Idag fick jag ett paket på posten som gjorde mig jätteglad!

När jag pratade med Marika i måndags så höll hon på med nåt hemligt så jag blev jättenyfiken, och det var detta paket från http://www.godisboxen.se/. Internet är bra när man bor långt ifrån varandra.

Annars har det varit en slapp dag. Städade på förmiddagen och planterade lite sticklingar, och sen har jag suttit i en solstol och bara läst. Och ätit glass, med strössel.

Jag köpte dessa fyra böcker i Ystad igår och jag läste I en annan del av Bromma och har börjat på Flickan som lekte med elden idag.

Kaninerna har det varmt och ligger och sträcker ut sig i skuggan och vilar för det mesta. Men direkt man kommer gående så kommer hela ligan kutandes mot staketet i hopp om att man har gräs eller maskrosblad med sig.

Kalle är ute och bygger på planteringsbänken som han gav mig som present när jag fyllde år. Den kommer att bli jättfin och perfekt nu när pelargonerna snart ska sättas ut. Han är så duktig min lille Kalle. Imorgon åker han till Oslo och jag kommer sakna honom men samtidigt är det väldigt skönt att vara ensam. Imorgon kväll ska jag bädda ner mig i soffan och kolla på Pestens tid och ha en riktigt mysig kväll.

Det här är en bra dag! Nu ska jag rycka upp mig ur deppigheten och njuta! Jag ska ta och städa nu så det är gjort och sen ska jag sätta mig ute och läsa, vara med kaninerna och sola. Och äta glass!

Jag ska inte jobba förrän på lördag eftermiddag igen och Kalle ska åka till Norge med Jörgen imorgon så jag ska ha egentid och verkligen ta vara på den. Håller på att ladda ner Pestens tid för det var 100 år sen jag såg den.

Mitt midjemått är 101 cm och jag väger snart 80 kg. Låren gnider sig emot varandra när jag går. Ska det bli värre än så här???

Kalle ringde ikväll och berättade att hälften av kaninungarna lyckats rymma. De var ute på gården och sprang och det var katter som jagade dem. Den svarta ungen höll på att bli tagen av en av katterna och hade skrikit. Kaniner skriker inte ofta men när de väl gör det.. Fy fan det är ett riktigt dödsångestskrik.

Hade ungarna blivit skadade eller dödade hade jag inte vetat vad jag tagit mig till. Det hade varit för jävla hemskt. Tur jag har Kalle som fixade att fånga in alla så de är i säkerhet igen.

Jag vet inte vad det är, men luften har verkligen gått ur mig. Känner mig totalt oinspirerad och orkar verkligen ingenting. Glad känner jag mig inte heller. Alls. Jag vet inte om det är "bara" sorg som tagit över mig eller om det är något annat. Jag hoppas jag kommer ur det här snart iallafall för jag hatar det här tillståndet. Jag har mått så bra senaste tiden och trivts med mig själv och allt runt omkring mig. Men nu.. Jag vet inte. Har legat i soffan och glott på Desperate Housewifes nästan hela dagen. Trött är jag också. Var ute hos kaninerna någon timme iallafall. Jag ska ta en järntablett nu för dem har jag helt glömt senaste tiden. Jag hoppas på att det kanske är järnbrist som gör mig så orkeslös, eller kanske en kombination av ledsamhet och järnbrist.

Nu ska jag åka till jobbet. Känner inte för det heller, men dit måste man ju. Jag hoppas på en bra dag som piggar upp mig. Och imorgon ska jag åka till Juristen, det blir roligt. Jag hoppas jag känner mig gladare då.

