Jag frågade Kalle häromdagen om han skulle vilja ändra något i sitt liv och då svarade han att han slkulle vilja ha ett roligare jobb och ha det säkrare ekonomiskt. Det med jobbet förstår jag, men det är ju bara han själv som kan göra den förändringen. Men ekonomin.. Vi jobbar båda två heltid och har så vi klarar oss, kan unna oss saker och spara undan lite pengar. Ska man begära mer än så egentligen? Kalle vill ha det som när han jobbade borta med traktamente och var singel med bara hyra och telefon att betala. Då hade han jättemycket pengar och kunde köpa vad han ville utan att behöva spara särskilt länge.

Men ska man sätta ribban så högt? Visst vore det gött att vara ekonomiskt oberoende men jag tror inte man skulle bli lycklig av det. Jag är fullkomligt nöjd med mitt liv, jag skulle inte vilja ändra någonting! Jag älskar mitt lilla hus, mina kaniner, mitt jobb, mina vänner, min familj och snart kommer den utökas med något som kommer slå allt detta tillsammans. Jag lever ett enkelt liv med ett otroligt rikt innehåll.

Det är så många som gnäller och klagar över sina liv. Allt är tråkigt, jobbet är skit, man har inga vänner och ingen hobby. Men jag tror att om man rannsakar sig själv så har man det bättre än man vill se för att man sätter sin standard så högt och sen när man inte når upp dit så blir man missnöjd. Och sen är det ju ingen som serverar en ett bättre jobb med en högre lön bara för att man sitter hemma och gnäller.

Jag vet inte hur ofta jag ser konversationer på Fejjan där folk som bor i Malung skriver till varandra och frågar vad som händer i helgen, och alltid är det samma svar.

- Fan så värdelöst det är här.
- Det finns ju inget att göra!
- Gud så tråkigt det är, ingenting händer ju!

Jag fattar inte hur man kan ha den inställningen men envisas med att bo kvar i den tråkiga, värdelösa hålan som man uppenbarligen tycker att den är. Testa att bo någon annanstans och blir inte det bättre är det kanske inte Malung det är fel på utan en själv och ens inställning till livet.

Nej många skulle behöva sätta sig ner och fundera ut vad de vill göra med sitt liv och inte bara leva i slentrian och vänta på att något bättre ska dyka upp, för så funkar inte livet. Man måste ta för sig, det är då saker faller på plats och man får chanser.

Och självklart gäller inte det här alla, vissa vill ha högre standard men ser till att skaffa sig den och vissa har det svårt PÅ RIKTIGT och yada yada yada. Det jag skriver om är en sak jag tänkt mycket på senaste tiden och en inställning jag stöter på mer och mer.