Lovikk

Idag flyttade Nemo upp till avdelningen med äldre barn på dagis. Det är med lite blandade känslor för min del. Jag tycker det är jättebra att han får vara med äldre barn och utvecklas och att hans språk stimuleras mer, men samtidigt är det jobbigt för jag är rädd att det är bråkigare och mer utsatt för honom. Men det är ju ett steg i hans utveckling som kommer bli jättebra, jag har bara så svårt att släppa taget och inte kunna skydda honom..

När Leon sov på förmiddagen gick jag ut till kaninen som jag bestämt ska heta Lovikk! Tack för alla era förslag, det är kul med engagemang. Men Louise förslag tyckte jag var så bra och det var så gulligt att han påminde om hennes lovikkavantar i färgen. Lovikk har varit i buren hela helgen och lärt känna sin nya miljö och idag släppte jag ut honom i hagen. Vad roligt han tyckte det var! Det gick inte att få någon bra bild på honom för han var still en sekund. Undersökte allt och tog små glädjeskutt.


Leon sov knappt en timme på eftermiddagen och jag sliter mitt hår!! Jag jobbar så hårt för att få in bra rutiner men det är hopplöst känns det som. Han var ju dödstrött redan vid sex på kvällen och tog en halvtimmes nap vid halv sju och det resulterade i att han inte somnade förrän för en liten stund sen. En jäkla skitunge är vad han är!


Jag stack ut och sprang ikväll också. Jag fick spring i benen och då gäller det att passa på. Jag är väldigt mörkrädd så jag kunde inte springa vanliga rundan eftersom den delvis går genom skogen så jag improviserade lite. Trots en lång uppförsbacke sista biten förbättrade jag både tid och sträcka igen. Det var tredje 4+4*4 jag körde och det går redan mycket lättare att springa, lovely!