Jag känner mig nere idag. Innerst inne är jag lyckligare än någonsin men det ligger liksom en hinna över allt. Jag saknar Leo, det är så tomt och jag fattar inte varför han var tvungen att försvinna. Igår fick jag det finaste, underbaraste brevet jag någonsin fått av min granne Ida som är 9 år. Hon hade på fram- och baksidan av ett a4-papper skrivit hur sorgligt hon tycker det är att Leo dog och att hon hoppas att alla mina kaniner får vara friska. Sen skrev hon att det var synd om mig som förlorar så många kaniner och avslutade det hela med att hon tyckte så mycket om att hälsa på hos oss och att vi var deras bästa grannar.

Hur fint var inte det? Jag blev så rörd och började nästan gråta. Precis så vill jag att mitt barn ska bli. Omtänksam och med stor empati. Nina berättade att Ida gråtit i torsdags kväll när hon fick reda på att Leo inte fanns mer. Så underbart med barn som älskar djur och verkligen tar dem till sig. Det brevet ska jag spara för alltid för det är en av de finaste sakerna jag fått i hela mitt liv.

Vecka 27

När jag fyllde år fick jag ett silverhalsband med två hjärtan som det stod Kalle och Linnéa i av mina fina kompisar. Igår fick jag ett hjärta av Maggi och Ola att fylla på med. Ett Nemo-hjärta. Världens finaste present!

Igår gick jag in i vecka 27 och magen börjar kännas mer och mer otymplig. Inatt var första natten när jag kände det var lite svårt att hitta något bekvämt sätt att ligga på.

Barnets muskler på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt. I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm.

Vi har frågat de som vi helst ville ha som gudföräldrar till Nemo om de ville åta sig det och till vår stora glädje sa de ja och blev väldigt glada! Det känns otroligt bra och som helt rätt personer. Att vara gudmor och gudfar innebär för mig som inte är troende att de ska finnas där för barnet, lite mer än som "bara" kompisar till mamma och pappa. De ska vara några som han kan vända sig till och som han vet finns där för honom och som har en speciell roll i hans liv.

Maggi och Ola är Nemos gudföräldrar och vi valde dem för att vi litar på dem till 100% och tror att de kommer kunna knyta an till Nemo och vara bra förebilder för honom.

Om 97 dagar kommer han. Jag hoppas ni är beredda, för det är inte jag.

Det blir ett jävla liv direkt man ska ha nåt till sitt barn som inte passar in i könsrollen. Lila barnvagn och långt hår är big no no om man ska ha en pojke osv osv.

Men är det INGEN som reagerat på att den här flickan heter Johan??? Varför är det okej då helt plötsligt?

Sitter på jobbet och ska skriva lite journaler och sen sova. Det är ingen här så det är lite tråkigt. Men jag har spenderat hela kvällen på psyket iallafall så lika bra är väl det.

Imorgon ska jag träffa Maggi och Ola kl 11 utanför deras lägenhet, sen ska vi åka och handla mat och sen hem till mig för att umgås hela dagen. Det ska bli så mysigt! Innan vi träffas ska jag gå på Indiska och köpa lampor till sovrummet. Nu är jag trött på att ha en kass pannlampa när jag vill läsa.

Något sånt här tänker jag mig.

Nemo studsar runt i magen allt som oftast och det är jättemysigt men jag undrar hur jag ska orka med en så livlig unge. Det ska bli så spännande att se hur han ser ut! Hoppas han blir mest lik mig. Eller nej, jag vill att han ska få Kalles hår, näsa och ögonfärg.

Nu blir det sängen, ha en fin helg!

Kaninungarna är så goa. När de vill sova slänger de sig på sidan eller ryggen och det kvittar om det ligger någon annan där, det är bara mysigt! Även Hilde rullar sig en hel del, mest i skit, nu när det blivit varmare.

Tack alla ni gulliga människor där ute som bryr er och skriver till mig.

Jag fick en chock när veterinären ringde. Jag kunde inte fatta det. Jag vet att kaniner kan vara känsliga för att sövas och vi pratade om det innan men det har gått bra med alla kaniner jag haft som sövts och de sa att de aldrig haft någon som inte vaknat igen. Jag hade inte ens en tanke på att det skulle gå så här..

