söndag, april 26, 2009

Igår gick jag in i vecka 27 och magen börjar kännas mer och mer otymplig. Inatt var första natten när jag kände det var lite svårt att hitta något bekvämt sätt att ligga på.

Barnets muskler på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt. I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm.

Vi har frågat de som vi helst ville ha som gudföräldrar till Nemo om de ville åta sig det och till vår stora glädje sa de ja och blev väldigt glada! Det känns otroligt bra och som helt rätt personer. Att vara gudmor och gudfar innebär för mig som inte är troende att de ska finnas där för barnet, lite mer än som "bara" kompisar till mamma och pappa. De ska vara några som han kan vända sig till och som han vet finns där för honom och som har en speciell roll i hans liv.


Maggi och Ola är Nemos gudföräldrar och vi valde dem för att vi litar på dem till 100% och tror att de kommer kunna knyta an till Nemo och vara bra förebilder för honom.

Om 97 dagar kommer han. Jag hoppas ni är beredda, för det är inte jag.

5 kommentarer:

MiaMaria sa...

De barn som föds i v 27 överlever till 95%. Ser fram emot att själv komma dit så att man kan känna sig lite tryggare.

Nu börjar den stora dagen närma sig med stormsteg för dig. Vi håller tummarna för att allt ska gå väl med er!!

Mayumi sa...

Herregud, jag trodde att konceptet gudföräldrar var utdött sen länge.....men där hade jag tydligen fel! :)

Mayumi sa...

Förresten, ja vi planerar att åka till Kättbo över midsommar men eftersom vi inte bokat nåt kattpensionat då så stannar vi bara över natten.

Bara Lisa sa...

Bra val!

jml sa...

Jag tycker också att det där med gudföräldrar är speciellt, håller helt med dig där!

Tycker att det är kul att få följe med dig på bloggen och se hur det går för er. massor av kramar