30 dagar kvar...

Tiden går, sakta men säkert..
Men idag åker Kalle vidare till Costa Rica och han ringde idag och berättade att där inte finns något mobilnät så han kommer inte kunna ringa mig på hela tiden han är där.. Det suger så jävla mycket..
Ida sa att jag borde vara jätteglad över att han ringer så ofta som han gör, och missförstå mig inte, det är klart jag är glad för det. Men det känns ändå tungt..

Jag var nyss och hyrde en film som jag igår kom på jag skulle hyra och har längtat efter att se hela dagen idag. Och så syndade jag och köpte en påse crunchy ostbågar, borde verkligen inte...

Jag känner mig ensam men har ingen energi till att göra något åt det. Känns som att allt blir jobbigt och en stor grej direkt man ska göra något. Och så måste jag ljuga hela tiden. Om hur jag mår eller om något annat. Jag har så svårt att säga rakt ut om jag mår skit.. Eller så frågar någon om något annat som jag av någon anledning känner at jag måste försvara och då känns det jobbigt. Jag hatar när folk försöker att pressa mig till att berätta eller prata om saker jag inte alls vill prata om...

Fy fan vad jag klagar. Hela jävla tiden.


21.25

Sett filmen nu. Som vanligt när man läst boken så saknar man en massa och tycker inte det känns komplett.. Men jag tyckte om den ändå.. Men: Boken är bättre..:)

Känner mig förbannat tragisk och värdelös. Vill göra något kreativt, men vet inte vad.. Börja sy en klänning eller måla kanske..
Vore skönt att bada, men Kalle kommer nog ringa när som helst innan de ska flyga till Costa Rica och jag vill absolut inte missa "det sista samtalet"..

Ska nog brygga lite Himlagott och.. se om jag kan ta mig för något...