Jag har gråtit och gråtit och gråtit. Pratat högt med mig själv som jag gör när jag är riktigt ledsen och ensam. Jag åkte direkt till veterinären för att hämta Leo. Hon var så snäll, berättade hur det gått till och hans hjärta hade stannat direkt de sövt honom. De hade gett honom hjärtmassage och adrenalin men inget hade hjälpt utan han hade somnat in. Hon berättade att hon tyckte det kändes så hemskt att behöva ringa med sånna nyheter och att de själva hade blivit chockade av att det gått som det gått.

Jag fick en låda där Leo låg, han var så fin och jag klappade hans fina päls och blev så jävla ledsen. I bilen satt jag en stund och hyperventilerade för jag fick ingen luft.

När jag kom hem begravde jag Leo direkt bredvid de andra kaninerna. Han var alldeles stel när jag la honom i graven och det kändes så jävla hemskt. Jag fattar inte varför det här ska behöva hända mig. Fyra kaniner på ett halvår, det är för mycket. Jag fixar inte det! Mina kaniner betyder allt för mig och jag fattar inte varför det är så orättvist. Jag tänker på Leos alla egenheter och hans personlighet och nu kommer jag aldrig att få uppleva dem igen.

Han brukade slänga sig ner på sidan eller på rygg och bara ligga, som om han vore död. Och ibland somnade han och välte sakta sakta ner på sidan, helt inne i sina drömmar. Han brukade alltid slänga runt sin matskål så jag köpte en som jag fäste i gallret och sen fick han en liten hink som han brukade kasta med istället.

Och nu är han helt plötsligt borta, och jag ångrar så jävla mycket att jag skulle kastrera honom. Men det var ju för hans skull, för att han skulle få bo med någon av ungarna. Men jag känner mig ändå så skyldig. Stackars Leo, nu får han inte uppleva sommaren, den sommaren som skulle bli den bästa någonsin.

Två av ungarna är jättelika Leo och jag ska spara någon av dem för att hedra hans minne. Jag är glad han fick bli pappa iallafall så det finns små mini-Leos som skuttar omkring här ute.

R.I.P Leo

2008-06-08 - 2009-04-23

Veterinären ringde nyss. Leo dog under narkosen . När de sövde honom slutade han andas och vaknade inte igen. Jag fattar ingenting, det är så förbannat orättvist! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Alla mina älskade kaniner försvinner från mig..

Idag är det bara 100 dagar kvar tills jag ska föda barn! fatta hur läskigt det är då! Det var ju nyss som jag hade varit gravid i 100 dagar. Herregud hur ska det här gå? Nej, Nemo får stanna inne tills nästa sommar..

Jag var uppe tidigt idag för att lämna Leo hos veterinären kl 8. Eftersom jag inte gillar Malmö djursjukhus så hittade jag en veterinär i Norrskog utanför Svedala. Det var jättemysigt där och veterinärerna jag träffade var väldigt trevliga. Kändes mycket mer personligt än i Malmö där de skriker ut helt okänsliga saker om ens djur när man kommer dit.. De tyckte Leo var jättefin och han var snäll men lite nervös. Han väger 4,5 kg och borde väga lite mer men han är ju inte ens ett år och stora raser växer länge. Han kommer att bli grövre och lägga på sig ett par kilo till, kanske ännu snabbare nu när han kastreras. En tysk jättescheck ska väga minst 6 kg i vuxen ålder. Leo är stor nu men slank, absolut inte för smal.

Nu ska jag sätta igång med städning så jag är klar med den när de ringer så jag ska hämta Leo. Då har jag resten av dagen fri utan några måsten, igen! Helt otroligt.

Och grattis till Hilde som fyller 1 år idag!

