända nu nu NU!
Jag kände en tjej som hade bråttom, så här stod det i hennes dödsannons:
Det är här livet finner sin ände
Vår älskade XXX, som så många kände
Hon mötte döden med hastighet
en hastighet som ingen av oss vet
Men till änden gick det fort
hon fick som ung öppna Herrens port
Hon hade bråtom genom livet
det var kanske därför hon fick ta detta klivet
Hon fick vingar och flög
kanske denna världen inte dög?
Men vi kommer aldrig att kunna acceptera
XXX finns inte mera
Varför?
Jag vill stanna upp och njuta av varje sekund för det här livet duger mer än väl åt mig, jag måste bara lära mig att ta vara på det. Göra det mesta av tiden, uppskatta och tänka efter. Inte bara sitta och glo på datorn när jag inte har något att göra. Inte klaga på att jag har tråkigt.
Jag måste GÖRA saker och inte bara längtar framåt.
Jag är en drömmare och jag har svårt att vara nöjd. Jag vill alltid ha mer och mer, annorlunda, bättre. Hur höga krav kan man ställa egentligen?
Jag behöver inte sätta min krav högre, inte nu, det är bra som det är. Om någon ska ändra sig så är det jag.
5 kommentarer:
börja med mindfullness- lev i nuet. funkar sketabra!
Hjärtat, det är en super vanlig grej det som du gör. En läkare sa en gång till mig att ta en promenad och stanna på en bänk, sätta mig där och titta på alla bilar som kör förbi, deras färger hastigheter etc. När du står i duschen, inte bara duscha för att bli ren utan känna hur vattendropparna rinner längs hela dig. Finnas massor man kan göra, det e träning träning och åter träning som gäller. Du är iaf medveten om det! Många önskar livet ur sig själv utan att ha en aning om det!! Puss på dej
Som de andra säger, stanna upp och bara titta och upplev och se alla vackra och intressanta saker som finns runt om dig :)
Det är inte alltid det lättaste att stanna upp när man alltid varit på väg, men oftast behöver man stanna upp då och då och bara vara :)
En kommentar till ett gammal inlägg där du skrev om Jörgen. Jag ville bara påpeka att det inte alltid är så att "de som orsakat frånvaro" inte är där för att "de inte orkar masa sig till skolan och är lata" utan varje dag är på ett vis en kamp för mig och de dagar jag tar hemma för att stanna upp och orka vidare är nödvändiga. Hade varit överlycklig om jag orkat så som du, bara så du inte tror jag ligger hemma på sofflocket och bara skiter i det, jag får ta igen det- tro mig! Natti o puss
hihi, tryckte upp din bild o kollade noooga på ditt söta öga! där e ju grojs i ögat Linnèa!! =) du e så söt... puss igen
Skicka en kommentar