När Nemo föddes fick han inte till amningen för han satte upp tungan i gommen och kunde då inte suga tag. Vi var kvar på BB i fyra dagar för att få hjälp och vi trixade, pillade, trugade och lurade och tillslut kunde Nemo få ett litet tag när vi använde amningsnapp. Men då fick jag så ont, inte i bröstvårtorna eftersom nappen skyddade utan i kroppen. När Nemo sög tag ilade det i hela kroppen och det gjorde så förbannat satans ont. Jag grät och grät, hade ont, kände mig värdelös eftersom inte amningen funkade och allt kändes skitjobbigt.
Ett par veckor efter vi kommit hem lossnade det lite till och Nemo kunde amma utan att jag höll på att dö av smärta och jag behövde inte pumpa något. Men då fick vi börja fylla på med bröstmjölksersättning eftersom han inte gick upp i vikt. Antagligen fick han inte i sig tillräckligt eftersom en amningsnapp ger mer jobb och han var inte så stark då att han orkade ta i som han var tvungen för att få i sig allt.
Jag provade att få Nemo att amma utan amningsnapp men då blev han helt hysterisk och jag gav upp snabbt. Vi var till och med på amningsmottagningen i Lund men de gav upp relativt snabbt och sa att vi nog fick fortsätta med nappen. Och det gjorde väl inte så mycket men det var ju lite krångligare, den skulle alltid vara med, vara ren och det gick inte att vara lika diskret när man ammade ute eftersom den skulle på först.
Sen, helt plötsligt en dag när Nemo var drygt tre månader så ramlade nappen av när han ammade och han sög tag i bröstvårtan och fortsatte äta som om han aldrig hade gjort annat och sen dess har han aldrig behövt amningsnappen.
Det som förändrats efter det är att hans rutiner blivit fastare, jag har ammat alla mål utom ett på eftermiddagen när han fick ersättning och som nu är utbytt mot gröt. Nemo behöver inte äta lika ofta och mjölken räcker till gott och väl.
Jag hade velat att man fick mer information om hur det kan vara att amma om allt inte funkar som det "ska" direkt. Att man inet ska ge upp om man verkligen vill amma för att det faktiskt kan ta några månader innan det lossnat. Hade det inte varit för barnmorskorna i Ystad och min egen envishet hade jag inte ammat alls antagligen. Tre månader tog det för mig och det är värt allt slit tycker jag för amning är mysigt och väldigt bevämt. Jag tänkte amma tills Nemo är sex månader ungefär men jag ska nog behålla tidiga morgon-amningar eftersom det är gött att slippa gå upp utan bara lyfta över Nemo till vår säng så kan han äta samtidigt som jag somnar om.
5 kommentarer:
Håller med om att det är jäkligt tufft att amma! Hade också svårt ibörjan. Det gjorde ont, och min son han bara vred sig som en liten ål och gallskrek emellanåt. Visade sig sen att han fick kolik... Tufft som sagt. Men det känns skönt att lyckas till slut! Hade aldrig förstått hur svårt det kunde vara!
Jag ammade till 7,5 månad och sen tyckte jag att det var skönt att sluta :)
Tycker det var kanon att du höll ut så länge som du gjorde :D Härligt att det flyter på så bra som det gör nu, måste vara underbart. Mitt problem med amingen var att jag fungerade som ett dotterbolag till Arla. Mjölken sprutade (och då överdriver jag inte ens) så efter drygt 2 månader la jag ner. Dottern satte i halsen och vi var båda genomsura efter en session. Testade med att pumpa ist o ge på flaska men mjölken ville aldrig ge sig så jag slutade helt för att jag inte klarade av det längre helt enkelt. Vad jag förstått så finns det tabletter som kan hjälpa dig få igång mjölken, men inga som hjälper dig minska mjölken...
Jag hade ockås lite problem med amningen i början. Det berodde mycket på att jag var stressad och omtöcknad efter kejsarsnittet. När vi väl kom hem från sjukhuset och den hemska avdelningen fick vi amningen att funka bättre men det sröjde nog två månader innan jag tyckte att det funkade som det skulle. Jag fick dessutom möjlkstockning ett dygn och det var inte kul. Tillgången var det inget fel på men vi kör ersättning på kvällen för att Oliver ska sova bättre.
Jag tänkte hålla på i sex månader, sedan är det bra. Hade det inte varit för att amning skyddar mot infektioner hade nog nog valt ersättning redan från början.
Ja, du vet juh vår historia men jag tänkte att det kasnke kunde vara bra folk folk som inte ammat tidiagre att höra hur olika personer haft det. Bra oxå att veta att inte alla barn kan ammas. Cedric la precis som Nemo upp tungen i gommen och fick inte i sig något. Jag pumpade istället och tränade på amningen och tillslut lyckades han få i sig sin mat men då började han slicka på mina nipplar samtidigt sdomhan ammade så månda nipplar var bara stora öppna sår så efter en amningssession kunde han inte komma nära mina nippla på två dygn och på grund av detta så sinade mjölken. Jag tyckte att det funkade bra att pumpa. Smidigt att även Mikael kunde hjälpa till med matningen och på så vis kunde jag få sova lite längre vissa nätter. Det tror jag har gjort mycket för mig, jag har kännt mig utvilad och kunnat lägga energi på att vara en bra mamma.
Vid tre månaders ålder bestämde jag mig för att sluta pumpa eftersom jag trots att jag pumpade sex gånger om dagen bara fick ihop till en portion mat. Sen jag slutade pumpa mår jag bättre. Jag är inte lika stressad över att jag inte får ut någon mjölk. Nu vet jag till nästa gång att om jag ska pumpa så passar man på i björjan att pumpa lite extra så att mjölken kommer igång, bättre att frysa in och spara än att mjölken tar slut. Och att amningen i sig inte är det viktigas för min del. Man ska inte bry sig så mycket om vad alla andra säger utan lyssna på sig själv.
jag tycker oxå att man ska göra som man själv tycker känns bäst. man ska inte pressas till att tex amma av andra bara för att de tycekr det r det bästa. vill man amma ska man göra det och är det kämpigt får man kämpa på men blir det för stressigt är det bättre att ge ersättning om det är det som känns bäst. det är så tråkigt att andra kan hetsa en till att göra så man mår dåligt.
Skicka en kommentar