Vi har haft myskväll i soffan och sett en massa My name is Earl-avsnitt men nu är vi båda dödströtta så det blir sängen nu. Jag har inte gjort ett skit idag. Det har regnat och jag har varit trött så jag har unnat mig att bara slappa och kolla på Desperate Housewifes hela eftermiddagen. Imorgon blir det full fart igen, Leo ska kastreras och så är det städning. Hoppas på fint väder så man kan vara ute. Sov så gott!

Det här låg på mitt skrivbord när jag kom hem idag:

Från världens bästa Kalle!

Sitter på jobbet och ska alldeles strax lägga mig. Det har varit en bra men lite rörig dag. Fick beröm av chefen för att jag tar tag i saker och konfronterar direkt när det behövs. Jag tackar och tar emot för jag ser mig inte riktigt som en sån person. Eller jo, på ett sätt men grejen är att jag alltid varit konflikträdd och hellre varit tyst än sagt något och det lever väl kvar inom mig. Vissa saker har förändrats och utvecklats så snabbt att jag inte märkt det själv, plus att har man väl stämplat sig själv som en viss typ så är det lätt att leva kvar med det även fast man förändrats.

Jag har även fått veta ett par saker idag som nog tjejen själv blev förvånad över att hon berättade. Det är inga bra saker men jag är glad att hon valde att berätta och det känns bra att hon har det förtroendet för mig. Men jag vet ju att hon säkert berättat 20% av sanningen och utelämnat det mesta, men det är ju bättre än ingenting.

Imorgon slutar jag 10 och sen är jag ledig tills kl 15 på fredag. På torsdag ska Leo kastreras, stackaren. Men det får bli så, inga fler kullar får det bli. Nog för att jag skulle vilja men jag är för blödig för sånt. Och om han är kastrerad kan han bo ihop med någon av ungarna sen. Jag har förresten hittat en uppfödare i Kristianstad som erbjudit sig att komma hem till mig och lära mig hur man ser kön på ungarna. Hur generöst och snällt är inte det då? Jag tog för givet jag skulle komma till henne men hon tyckte det var onödig stress för de små kaninerna. Sådana människor gillar jag!

Vecka 26

Förra veckan frågade jag Kalle när vi skulle putsa våra fönster och då svarade han:

- Det får du göra precis när du vill!

Snäll han är, och som den hårt hållna husfrun jag är så har jag idag putsat fönstrena och det blev jättefint. Någon liten fläck och rand visserligen, men fönsterputsning är INTE min grej.

Nu ska jag åka till Malmö för ett möte och dagen till ära inviger jag en lång, korallfärgad kjol som jag tycker är så fin. Det är strålande väder och riktigt varmt ute.

Det är tur man har alla test på Facebook som kan förbereda en på livet:

Grattis. Din unge är Antikrist.

Need I say more. Allt det där du fruktade är sant. Din unge är Antikrist och ditt liv kommer få alla skräckfilmer du sett att verka som barnprogram. Och ja, din unges rum kommer bli tillhåll för allehanda satanistmässor, så bli inte förvånad om du hittar familjens katt styckad på ett altare när du går in där för att städa. Med lite tur kommer ungen emigrera till USA och bli president.

Vecka 26:

Kroppen: Det är vanligt att man får häftig kramp i t.ex vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Jo tack, det märks. Musklerna i bäckenbotten börjar tänjas ut vilket gör att du kan kissa på dig då du hostar eller skrattar. NämenGusåhärligt. Du blir mer och mer medveten om ditt barns personlighet. Är det en lugn och sömnig liten krabat du bär på eller är det en vilde? En vilde!

Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret. I vecka 26 är medelkroppslängden 35 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 900 gr. Huvudets omkrets är nästan 25 cm.

Pappan: Nu kan du få din nattsömn störd. Barnet har vuxit och kan ge värk i ryggen hos den blivande mamman, det blir jobbigt att hitta en skön sovställning. Använd kuddar på lämpliga ställen till exempel mellan knäna då hon ligger på sidan. Prova er fram! Så det är okej att väcka Kalle och be honom bädda in mig i kuddar?

