Jag och Kalle tittade på My Name is Earl för ett par kvällar sen och då slogs jag av hur härligt det är när Joy blir överväldigad av Earls dekorationer han gjort av en plastflaska och lite fint papper till hennes bröllop. Hon tycker de är superfancy och blir sen jätteglad när han även köpt både Monsters of Rap och Monsters of Rock på CD till bröllopsfesten. Själv försökte hon spela in ett blandband från radion med sina favoritlåtar.
Nu inser ju jag att det är en komedi som driver med white trash-livet men jag kan inte låta bli att känna att jag blir lite avundsjuk för jag önskar att jag vore bättre på att nöja mig och vara glad för det jag har. Inte vilja ändra och köpa nytt bara för att man "ska" inreda och ha på ett visst sätt hemma. För det känns lite så ibland och jag känner mig påverkad av det. Jag menar inte att jag inreder efter vad andra tycker utan jag gör som jag tycker är fint men jag kan bli lite stressad över att tvättstugan har både väggar och tak i furu och jag vet att alla hatar furu. Jag själv tycker också det är skitfult, men seriöst, det är en tvättstuga så vad spelar det för roll egentligen? Det känns som saker blir "övergjorda" för att det ska vara så perfekt och allt ska matcha och alla ska bli så imponerade. En tjej i en blogg jag läser kunde i somras inte hitta den perfekta vita picnic-korgen hur mycket hon än letade så hon köpte en vanlig som hon skulle måla vit. Men seriöst, är det picnicen eller hur sakerna ser ut som spelar roll?
Jag tycker till exempel den här vita trenden börjar gå lite för långt. Jag tycker det är fint med vitt men när det börjar kännas som att folk bor på en tandläkarmottagning eller mentalsjukhus så tycker jag det är lite too much. Jag såg lite snabbt på Efter Tio idag och då var det en bild från ett rum någon inredare gjort och det var så vackert! Basen var vit men sen var det massor med pastelliga och fina färger på kuddar, gardiner och mattor. Det var så fint och så vårigt och jag blev helt förälskad.
Innan var jag inställd på att inreda Nemos rum i vitt och ljusblått typ, men hur roligt är det? Det passar kanske en nyfödd bebis men Nemo är en pojke nu och jag vill att hans rum ska vara fantasifullt och färgglatt så jag tänker mig mer retro nu när inredningen närmar sig. Vita väggar, förutom djurtapeten, och så en massa fina tyger och färger.
Jag tycker om personlig inredning med foton, saker man gjort själv och fina färger, det är så tråkigt när man kommer in i ett rum som ser ut som sidan 63 i Ikea-katalogen.
3 kommentarer:
det finns en sån stress i att inte bry sig heller. det finns någon press i att man ska vara sig själv man ska vara sig själv så jävla mycket. ha sin egna stil.
Man kan ju verkligen inreda barnes rum i massor av färg! Vi har köpt nytja ramarna på ikea i massor av olika färger som vi har på barnes rum med massor av olika fotografier i!
Kram K
Jag, personligen, älskar olika färger! Blandar gärna starka färger likaväl som jag blandar andra pastelliga-färger också...
När Axel var liten gjorde vi inte så bebisaktigt i hans rum. Ena väggen målade Magnus med ett stort djurgårds-emblem (super enkelt med en gammeldags overhead =)) på en annan vägg målade jag två barbapappa, de andra två väggarna är vita. Vi ville ha det personligt och det är det verkligen. Så man kan ju fixa vilka figurer, bokstäver eller annat som man vill och få det personligt och snyggt.
Väggarna i vår utbyggnad blir därför vita nu i första hand för jag VET att jag inte kan hålla mig ifrån alla fiiina färg-glada detaljer.=)
Skicka en kommentar