Det känns så tråkigt när man längtat efter något jättelänge, sen kommer det man längtar till och så helt plötsligt är det över.

Mamma och min moster Ulla kom i torsdags och jag hämtade dem i Ängelholm. Vi åkte direkt till Nova Lund och shoppade, sen vidare till Willys och väl hemma lagade vi tacos. I fredags var vi hemma och pysslade med mina pelargoner och sen åkte vi till Tirups Örtagård där vi åt pelargonkaka och köpte lite växter. Jag köpte en doftpelargon som man kan använda till bakning och göra snaps av. Innan vi åkte hem åkte vi till Skåneplantor och jag köpte lite rosor, jord och gödning så nu ska det fixas lite fint i trädgården. Jag har så mycket idéer!

På kvällen grillade vi kalkonfilé och åt tillsammans med en rotfruktsgratäng och det var så otroligt gott. Sen spelade vi Rappakalja Extrem och det var sjukt roligt. Lätt mitt nya favoritspel. Lite tv och glass på det och sen la vi oss. Igår åkte vi en sväng till Malmö för lite shopping och på kvällen lagade vi thaimat och spelade mer spel. En riktigt mysig helg med andra ord men nu har de åkt och tiden har gått alldeles för fort. Tur det bara är två månader kvar tills vi ses till midsommar igen.

Kaninerna växer ju som ogräs och jag börjar att försöka mig på att kolla kön på dem vilket inte är lätt. Alla ser ju likadana ut! Men det är kanske lite för tidigt för en nybörjare som jag.

Många av mina blommor och buskar börjar ta sig nu i trädgården. Rabarbern är på god väg, krusbären och vinbären också. Men gladast blev jag när jag såg att en hortensia som jag satt i somras är på väg att komma igen! Hortensia är den vackraste blomman som finns.

Nu ska jag gå ut och sätta mig i solen och äta lite lunch. Ha en bra söndag!

Nu är mamma och moster här! Igår när jag hämtat dem vid flyget åkte vi direkt till Nova och de shoppade som galningar. Själv hittade jag ett par fia skor och lite smågrejer på Indiska bara. När vi kom hem åt vi tacos och sen la vi oss rätt tidigt. Idag ska vi fixa lite med mina pelargoner och åka till Tirups örtagård och kolla lite. Hoppas det inte kommer blåsa lika kallt som igår bara.

Besöket hos barnmorskan idag gick mycket bra. Hon mätte magen som låg helt normalt på kurvan och vägde mig, jag har gått upp ca 8 kg. Alla prover som jag lämnade förra gången var helt normala men jag har fortfarande lite lågt blodtryck och järnvärde. Jag fick veta att min blodgrupp är RH-negativ som är ganska ovanligt och det gör så att jag kan bilda anti-kroppar mot bebisen. Så nu blir jag kollad lite extra under graviditeten så att det inte ska hända. Bebisens blodgrupp kontrolleras efter födseln och om bebisen är Rh-positiv så kommer jag att få en spruta som ska skydda mig från att bilda antikroppar och på så sätt skyddar man sig mot komplikationer vid nästa graviditet. Ibland blir det lite jobbigt att vara så speciell hela tiden...

Vi fick lyssna på hjärtljuden igen och det är så häftigt! Det lät som galopperande hästar och det är så härligt att höra ens lilla bebis hjärta slå och höra att det faktiskt är någon därinne som mår bra och växer.

Tyvärr fanns det inget att göra åt mina smärtor vid revbenen. Det är tydligen något som trycker på och det går kanske inte över. Hon sa att om det blir outhärdligt får jag höra av mig så får vi se hur vi ska lösa det, eventuellt sjukskrivning. Men det vill jag absolut inte! Jag älskar mitt jobb och har nyss börjat och ska snart vara mammaledig, så jag vill inte vara borta ännu mer. Och jag är inte den som gnäller för lite ont, och graden av smärta jag känner är inte jättefarligt men det är jobbigt att den håller i sig konstant. Från eftermiddagen någon gång tills att jag lägger mig. Och det är sjukt jobbigt att hur jag än vrider och vänder mig så gör det bara ont ont ont. Det är frustrerande och igår hade jag lust att bara gråta, samtidigt som jag känner mig som en fånig gnällkärring. Det känns lite jobbigt att jag kanske får ha det så här fram till augusti.

Nej nu ska jag bädda sängen och sova för imorgon efter jobbet åker jag till Ängelholm och hämtar min mamma och moster på flygplatsen!

Vecka 25

Idag har jag varit i Malmö på möte och efter det gick jag och beställde barnvagn, en lila Brio Happy och den är så fin så fin. Jag köpte även ett speciellt bälte att ha i bilen så att om man krockar så belastas inte magen utan höfterna istället. Jag kör ju mycket bil och man vet aldrig vad som kan hända. Enligt en undersökning är det ganska stor del av bebisarna som klarat sig vid krock tack vare ett sånt bälte.

Usch klockan är alldeles för mycket. Jag vill hinna med så mycket mer. Imorgon ska jag gå upp tidigt och städa huset och till kaninerna för på torsdag kommer min mamma och moster hit och då ska det vara riktigt fint. Har bytt gardiner i stora rummet och ska byta i köket och tv-rummet ikväll.

Något konstigt har hänt, jag går och lägger mig tidigt på kvällarna och går upp 8 på morgonen fast jag inte börjar jobba förrän 15. Idag gick jag till och med upp 7.30 och det är medvetet för att hinna städa och greja hemma innan jag ska iväg. Så sjukt vuxet, jag som inte alls är en morgonmänniska.

Ååå vilken bra dag det har varit! Slutade jobbet kl 10 och åkte hem för att göra iordning en matsäck till picnicen vi skulle på idag. David fyllde 30 år och skulle egentligen hoppat fallskärm men planet hade gått sönder så det blev inställt. Istället körde vi till ett jättemysigt, hemligt, ställe där vi satt i solen och njöt.

När vi kom hem grillade vi med grannarna och hade en supertrevlig kväll. Tyvärr har jag så ont vid revbenen så det tar liksom udden av allt men det är bara att bita ihop, den lilla jäveln där inne ska inte få vinna!

Nu är alla kaninungar ute och skuttar i hagen och springer och hoppar och är så roliga att titta på. De har hälsat på Leo och det är så gulligt när ett helt gäng står och trycker sig mot gallret för att hälsa på jättestora Leo som faktiskt ser lite stolt ut. Kalle tror inte att han fattar att han är pappan men det vet jag att han gör. Hilde är så kelig så det är helt sjukt. Hon springer efter en, klättrar på en och vill följa med en ut ur hagen hela tiden.

Förresten, var det någon som härde mig i Hallå P3 idag? Jag ringde in för de pratade om sexuella trakasserier och jag ville berätta om min historia om rättegången jag och två kollegor var med om som fick ett sjukt slut. Det går väl att höra på nätet om man går in på P3's hemsida och lyssnar på Hallå P3 från idag mellan 10 och 11 tror jag. Själv vågar jag inte lyssna för jag blev nervös och då pratar jag så himla fort och låter så dum.

Nu ska jag läsa lite bloggar och sen gå ner och lägga mig och ge mina stackars revben en natts vila.

Nu är jag i vecka 25 och börjar känna mig riktigt gravid och tung. Ont i revbenen och ryggen hade jag igår men halsbrännan kände jag inte av förrän framåt kvällen och i lördags kände jag inte av den alls. Kalle har lyckats pricka in och känna sparkar utanpå magen äntligen och igår såg jag hur HELA magen rörde sig när Nemo rullade runt där inne. Fatta hur sjukt det såg ut då! På onsdag ska vi till barnmorskan igen och sen kommer besöken ligga ganska tätt.

I vecka 25 är medelkroppslängden 33 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 800 gr. Huvudets omkrets är 23 cm. Överlevnaden hos mycket för tidigt födda barn, det vill säga under 28 fullgångna veckor har förbättrats radikalt under de senaste åren. Idag räknar man med att gränsen för att barnet ska kunna överleva utanför livmodern ligger mellan 22-23 fullgångna veckor. Därefter ökar chansen för barnet att överleva för varje dag och dramatiskt från vecka till vecka.

Helt sjukt att Nemo skulle ha god chans att överleva om han föddes redan nu. Usch vad hemskt det skulle vara, och hur skulle det gå? Jag är inte redo på 100 år känns det som och nojjar redan över att det snart bara är 100 dagar kvar.

Igår hade vi en mycket trevlig påskafton tillsammans med familjen Nilsson-Pohla. Vi målade ägg, fikade, gick skogspromenad, hade äggstafett, åt jättegod middag, pickade ägg (jag vann!!!) och avslutade kvällen i soffan framför My Little Pony-the Movie. Fan så gött det kommer vara sen att ha barn och få kolla på tecknat på lördagkvällarna och slippa vara full.

Påskadagen idag då och jag ska jobba. Jag hoppas på att det blir en lugn kväll men det tror jag. I fredags och igår hade jag så satans ont vid revbenen. Hur jag än sitter eller står så gör det bara ont ont ont och det enda som hjälper är att ligga ner plant i en soffa eller säng. Det är så tråkigt för jag kan inte koppla bort det för det är så obehagligt och jag hoppas det inte kommer vara så här ända fram till augusti. Men vi ska till barnmorskan på tisdag, hon kanske har några tips.

Det har varit en heldag på Österlen denna långfredag och det har varit riktigt mysigt. Vi åkte till Kalles föräldrars sommarstuga vid havet i Rigeleje och åt påskbrunch och sen åkte vi på en liten konstrunda. Jag köpte en superfin sjal som jag ska inviga imorgon, finaste sjalen i världen tror jag det är faktiskt. Efter rundan åkte vi tillbaks till somamrstugan och åt middag tillsammans. Mycket trevlig kväll men nu har jag svinont vid revbenen efter allt sittande och dum är jag som sitter här nu. Ska gå ner och ligga i soffan så Kalle kan massera mig medan jag kollar på Desperate Housewifes.

Så här har jag sett ut idag:

Och så dagens kaninbilder givetvis:

Alla 11 ungarna ute samtidigt.

Nu har jag tagit helg fram till söndag eftermiddag. Efter jobbet har jag handlat mat inför lördagen, varit en sväng på Ikea och städat. Ikväll ska jag och Kalle till Malmö för att kolla in barnvagnar och äta på Mosaik. Det blev inte mer av vårt 4-årsfirande men det gör inget. Det är så mycket nu hela tiden ändå så vi hade inte haft tid med nåt annat. Och pengar vill vi spara för att kunna åka till Singapore när Nemo har kommit och blivit lite åldre. Min barndomsvän Emma bor där med sin man och deras son på ett år.

Förresten, jag kom på att jag ville använda mina skattepengar till att kunna behålla alla kaninungarna men tror ni jag får det för Kalle??? Absolut inte, han är så sträng och jag får inte göra någonting! Helt livegen känner jag mig...

Så här ser dumma Kalle ut när han är sträng och säger nej. Typ alltid med andra ord...

För fyra år sen satt jag som vanligt på tåget till Köpenhamn för att jobba på Indiska. Det var en fredag och på kvällen skulle jag och några vänner gå ut tillsammans. Tänk om någon då sagt till mig:

- Ikväll kommer du att träffa killen som du kommer köpa hus och skaffa barn tillsammans med.

Helt sjukt om man tänker så. Tänk om jag inte gått ut den kvällen? Tänk om Kalle inte gått ut den kvällen?

Men det gjorde vi och här är vi, fyra år senare, och livet är bättre än någonsin!

April 2007